Så här fick vi nya dörröppningar i stenväggen

Den senaste tiden är det många som hört av sig till oss och berättar att de vill göra ett liknande projekt. Såna mail är alltid roliga att få! Vi får dessutom frågor om hur man börjar, om det krävs bygglov och om/hur vi rivit i ladan. Vi har tidigare sammanfattat våra tips om hur man börjar att bygga om lada till hus. Det kan ni läsa om här. Detta är en liten vägledning och allt beror såklart på de förhållanden och förutsättningar som finns för det enskilda objektet. Dessutom bjuder ju gamla hus och även gamla ladugårdar på överraskningar som inte går att förutse.

Vi har rivit en hel del i ladan. Ett av våra roligaste rivningsprojekt var att ta upp de nya dörrhålen mellan kök och allrum:

Innan vi fällde de delar som rivs ut i klippen ovan så hade vi ett par betongsågare på plats. Det tog ett par dagar för betongsågarna att såga upp dessa två hål samt den stora väggen på vår västra gavel. Men vilken kick det var! Helt plötsligt var alla fönster- och dörrhål på plats och ljuset flödade in i ladan på ett helt nytt sätt.

Väggarna i ladan är gjorda med kalkgjutning, som var 1920-talets svar på betonggjutning. Den här typen av vägg gjuts i lager med en blandning av klakbruk och stora stenar. I de nya dörröppningarna ser man hur gjutningen är gjord och att väggen är full av stenar. Dessa öppningar lämnar vi som de är med de genomsågade stenarna både för att det är vackert och för att det visar en del av ladans historia.

 

 

Nästa steg i ladan

Nu börjar alltså exteriören på ladan ta form. Det var det viktigaste inför den annalkande vintern – att ha huset tätt så att vi kan börja värma upp det och vara inne och fortsätta arbetet utan att förfrysa händer och fötter (undertecknad är en fryslort så det heter duga).

Vår första plan var ju att fira jul i ladan. MEN riktigt så långt har vi inte kommit. Vi räknar med nästa jul istället, just nu känns det mer realistiskt med tanke på att hälften av ladan fortfarande har jordgolv.

Vårt nästa steg är dock att gjuta det nya golvet. Detta hade vi hoppats på skulle vara gjort för länge sedan men allt eftersom renoveringsarbetet fortskrider så har vi lärt oss att ALLT tar ungefär dubbelt så lång tid som man tror.

I ett av webb-TV-klippen som vi spelade in i somras visar jag vad som kommer att hända i ladans gamla stall – som alltså är nästa steg för oss att ta tag i.

WEBB-TV

När skickarglädjen inte är glädjande

Mot planket som omringar vår tomt finns ett litet arrangemang i form av en uteplats med en pergola och någon form av hyllösning (kanske för att ställa blommor på). Sittandes vid denna lilla skapelse ska man sedan kunna blicka ut över en damm som är gjuten i betong och lyssna till en lika gjuten porlande bäck som slingrar sig några meter bort på tomten. Men varken dammen och den porlande bäcken har porlat speciellt mycket de senaste åren eftersom dammen spruckit och därefter inte blivit omhändertagen. Nu är i alla fall dammen ett minne blott och några skottkärror jord senare kommer även den gjutna bäcken att vara det.

MEN uteplatsen med pergolan har fått stå kvar eftersom vi inte direkt kommer att ha några andra arrangerade uteplatser att tala om förrän nästa sommar.

Eftersom vi har viss allergi mot snickarglädje som inte är från tidigt 1900-tal eller tidigare fick jag för mig att jag skulle skruva ner den. Och det visade sig gå väldigt smidigt.

fore_snickargladje

Alltså, det är ju inte den vackraste av skapelser men den fyller ändå en funktion och från platsen har vi överblick över hela vår gårdsplan.

efterOch efter nedmonteringen av snickarglädjen och ”hyllorna” blev detta en mycket mer behaglig plats som också låter fler personer att sitta här. Det vita plastbordet blev utbytt till ett bord i massiv teak som vi räddade från soptippen i början av sommaren från en man som skulle slänga det för att ”det var otympligt”. Men när det bara ska stå där gör inte otympligheten så mycket.

Och vips så har vi nu en uteplats som är betydligt mer glädjande utan sin snickarglädje.

 

Vilken kick! Nu har vi vält väggar!

Tidigt i morse, innan vi ens hade hunnit svälja morgonkaffet kom vår granne, Tore, åkandes till oss med sin hjullastare.

De sågade betongväggarna skulle puttas ner och när något sådant spännande ska ske får morgonkaffet faktiskt ursäkta.

vaggfallning_foreVäggen innan fällningen av det uppsågade hålet.

VAGGFALLNING01Tore körde in hela hjullastaren in i ladan.

VAGGFALLNING02Innan Tore kunde putta ut det stora betongblocket lossade Marcus kilarna som betongskivan satt fast med för att inte fall in- eller utåt.

VAGGFALLNING03Det första och största betongblocket puttade Tore ut helt utan problem.

VAGGFALLNING05Det största betongblocket som skulle fällas var i en yttervägg, vilket gjorde det lämpligt att bara putta ut det med hjullastaren. Det blev lite knepigare med blocken i innerväggen eftersom det är en omöjlighet att plocka bort betongresterna med en maskin i det fall de skulle ha puttats in i det andra rummet. Här fäste vi istället en lina med expanderbult i varje block och drog ut blocken, vilket gick jättebra.

VAGGFALLNING06Så här såg det ut efter att Tore fällt det första blocket.

VAGGFALLNING08Och här är alla våra tre nya dörröppningar i en och samma bild.

VAGGFALLNING07Vi bestämde oss även ganska snabbt för att låta bli att putsa dörrhållen (vilket vi tänkt göra först) utan istället att låta genomskärningen och stenarna som finns i väggarna att synas.

VAGGFALLNING09Det här är vad jag kallar en lagom stor dörröppning.

VAGGFALLNING10Så här glada kan man vara när man fått nya dörröppningar.

VAGGFALLNING_EFTER02

Inte nog med att den västra fasaden blir helt annorlunda, det blev även ett helt annat ljus inne i ladan och den västra väggen som tidigare bara kändes tråkig fick ett helt nytt liv

Alltså, det var en sån galen endorfinkick att få ner väggarna att vi gick och njöt och småfnissade över våra nya dörröppningar i flera timmar.

Nio snitt senare har vi tre nya öppningar

Ladans nedre plan är idag avdelat med en betongvägg mellan den delen som kommer att bli kök och den delen som kommer att bli vardagsrum. I betongväggen fanns det fram tills igår endast en dörröppning och den dörröppningen kommer att försvinna i och med att vår murstock ska stå precis i dörröppningen.

I tisdags kom Jarl och Bengt från Rijo Håltagning till oss för att ta upp tre stora hål i våra betongväggar, två i innerväggen och en stor öppning i vår västra gavel där ett dörr- och fönsterparti ska sättas in.

För att få till planlösningen i nedre planet som vi vill ha den är dessa nya öppningar en förutsättning och att ta hit håltagare för att göra de nya öppningarna var i princip det enda (och absolut effektivaste) sättet att genomföra detta. De två nya dörröppningarna i innerväggen betyder också att vi kommer att få en naturlig cirkulation i hela nedre planet och den nya murstocken hamnar i centrum och blir husets nav.

BENGTOCHJARL

Bengt och Jarl från Rijo Håltagning.

BETONGSAGNING02Bengt sätter ut skenan där betongsågen sedan ska fästas. För att få till raka snitt kräver detta arbete precision.

BETONGSAGNING01

Innan betongsågningen förberedde vi med att mäta in, loda och markera med snörslå för de öppningar som skulle sågas upp, det hjälpte betongsågarna att kunna fästa sågen på exakt rätt ställe. 

BETONGSAGNING04

Den sågade dörröppningen i bakgrunden är 70 cm bred, klingan som de sågar med är c:a 1 meter bred. Tänderna på klingan är försedda med syntetiska diamanter för att den ska kunna ta sig igenom riktigt hårt material, detta gör klingan otroligt kostsam.

BETONGSAGNING03

Att såga i betong är ett aningen skitigt arbete och eftersom sågen hela tiden behöver vatten på klingan för att kylas rinner det finfördelade materialet som blir efter sågningen ner på golvet. Därför är de två man som arbetar – en som styr sågen och en som suger upp slammet från sågningen.

BETONGSAGNING05

Nu är det bara ett snitt på några millimeter men man kan redan ana ljuset bakom.

Imorgon ska vi fälla betongblocken och forsla ut dem från ladan, det ska bli himla spännande att se hur det kommer att se ut med tre nya öppningar.

Att stöta på renoveringshinder

Vad hände egentligen under förra veckan?

Vi hade ju till och med några dagar extra ledigt. Under tre hela dagar var det all work and no play kan man säga. Vi snackar hårt arbete. Om möjligt det hårdaste av arbeten som vi kommer att utföra.

Förra helgen började Marcus att ta upp en kvadratmeterstor yta där murstocken ska stå. Tanken var att vi skulle gjuta ett nytt fundament för murstocken så att vi med säkerhet vet att golvet klarar av att bära den flera ton tunga murstocken som kommer att resas.

Och där, mitt i rivningsmassorna från den lilla ytan vi skulle ta upp, dök första (och förhoppningsvis sista, en lada har ju inte så mycket att dölja) oväntade överraskningen upp. Nämligen undermålig och väldigt fuktig isolering samt ett så tjockt betonglager att det troligtvis skulle kräva resurser från ett halvt värmevärk för att värma upp det. Så på några dagar bestämde vi oss för att ta upp hela golvet och ska därefter göra om det och gjuta in andra värmeslingor. Vi fick låna en bilningsmaskin av Marcus kompis Pepa och så satte vi igång.


I ärlighetens namn gick det ju inte så snabbt som vi hade hoppats. Vi hade räknat med att hinna bila upp hela golvet under en dag. Det tog tre.


Sent igår kväll var vi äntligen klara (bilden ovan är tagen mitt i arbetet) med bilningen. Däremot återstår det angenäma arbetet att få ut betong, armeringsjärn (som den som lagt golvet varit onödigt generös med) samt isoleringen. Vi snackar muskelstyrka och envishet för att få ut allt. Men ut ska det.

Och efter detta arbete är vi antagligen redo för beach 2013 också.

Rivning av väggar

Under jul- och nyårsledigheten passade vi på att riva gips, isolering och reglar från innerväggarna i den isolerade delan av ladan. Vi hade ju börjat tjuvriva lite innan av ren nyfikenhet för att se vad som fanns bakom och för att mäta upp ladan så vi anade och hoppades på att väggarna skulle se lika bra ut överallt. Och det gjorde de också. Vi gjorde ju även vissa fynd innanför väggarna, bland annat upptäckte vi att det både gått och bott möss i precis alla väggar och i all isolering (och det gjorde ju att det kändes himla skönt att få bort allt det gamla) och så hittade vi även spår av människor. Närmare bestämt från Sören. Och spåren av Sören var ju betydligt trevligare än musspåren.

Att riva väggarna tog ungefär en sex timmar. Till vår hjälp hade vi två kofötter, bräckjärn eller vad vi nu ska kalla det, ett stort och ett lite mindre. Vi använde även baksidan av en yxa istället för en slägga på några ställen där vi behövde slå på reglarna. Och såklart gick det åt en hel del mankraft också.

Yxa och två bräckjärn från Biltema (för övrigt Therese julklapp från Marcus).
fore01
Före rivningen. Taket som dominerar denna bild kommer vi troligtvis att behålla som det är.
fore02
Före rivningen-bild.
Vi började lite försiktigt med en vägg.
All el i ladan är utanpåliggande, vilket gjorde att vi inte behövde ta hänsyn till el i väggarna när vi rev, himla smidigt. På alla väggar utom den första började vi med att skruva bort väggkontakter, lösgjorde alla kablar snurrade ihop dem med buntband.
under03
Första hörnet klart.
rivet01
Resultatet av sex timmars rivnings- och röjningsarbete. Och då ligger även några hundra kilo gipsskivor utanför bild.
Efter: Fina väggar som behöver bättras med puts på vissa ställen och fantastiska tegelvalv runt dörrarna.
Att riva var otroligt spännande och man ser också ett snabbt resultat. Nu återstår ”bara” att riva upp det isolerade golvet som vi befarar är lika bebott av möss som de nyss rivna väggarna.

Vad vi hittade bakom en riven vägg

Nu tänkte vi fira fredagskväll med vitvinskokta musslor, det är vår fredagstradition. Och så laddar vi för en lördag och söndag i ladan med rivning, eldning och korvgrillning. Och alla som vill är välkomna att stanna, säga hej och återigen konstatera att ”det är mycket att göra”.

Förra helgen rev vi gips, isolering och reglar från innerväggarna i kontoret. Förutom en massa musgånger och musbajs hittade vi betydligt trevligare saker såsom väldigt fina originalväggar bakom och även lite klotter…

”Sören was here”

Man kan ju inte bli annat än nyfiken på vem den där Sören faktiskt är. Sören som uppenbarligen varit och klottrat med en spritpenna på ladugårdsväggen. Spontant tänker man ju att det är ett småglin, eftersom det ju är småglin som springer och klottar ”X was here”. Men Sören låter inte som något småglin och det gör ju den här lilla oförargliga taggen extra charmig. Man kan ju inte låta bli att bli lite nyfiken på vem Sören är. Vi återkommer när vi vet mer om honom. Vi kommer att ha kök mot den här väggen och det är ju faktiskt lite smått lockande att låta rutan runt Sörens tagg förbli som den är. Lite som en tavla över det tidigare livet på gården. Lite för att hedra denne Sören, trots att vi inte har en susning om vem han är. Vå måste nog luska lite kring den där Sören.

soren_was_here
To be continued…