Förra helgen började vi monteringen av vår odlingstunnel, ett Averto Classico 3×6 meter med kanalplast. Vi har så gott som alltid lite vind hos oss och att montera en odlingstunnel i blåsväder är minst sagt att arbeta i motvind. Därför blev det här ett aningen mer tidskrävande och utdraget projekt än vi hade räknat med.
Stommen i odlingstunneln är i galvaniserat stål. För att skruva ihop en sån här odlingstunnel behövs ungefär tusen miljarder små, riktigt små, skruvar och muttrar och en stor dos tålamod. Det förstnämnade hade vi. Vi hade något mindre efter att vår ettåring upptäckte burken med alla tusen miljoner skruvar… Tålamod fick vi uppbringa så gott det gick i kombination med en del svordomar…
Eftersom det blåste en hel del blev vi tvungna att montera tunneln i delar på en plats i trädgården där det är någorlunda mycket lä. Som tur är fångar vår syrénhäck upp en hel del av vinden så i skydd av den kunde vi montera delar av tunneln.
Platsen där tunneln skulle placeras (läs mer om det här) är ovanpå infiltrationsbädden till vårt avlopp. Här har ogräset härjat fritt under många, många år och för att hämma en del av ogrästillväxten har vi sedan ett par månader tillbaka låtit en tjock presenning ligga här. Vi har även grävt ur och jämnat till ytan för hand. Har man möjlighet att göra detta med en mingrävare kan vi varm rekommendera det istället för att göra det för hand. Vi körde även med jordfräs för att luckra jorden. Här har vi sedan byggt en ram av reglar som i sin tur förankrats i marken med armeringsjärn. Allt för att vinden inte ska ha någon chans mot vår odlingstunnel.
Delarna som vi monterade på andra sidan av syrénhäcken lyfte vi sedan på plats och monterade på regelverket.
Vi brukar passa på att jobba tillsammans på kvällarna när barnen gått och lagt sig. Det är inte klokt vad effektiva man kan vara när det inte är någon ett- alternativt treåring som pockar på uppmärksamhet. Vi har dessutom förärats med fantastiskt majväder så att montera odlingstunneln i sällskap av sköna majhimlar vägde upp alla små, små skruvdjävlar.
När tunneln väl var monterad återstod arbetet med att ”inreda” den. Vi har lagt hönsnät i hela botten för att förhindra sork att ta sig upp i tunneln. Vi har extremt mycket sork i trädgården och de har redan förstört en hel del för oss i trädgården. Vi har även satt kanter till odlingslådorna med hjälp av armeringsjärn, nedslagna i marken.
Odlingsbäddarna är i sin tur fyllda med en salig blandning av hästskit från granngården, jord från vår trädgården, påsjord för jordförbättring och perlit för att bibehålla fukt och näring i jorden.
När tunneln äntligen var redo för odling kunde jag inte hålla mig länge ifrån att börja plantera ut alla våra förgrodda tomatplantor. De har successivt härdats men det har ändå varit lite nervöst att ta ut dem i friheten i växthuset. Men man måste ju våga för att vinna.
Så nu är alla våra tomater utplanterade. Håll tummarna för att våra små tomatbebisar ska acklimatisera sig i tomatkuvösen och växa sig stora.
Trots svordomar, miljarder småskruvar, motvindar och säkert någon mer motgång som vi redan glömt står den där – vår alldeles egen odlingstunnel. Och så här på andra sidan tunneln kan vi konstatera att resultatet var väl värt mödan!
