Ni vet känslan när man kommer hem från jobbet. Lagar mat samtidigt som barnen drar en i byxbenen. Vill ha kex. Vill ha frysta jordgubbar. Vill ha gurka. Vill ha morot. Tittar på Bollibompa. Kommer tillbaka till köket. Drar lite mer i byxbenet. Vill ha en till gurkskiva.
Vill. Ha. Energi. Tack. Tänker en som förälder.
Så står man där. Kokar makaroner och steker falukorv. I bästa fall är matlagningsambitionen och innehållet i kylskåpet bättre än så.
Det här pusslet alltså. Att få ihop två heltidsjobb, dagishämtningar och det där som kallas kvalitetstid på kvällen. Ibland känns det som ett riktigt marigt och smått utmattande tusenbitarspussel. Vi har båda heltidsjobb som vi trivs fantastiskt bra med, vilket såklart är en ynnest. Samtidigt är det väl en herrans tur att båda våra små barn fullkomligt älskar att vara på förskolan. För de har långa dagar på dagis.
Ibland är det svårt att lägga och ibland går det lättare. Det beror lite på dagsformen.
Och så vill vi ju ägna så mycket tid som möjligt i och åt ladan. Helst mer tid än helgerna men den pusselbiten får vi liksom inte ihop just nu.
Så kommer helgen. Många ”laddar batterierna” och pustar ut på helgen. Gör så lite som möjligt. Vi packar bilen och åker till ladan. Till allt renoveringsjobb, ett lager byggdamm och en allsköns blandning av leksaker och verktyg och en trädgård som bara ropar på oss. I mångas ögon är detta raka motsatsen till avkoppling. Men på något sätt är det det allra mest kontemplativa för oss. Att få sätta en spade i jorden, putsa en vägg, måla på en dörr eller såga kanten av en ekplanka.
Bild från förr förra helgen när solen kom med sina första värmande strålar.
Och tänk att nu är det snart helg. Vädergudarna har viskat om vårväder och jag är vansinnigt sugen på en lite tur till plantskolan för att göra vårfint med blommor på trappan.
