Inlagd zucchini med chili

Under hela sommaren har det både saftats och syltats i ladan men de senaste veckornas fokus har varit på inläggningar. Mestadels inlagd gurka eftersom vi har kunna skörda kilovis av våra frilandsgurkor som av skörden att döma har trivts riktigt bra i vårt trädgårdsland.

Vi odlar zucchini lite i motvind och har haft säkert fått kasta mer än hälften av alla zucchinis efter att mördarsniglarna festat loss på dem. De flesta hamnar på grillen tillsammans med andra grönsaker från trädgården men den senaste veckan har vi (sniglarna till trots) inte hunnit med att äta zuccini i samma takt som den växer. Därför gjorde jag en omgång inlagd zucchini som passar bra att ha som tillbehör till grillat. Det här är inlagd zucchini med sting! Den röda chilin kommer från vår granne och hade riktigt mycket bett så det finns viss risk (eller möjlighet beroende på hur man ser det) att vi vuxna får ha dessa godsaker för oss själva.

Bortsett från chilifrukten, senapsfrön och ingredienserna till lagen så kommer allt direkt från vårt trädgårdsland. Att göra inläggningar är ett perfekt sätt att kunna njuta av höstskörden under en längre period.

inlagd_zuccini01

inlagd_zuccini02

Inlagd zucchini med chili

2 medelstora zucchini

1 chili

en rejäl näve färsk persilja

2 gula lökar

2 msk senapsfrön (gula eller bruna* beroende på hur mycket smak man vill ha)

3 dl vatten

1 dl ättika (12%)

2 dl strösocker

1 msk salt

Dela zucchinin i bitar eller strimla den i strimlor (jag använde en s.k. snabbskalare typ denna för att göra strimlor av zucchinin) och varva zucchini med hackad chili, hackad persilja, skivad lök och senapsfrön i en enlitersburk. Sjud lagen tills sockret löst sig och häll lagen över zucchiniblandningen. Låt stå i några dagar för att det ska ta smak ordentligt.

* Gula senapsfrön används i de flesta inläggningar men det går bra att byta ut mot bruna. Värt att tänka på är att skillnaden mellan gula och bruna senapsfrön är att de bruna är starkare i smaken än de gula.

Skördelycka till lunchen

Nu kan vi äntligen skörda ordentlig i vår köksträdgård. Om det hade varit möjligt att äta sig mätt på plocksallat så hade vi kunnat göra det – för det digna av sallat i vårt trädgårdsland. Men den gör sig bäst tillsammans med andra grönsaker. Idag hamnade detta på lunchtallriken tillsammans med sill, gräddfil och spickeskinka.

lunchsallad

Rödlök, morrötter, krasse, tomater, svarta vinbär, rädisor, spenat, plocksallat och Amandine.

Sämre kan man ha på lunchtallriken.

Lite mer som bönder

Under tiden som vi renoverat ladan och byggt vår trädgård har vi mer och mer börjat tänka hållbarhet och självförsörjning. För oss känns det inte mindre aktuellt med anledning av turbulensen runt om i världen. Vi odlar och bygger för att bli mindre oberoende av omvärlden och mer beroende av oss själva.

Det är inte så konstigt att de svenska bönderna var de som var rikast och hade det bäst i landet för lite mer än hundra år sedan. De kunde ju erbjuda det som alla främst behövde – mat på bordet. Vi kommer såklart inte att bli rika av att odla vår mark och bygga ett hållbart hus – och det är inte heller vår målsättning. Däremot känner vi oss rika när vi kan gå ut och plocka ihop mat till vår kvällsmat i vårt eget land, precis som en bonde. Vi är helt övertygade om att det inte är en trend att vi och många med oss flyttar ut på landet och vill klara oss mer själva. Det är helt enkelt mer livskvalitet att bo på landet. Att ha en trädgård, egen jord, att kunna släppa ut sina barn på gården medan man själv står i köket. Att kunna ha djur och få uppleva himlens och landskapets skiftningar.

Jag (Therése) fick en riktigt fin födelsedagspresent som ytterligare ska kunna hjälpa oss på traven att bli lite mer bönder på fritiden. Niklas Kämpargårds ”Lev som en bonde – 100 sätt att klara sig själv” bjuder på handfasta tips om allt från hönshållning, gödsling, korvstoppning, mustning av äpplen till hur man förvarar ved, har eget vindkraftverk och bygger jordkällare. Vi har läst från pärm till pärm och varje sida (vi överdriver inte) innehåller något som vi känner att vi har nytta av. Tydligt, koncist, intressant och dessutom snyggt förpackat!

merbonde

Nu kan vi alla läsa oss till hur vi blir lite mer bönder. Blåställ är det nya svarta.

Den perfekta frukostplatsen är färdig

Förra helgen ägnade vi åt att färdigställa vår humleträdgård. Den har fått vila ett slag under tiden som vi arbetat med annat men nu tyckte vi att det var på tiden att beställa grus, kavla upp ärmarna och lassa och köra grus så det stod härliga till.

Tio ton grus senare var hela humleträdgården fylld med grus. Minns ni ogräshärden här? Så som det såg ut innan vi anlade humleträdgården? För att vara helt säkra på att inga ogräs ska tränga upp ur gruset la vi svart markduk under gruset och för att vara helt säkra på att markduken inte ska få för sig att sticka upp ur gruset la vi riktigt mycket grus. Så mycket att vi hade lite träningsvärk. Men det var det värt.

humletradgarden_fardig01 humletradgarden_fardig02

Det växte humle här sedan tidigare men är vi rev staketet som stod här tidigare var vi dock tvungna att klippa ner humlen. Nu, några veckor senare, har tagit sig fint igen. Mitt i humleträdgården står vår grind lutad. Grinden ska så småningom sitta i öppningen som ni ser mellan husknuten och staketet.

I söndags fick vi äntligen tillfälle att inviga vår humleträdgård. Morgonsolen var ljuvlig och varm och vi satt i ett soligt hörn av humleträdgården och åt frukost. Ni som följer oss på Instagram har redan sett det soliga hörnet – en bild ur verkligheten.

Det går framåt i trädgårdslandet

Förra helgen satte vi bland annat potatis, den har än så länge inte visat några gröna små knoppar i jorden i potatislandet men de som vi satte i hinkar, som står inomhus, har däremot kommit upp.

Det går alltså framåt med vår odling och igår kom även sockerärtorna i jorden. Rädisor, plocksallad och spenat, som vi satte för några veckor sedan, har kommit upp med små, små gröna blad. Vi håller även på att förkultivera gurka som senare ska planteras ut på friland.

Vår fyrbenta familjemedlem envisas med att trädgårdslandet absolut ska inspekteras efter sådd och visar ingen som helst hänsyn till att man inte bör trampa runt i ett nysått trädgårdsland.

inspekterar

Nu hoppas vi att de gångna dagarnas ihållande regn ska sätta lite fart på våra grödor (och helst inte mer fart på maskrosorna som vi har alldeles för gott om).

 

Stora potatissättardagen

Vi har satt lite potatis i helgen. Eller lite och lite…

Redan för ett par månader sedan fräste Marcus upp ett nytt stort potatisland. Allt var liksom färdigt och förberett för sättning. Potatisen hade gärna fått komma i jorden för flera veckor sedan om det inte hade varit för att de små ålarna på dem inte ville gro speciellt snabbt. Men i lördags tyckte vi att det var dags att få potatisen i jorden. Vi hade köpt sorterna Princess, som är relativt tidigt och god som sättpotatis och möjlig att lagra och så vår favorit – mandelpotatisen. Man brukar säga att det går att skörda minst åtta kilo potatis på ett kilo sättpotatis, så nu ska det banne mig bli potatis.

princess

mandelpotatis

potatis01

Vi hade sättpotatisen liggandes i en kartong som stod i solen för att förgro.

potatis02

Fårorna att sätta potatisen i grävde vi med hjälp av en hacka och för undertecknad som är ganska otränad väntade potatissättarträningsvärk dagen efteråt.

potatis06

Potatisen ska sättas c:a 10 cm ner i marken. Beroende på hur stora potatisarna är ska det vara 20-30 cm mellan dem i varje fåra (ju större potatisar desto längre avstånd) och 50-70 cm mellan fårorna.

potatis04

Våra sättpotatisar var relativt små så c:a 20 cm mellan dem var lämplig, jag la en tumstock mellan varje potatis för att få ett lämpligt mått.

potatis03

Och så var det bara att gräva, vi hade ju några potatisar som skulle ner i jorden…

Vi satte även några potatisar i hinkar som står inomhus, dessa hoppas vi kommer att växa så pass snabbt att vi kan skörda potatis till midsommar. Ingen midsommar utan hemodlade knölar lyder nämligen familjens nya talesätt.

165 potatisar senare och vi har ett väl tilltaget potatisland.

Puh!

Om någon hade påstått att jag skulle förgro tomater hade jag skrattat

När jag var i tonåren trodde jag uppriktigt att jag var allergisk mot all form av trädgårdsarbete. Jag ville inte ha jord under naglarna, skulle inte rensa rabatter och tyckte att grönsaker införskaffades bäst från den lokala handlaren.

Om någon, för några år sedan, hade påstått att jag idag skulle få för mig att förgro tomatplantor med frön från förra årets egenodlade tomater, hade jag skrattat.

Nu hoppas jag snarare att jag skrattar av lycka när jag i sommar går ut i trädgården och plockar våra egenodlade tomater. Odlade från grunden och förgrodda i ett litet drivhus i vardagsrummet i stan.

tomatfron

Skrattar bäst som skrattar sist. Nu ska det banne mig bli tomater.