Gjutarfredag

Kl. 06:52 i morse signalerade väckarklockan hunden att det hände saker utanför ladan. Och det gjorde det sannerligen.

Det stod nämligen en betongbild och tre gjutare som kommit för att gjuta tre betongplattor till ytterligare en uteplats, en vattenspegel och inte minst till vårt hönshus.

Vårt lilla projekt stoppade nog upp en del av morgontrafiken mellan Ystad och Sjöbo den här morgonen. Föraren av betongbilen tyckte nämligen att det var en bra idé att stå på landsvägen och pumpa in betongen. I ärlighetens namn var det nog också det snabbaste sättet att lösa det på. På knappt en timme från det att betongen hade börjat pumpas ur bilen så hade de tre gjutarna försvunnit från gården. Det måste helt enkelt gå supersnabbt eftersom betongen brinner snabbt.

betongbil

Det här med pump på betongbilen var någon nytt. Vid våra tidigare gjutprojekt har betongbilen haft ränna. Det har lämpat sig bättre tidigare gånger men denna gång funkade pump bäst eftersom bilen då kunde stå på ett och samma ställe hela tiden. Jag stod en bit ifrån, kände mig som Gollum, och var mest nojig över att de skulle spilla betong på vasstaket – myyy preeeecious.

gjutning_frukost

Allt medan de här två sötgrisarna mumsade bananpannkakor med hösthallon i köket slet gjutarna med de tre betongplattorna. En frukost senare, samtidigt som sista tuggan pannkaka slank ner, var det färdigt.

gjutning_honshus

Den minsta av plattorna är den för det blivande hönshuset.

gjutning_spegel

Och så har vi plattan intill doftträdgården. Ovanpå denna ska det så småningom läggas kalkstensplattor. Men det är ingen uteplats utan en vattenspegel. När det regnar här ska nämligen världen utanför fönstret reflekteras vackert här. Ja, ni förstår. Det låter flummigt men det kommer att bli storslaget. Och sjukt snyggt på Instagram. Notera även vakthunden i fönstret. Väldigt noga med att tala om att någon härjar utanför fönstret. Så pass noga att det immade på fönsterrutan.

gjutning_baksidan

Och sist men absolut inte minst – den stora uteplatsen i norr. De där armeringsjärnen som sticker upp kommer att bilda fundamentet till ett stenbord som vi på något sätt ska få till. Hur vi sedan ska få upp de sjukt tunga Komstadstenarna som ska bli bordets skiva är en kommande utmaning. Men här ska vi (nästa sommar då) sitta och lapa kvällssol och laga romantiska middagar i vårt blivande utekök. Not so much. Eftersom ingen av oss kan sitta still speciellt länge så kan vi ju bara drömma om det. Men om andan faller på så finns ju ändå möjligheten.

Efter den här fredagen är vi alltså tre betongplattor rikare och och tre hål i marken fattigare. Känslan av att bygga uppåt istället för neråt är banne mig oslagbar!

 

Kommentera