Rivningslördag

Efter att vi isolerat de nya väggarna och skruvat på plywoodskivor och i princip stod startklara för att åka hem till lägenheten i stan tyckte Marcus att vi kunde hämta tigersågen och riva den en del av taket i barnrummet. Denna del har vi låtit vara sedan takkuporna i vasstaket installerades för ganska precis två år sedan.

Men nu kände vi båda att det var rivningsläge. Tvååringen sov och att riva brukar ju gå snabbt tänkte vi och letade fram vårt längsta sågblad.

Och så högg Marcus in med tigersågen för att öppna upp mot takkupan. Vi var ju jättenyfikna på hur volymen i rummet och känslan av rymd skulle påverkas.

barnrum_tak01

barnrum_tak02

Ungefär en meter skulle taket sågasupp. Här syns även hela vårt tak i genomskärning inifrån.

barnrum_tak03

Av lite tak kan det väl ändå inte bli så mycket skräp? Men när taket var färdigrivet var hela barnrummet fyllt av mög. Mög är alltså skånska för all möjlig allsköns skit, bråte, bös, bröte eller vad man nu kallar det i andra delar av landet.

barnrum_tak04

Efter några år av renoveringsarbete så borde vi kanske ha lärt oss att det tar minst dubbelt så lång tid och är minst dubbelt så jobbigt (och tråkigt) att städa bort rivningsmaterial som att riva.

Men nu är det gjort i det ena barnrummet och rummet kändes plötsligt lite rymligare och ljuset från takfönstret faller också finare på övervåningen.

Det renoverande preggot

Vi väntar vårt andra gemensamma barn i mitten av januari så snart har det kommit två oplanerade men samtidigt väldigt önskvärda barn sedan vi började vårt renoveringsarbete med ladan. Hur underbart det än är med små barn så tar de ju ändå lite tid i anspråk och gör att renoveringen kanske dragit ut liiite längre på tiden än vad vi initialt planerade.

Men vad skulle en färdigrenoverad lada vara om man inte hade en massa barn att fylla den med?

För det mesta får jag höra att jag ”kanske borde ta det lite lugnt”. ”Kanske borde vila”. ”Kanske inte borde lyfta tunga saker”. Det är så mycket som man ”borde” när man är gravid. Jag gör det jag känner för och orkar. Och om min kropp klarar av att lyfta något tungt så ser jag liksom inte så mycket anledning till att låta bli.

Jag är usel på att ta det lugnt. Att slappa och ”bara vara” som många är så bra på är jag riktigt dålig på. Det liksom kliar i fingrarna. För mig kan det rentav vara med avkopplande att putsa en vägg i ladan, gräva ur trädgårdslandet eller skrapa målarfärg, snarare än att ligga på sofflocket.

Men nu, i sjunde månaden är inte orken vad jag önskar. Att barnmorskan vid senaste kontrollen konstaterade att ”det här är en bebis som är över medel i storlek” så förklarat det magens ansenliga storlek och att jag är trött i både kropp och knopp.

Men om man vill går det alltid att göra något. Även om kroppen inte vill krypa och kräla eller göra andra extremt ansträngande övningar. Lite så tänker jag när jag är i ladan. Marcus gör det tunga jobbet med att slipa golvet. Jag gör det lättare jobbet med att vaxa golvet. Marcus reser en vägg. Jag lagar mat. Marcus lyfter hinken med kalkbruk och jag putsar väggen. Vi utnyttjar varandras kapacitet till det den är lämplig för kan man säga. Så att det rastlösa i mig kommer till ro och känner att jag faktiskt bidrar. Jag tror att jag mår bättre av det än att bara ta det lugnt.

gravidjobb

Men jag ligger på sofflocket emellanåt också och är så väldigt glad för att vi tokfyndade en jättefin och skön DUX-soffa i naturfärgat läder på Blocket i början av sommaren. Den har varit värd mer än var enda krona vi betalade för den.

soffan

Att balansera rastlöshet, vilja och en mage som är något större är genomsnittet är alltså ett av våra projekt i ladan just nu. Och så barnrummen förstås.

Rum för rum

Under helgen som gick fortsatte vi med att resa väggarna in till ett av barnrummet. På övervåningen kommer det att bli två barnrum, ett större sovrum till oss (eftersom vi är störst i familjen) samt förråd/klädkammare. Just nu pågår en konflikt med barnen som tycker att deras rum (som dessutom ska delas på två) är något underdimensionerade i förhållande till vårt sovrum och vår garderob. Men det är ju inte heller tanken att de ska göra så mycket annat än att sova på sina rum. Och sova kommer de med säkerhet att få plats att göra.

Så här ser planen för övervåningen ut:

ÖV

När man kommer upp för trappan finns en liten hall med en kamin. Förhoppningsvis får vi även plats med ett par sköna stolar, några fårskinnsfällar och en kuddhög mitt i hallen. Här ska man kunna tassa upp med raggsockor på och tända en brasa på morgonen för att krypa ner i sängen igen och lyssna på brasans sprakande.

På varsin sida av hallen blir det två barnrum med två sängar i varje rum, på varsin sida av takkuporna. Här kommer barnen att ha sina egna krypin med förvaring under sängen och vid sidan av sängen.

Rakt fram, mot ladans gavel, är vårt sovrum samt förråd/klädkammare. Det känns som att det kommer att bli ett jättemysigt rum och något av det bästa med det är det stora fönstret. Vi planerar att så småningom bygga en liten balkong utanför men det projektet får vänta lite till. Just nu njuter jag mest av att sitta i fönstret (trots att det inte är så sittvänligt just nu) och det kommer att bli ännu skönare att sitta i när vi byggt trappsteget som leder upp till fönstret (mer om det i ett eget blogginlägg).

Nu är det alltså barnrummet (sovrum 1 enligt ritningen) och rummet som anas till höger i bilden som är under uppbyggnad.

sovrum_norr_01

Under helgen som gick kom vi i alla fall ett steg längre på övervåningen. Vi har dels slipat och vaxat golvet i ett av rummen och även fortsatt med att resa de nya väggarna.

sovrum_norr_02

sovrum_norr_03

Konturerna till barnrummet börjar alltså så smått att växa fram.

Trötthet och energitankning

När helgerna väl kommer är vi så dränerade på energi efter fartfyllda arbetsveckor att vi nog egentligen bara borde lägga oss på sofflocket och rulla tummarna. Men sånt är svårt när man har en lada att bygga på och en vilja att faktiskt få den färdig.

Just den här energibristen gör att det går i maklig takt just nu. Men framåt går det åtminstone. Vi tillåter oss att tycka att det är okej med bara små steg framåt, trots att vi kanske hade önskat att vi lyckades jobba på i något raskare takt. Vi putsar en vägg här, vaxar ett golv där, klipper vissna sommarblommor i rabatten och fantiserar om när vi faktiskt kommer att kunna bo i ladan på riktigt.

Under helgen har vi slipat och vaxat golvet i ett av barnrummen på ladans övervåning och satt upp reglar och skivor för rummets nya väggar. Sen fick det vara nog med jobb och istället gick vi ut på promenad. När novembersolen för en gångs skull tittar fram får man ju passa på sig ut för en lite D-vitaminkick. Solens strålar bröt igenom molnen och böndernas höstsådd tittade försynt upp på åkrarna runt omkring ladan. Tänk att en halvtimmes promenad i höstsol, med skrinda, peppade barn, en glad hund och två trötta byggare kan kännas så välgörande för både kropp och själv. När vi gick där på vår lilla grusväg förundrades vi bara och var så tacksamma över att vi har så vackra omgivningar och på så nära håll får följa det skånska landskapets skiftningar.

novembersol01

novembersol02

novembersol03

novembersol05

Lite lagom rosiga om kinderna gick vi in och kokade varm choklad och drack den samtidigt som vi tittade på solnedgången över åkrarna och frös om arslet (vi som inte fick dela fårskinnsfällen).

novembersol04

novembersol06

Det kunde ju vara årets sista tillfälle att fika ute, tänkte vi och vet ihop med den varma chokladen och gick sedan in och värmde oss framför kaminen i köket.

En helg av en del byggande och en del energitankning alltså.

Visst kan man materialsporta i trädgården!

I vanliga fall är jag (Therése) en materialsportare av rang. Om jag ska springa vill jag ha snygga skor, den rätta löparjackan och snabb musik i öronen. Jag är nämligen inget vidare värst på att springa men rätt material har ändå lyckats att motivera mig att springa. Samma sak gäller i köket. Vi gillar båda att laga mat och efter att ha sålt glas, porslin och köksredskap under många år så vet jag att riktigt bra grejer gör skillnad. Jag har också hunnit köpa på mig en del genom åren och vet att det blir bra mycket roligare att laga med med rätt verktyg.

Lagar mat gör vi ofta och gärna, springer gör vi desto mindre. Att springa runt i ladan, kånka och jobba kompenserar nog mer än väl för bristen på gymkort i vår familj. Däremot har jag ett nyodlat trädgårdsintresse. Ett intresse som jag inte visste fanns men som har vuxit sedan vi köpte ladan. Nu har vi ju 4 300 kvadratmeter trädgård att ta hand om så det här intresset är mer än välkommet.

Jag fullkomligt älskar att planera, plantera och odla!

För mig är det avkopplande snarare än belastande att rensa ogräs i en rabatt. För det går alldeles utmärkt att rensa tankarna samtidigt. Att påta i trädgården är dessutom så otroligt förlåtande. För det växer snabbt och råkar du i all hast och iver gå för hårt fram med sekatören syns det med stor sannolikhet inte om några veckor.

Någon vidare materialsportare har jag dock inte blivit i trädgården. Kanske är det just eftersom jag aldrig försökt att skapa intresset. Det har liksom bara kommit. Så jag har dragit runt på gamla rostiga och lite skeva trädgårdsredskap. Inga fancy eller bra saker som inspirerar och uppmuntrar till trädgårdsarbete.

Med tanke på hur mycket tid jag faktiskt spenderar i trädgården och med tanke på hur många billiga trädgårdshandskar jag slitit ut sedan vi skaffade ladan tyckte jag att det var på tiden med lite mer rejäla saker. Jag tycker däremot att det är svårt att hitta både snygga och bra trädgårdsredskap om man dessutom vill undvika plast. Förra helgen fick jag tillfälle att inviga mina nyanskaffade redskap och handskar från Garden Girl. Förutom finfina trädgårdsredskap och verktyg har de även arbetskläder för kvinnor och skor och stövlar för trädgårdsarbete.

Jag åkte en sväng till Åbergs trädgård som vi skrivit om tidigare. Det är paradiset i Skåne om man är trädgårdsintresserad. Vi har haft ganska milt väder här nere i Skåne än så länge så Mårbackapelargonerna som vi planterade i somras har fått stå ute länge. Nu var det dock dags för dem att planteras om och flyttas in för vinterförvaring och för något mer vintergrönt att avlösa på trappan.

Här kom äntligen mina nya redskap till nytta.

garden_girl01

Rejäla, massiva träskaft och ingen metall som viker sig när man gräver i tung jord. Dessutom med gradering i spaden så att man vet hur djupt man ska gräva – helt perfekt vi löksättning och inför vårens och sommarens odlingsprojekt! Som pricken över i tycker jag att de är riktigt snygga.

garden_girl04

Trots att jag redan hunnit använda handskarna i ett jordigt trädgårdsland och vid omplanteringen av pelargonerna ser de helt oanvända ut. Riktigt läder på de ställen som slits värst och kraftigt tyg för följsamhet på de övriga delarna. Jag tycker att riktigt bra handskar är svåra att hitta men dessa verkar lovande.

garden_girl06

Jag hade ingen jordskopa sedan tidigare men det är alldeles perfekt att använda vid plantering av blommor. Denna rymmer en rejäl skopa jord och kommer att bli än mer välanvänd vid vårens planteringar.

Nu fick ju alltså pelargonerna respass från trappan. Hem från Åbergs trädgård fick flera krukor ljung och en, för mig, ny sorts murgröna, följa med. Murgrönan är dessutom härdig och kan senare planteras ut i trädgården.

garden_girl02

Och en pumpa såklart. Är det Halloweentider kombinerat med en än så länge oinkopplad gårdslampa så behövs det en pumpa som lyser upp på trappan.

garden_girl03

Alla ville såklart vara med och plantera. Inte minst Alice som instinktivt ville leta efter (obenfintliga!) möss i krukan.

Är ni också sugna på nya trädgårdsredskap eller något annat ur Garden Girls sortiment? Kanske som en tidig julklapp till dig själv eller en julklapp till någon du håller kär? Med rabattkoden 92960498 får du just nu 10% rabatt på hela Garden Girls sortiment i deras webshop.

Steg 1 mot vårt kök

Sedan tidigare har vi gjutit golv, lagt golv och putsat väggar i köket. Ytskikten i köket är i stort sett färdiga och det stora projektet som återstår i köket är att bygga själv köket.

För här ska bakas bröd, lagas mustiga, väldoftande köttgrytor och kokas sylt på trädgårdens skörd. Under helgen som gick tog vi första steget närmare en köksstomme. Vi har tre olika material som kommer att dominera köket. Vi har valt dessa material för att de är vackra, beständiga och åldras med värdighet.

ekebergsmarmor

Ekebergsmarmor.

massing

Mässing.

ek  Ek.

Stommen kommer vi att bygga i massiv ek. Det var det steget mot köket som vi tog under helgen i och med att vi besökte våra vänner Thomas och Linda på Bellevue Gård och hyvlade upp köksstommen. Eken har vi köpt från sågen i Skättilljunga i norra Skåne, vilken är en av Sveriges sista kvarvarande lövsågar. Härifrån har vi köpt all ek vi använt i ladan och det är både fin kvalitet och bra priser.

koksstommen01

De ekplankor och stolpar som utgör stommen står nu staplade i vårt blivande kök i väntan på att snickras ihop till en stabil och vacker köksstomme. Som senare ska toppas med en bänkskiva i Ekebergsmarmor och med detaljer i mässing som pricken över i.

Vår renovering – en husvagnssemester

Många undrar hur vi egentligen bor när vi är i ladan. För eftersom vi har ett bygglov att fullfölja så får vi inte ens övernatta i ladan innan vi fullföljt vårt bygglov och fått slutbesked.

Det tar c:a 45 minuter för oss enkel resa att pendla mellan vår lägenhet i centrala Malmö till ladan. Vi insåg ganska snabbt att det inte skulle hålla för oss att pendla t.o.r. varje dag vid ladan, speciellt inte under sommaren när vi spenderar mer tid där. På längre sikt skulle det dessutom bli en dyr historia och inte minst tidskrävande. Tid är ju också pengar och med både tid och pengar i åtanke bestämde vi oss för att investera i en husvagn lagom till vår första sommar i ladan.

Vi ville inte lägga några stora pengar på en husvagn och den var också tvungen att vara så pass stor att vi skulle kunna sova två vuxna och tre barn i den. Nu har ju barnen blivit fler sedan dess men å andra sidan så är alla sällan med samtidigt så vi får fortfarande plats i vår husvagn.

I två och ett halvt år har den stått på vår gård och lika länge har vi övernattat, lagat mat och haft myskvällar i den. Visst längtar vi efter att kunna sova i ladan men samtidigt är det ändå något mysigt med att krypa in i husvagnen på kvällen. Tassa från värmen i köket i ladan, där vi ätit kvällsmat och eldat i kaminen, över den bäckmörka gårdsplanen med en lykta i handen eftersom vi inte har någon utebelysning ännu.

husvagnfran79

Vår Sprinter från 1979. Här delar vi en 120 cm säng. Eller säng och säng… Madrass, rättare sagt. Och så tänker vi lite att om vi har klarat av att renovera tillsammans och dela en 120 cm madrass i en husvagn under så här lång tid så är vi rätt sammansvetsade. Här har vi vaknat av möss under sängen, en skabbsmittad räv under husvagnen och med kronhjortars parningsljud i skogsdungen en bit bort.

Första hösten när husvagnen stod på tomten trodde vi att den skulle fara och flyga. Stormen Sven chockade oss med sin kraft och vi hade inte hunnit fälla förtältet. Lagom till vi slutade våra jobb i Malmö vid 17-tiden ringde vår granne och lät meddela att innehållet i vårt förtält flög runt på gårdsplanen och att han hade försökt bära in en del till sig. Dessutom var han relativt övertygad om att förtältet höll på att blåsa ut på vägen. Skulle vi hinna fram till ladan innan förtältet (och kanske hela husvagnen) hade blåst ut på vägen? Det var inte mycket att be för, förutom att försöka rädda det som räddas kunde. Den här stormen Sven-historien slutade med att förtältet hade lossat sig själv från tältpinnarna och låg över hela husvagnen. Vi lyckades med nöd och näppe lossa förtältet och tryckte in det i husvagnen tillsammans med tältpinnarna. Husvagnens båda takluckor förolyckades så lite underhåll har den här husvagnen också krävt.

Men den är en riktig trotjänare, vår Sprinter från 1979 som inte blivit godkänd i besiktningen sedan 2002. Men det spelar ju ingen roll. På vår gård ska den bara stå och låta oss sova i den.  Och det jobbet gör den utmärkt.

Jag vill bo vid en landsväg i hela mitt liv

Det första många som kommer till oss i ladan tänker på är att vår tomt gränsar precis till landsvägen. Förvisso med ett grönt träplank från mitten av 1990-talet som skiljer vår tomt från vägen och också tar bort en del ljud. Men ändå, precis in till landsvägen och en raksträcka med 90 km/h. standigpuls01

När vi började leta efter ett landställe ville vi bli lappsjuka. Vi ville bo vid slutet av en slingrande grusväg där man endast kunde höra fåglars kvitter och sina egna andetag. Vi tittade på några hus på ensliga platser men det föll liksom inte på plats. Inte förrän vi hittade tomten med ladan på. Som låg vid början av en grusväg och precis intill en landsväg och var en gammal smedja – dåtidens bensinmack – som legat här sedan urminnes tider.

Vi tycker det är skönt att bo intill landsvägen. Vi vet att ett hus intill vägen är rakta motsatsen till vad man önskar sig men för oss har det blivit det omvända. Redan innan vi köpte ladan tänkte vi såklart på hur det skulle vara att bo så nära vägen. Vi ringde till Trafikverket för att stämma av bullernivåer. Vi lyssnade noga på billjud när vi var på visning och vi diskuterade för- och nackdelar med att bo så nära vägen.

Ämnet aktualiserades nyligen i samband med att vår granne sålde sitt hus och en av husspekulanterna frågade oss om hur vi uppfattar närheten till vägen. Men det har aldrig varit något problem för oss, det har inte ens varit en fråga, tvärtom så uppskattar vi landsvägen. De som besöker oss uppfattar vi däremot ibland ha betänkligheter kring vägen. Här är några av fördelarna som vi ser med att bo så nära vägen:

Det romantiska med att bo precis intill landsvägen – Det händer ALLTID något. Vi bevittnar traktorparader med ett 50-tal veterantraktorer i kolonn, vi har ser 30 cyklister susa förbi i klunga. Vi har gett vägbeskrivning till vilsna semesterfirare och suttit i mörkret och njutit av ljuskäglorna från bilar som letar sig upp över backkrönet i horisonten mot norr. När vi förra våren ville sälja en del äppelträd som blev över när vi anlade vår äppelodling krävdes bara en handmålad skylt vid vägen för att vi skulle sälja resterande äppelträd.

Den ständiga pulsen – Vi är ju vana vid att bo i stan. Till vardags bor vi mitt i Malmö där det i stort sett aldrig är helt tyst eller helt mörkt. Trots att vi bor på en lugn adress. För oss är det en trygghet att ha det ständiga flödet av människor och trafik runt husknuten.

Närheten till kommunikationer – Om vi händelsevis måste åka buss har vi busshållplatsen på vår tomt. Familjens stora barn kan själva ta sig till och från ladan utan att behöva skjuts/cykla/gå långt till en busshållplats.

Ingen lång grusväg som ska plogas – I och med att det är en frekvent trafikerad landsväg vi har på andra sidan planket så är vägen alltid väl underhållen. Här plogas det och saltas innan vi ens hunnit skotta vår egen uppfart. De femtio metrarna grusväg vi har fram till vår infart plogas av gårdsägarna som har gården vid vår lilla vägs slut. Vi har förmånen att inte behöva tänka på och våndas över hur vi ska ta oss fram i det fall det kommer snö. Och skulle vi i värsta fall bli insnöade så tar vi bussen som går från hållplatsen på vår tomt.

Det är en barnlek att ge vägbeskrivningar – Under tiden som man bygger och renoverar får man en hel del leveranser av byggmaterial. Vi har också sålt en del grejer på Blocket under tiden. INGEN har haft problem med att hitta till oss i och med att huset ligger precis vid en lång raksträcka och från båda håll syns huset på långt avstånd. Inga samtal från sura lastbilschaufförer som ligger efter i sitt körschema och inte hittar rätt väg och inga problem att förklara vägen för någon som vill handla på Blocketannons. Bara raka vägen.

Alla känner till vårt hus, utan att känna till oss – De flesta människor vi har kontakt med känner till vårt hus och dess historia och tycker att det är ett spännande projekt vi håller på med. På mindre orter är det såklart en fördel och det har gett oss bra kontakt med ortsborna.

standigpuls02

Det här är inget brandtal för att bo vid en landsväg. Det är snarare goda råd för dem som söker lappsjuka, precis som vi gjorde. Det finns mellanting.

Ett steg närmare ett riktigt badrum

Nu händer det äntligen på riktigt! Vi är ett steg närmare ett badrum efter att Patrik på Stenentreprenader i Hessleholm varit hos oss och mätt upp badrummet.

Stenentreprenader i Hessleholm gör många av de svåraste stenarbetena åt de kräsnaste kunderna i Sverige så vi känner att det är tryggt att låta dem ta hand om montaget av en så stor investering som Ekebergsmarmorn i badrummet kommer att vara. Att sätta så stora stenar som vi ska ha kräver både kunskap och erfarenhet som få besitter och vi ska inte sticka under stolen med att det ska bli skönt att få in hantverkare som drar ett lass.

matning_badrum01

matning_badrummet02

Det är många vinklar som ska stämma och med tanke på hur stor investering det kommer att vara med stora marmorskivor känns det extra tryggt med riktiga proffs i badrummet.

 Lite närmare ett badrum alltså. Tänk att slippa kissa runt knuten!

Inredning i bara mässingen

Vi kunde inte låta bli att sätta upp en hylla och en kroklist i hallen som vi bara måste få visa. De ska förvisso även sitta där sen och det visade sig vara väldigt välkommet och praktiskt att få upp hylla och krokar i hallen.

Först tänkte vi även sätta upp en kroklist lite längre ner för barnkläder men tanken med dessa krokar och hatthyllan är att de först och främst ska vara för våra gäster. Våra ytterkläder, mössor, hattar och vantar ska få en plats inne i teknikrummet, dörren precis till höger om hatthyllan. Vi har ju en väldigt liten hall och vill hålla den så ren som möjligt. Men någon typ av avhängning för gästande människor ska vi såklart ha.

hallen01

hallen02

hallen03

Marcus har designat hyllan och kroklisten och även andra hyllor som kommer att sitta på andra ställen i ladan, bland annat våra kökshyllor och hyllor i duschen. Hyllorna och kroklisterna är tillverkade av riktigt, riktigt, tjock mässingplåt och med försänkningar för grova mässingsbultar som fäster dem i väggen. De kommer att hålla i en evighet och bara bli vackrare med åren. Möbler och detaljer för generationer som vi trofast kommer att låta vara en stor del av inredningen i vår lada.

Vi är hur som helst väldigt nöjda med våra mässingshyllor.

 

I bara mässingen

Igår var Marcus på Kirsebergs Plåt & Mekaniska Verkstad som håller på att specialtillverka hyllor som ska sitta i ladan. Vi har köpt en riktigt tjock mässingsplåt som i verkstaden håller på att förvandlas till hyllor som ska sitta i kök, badrum, hall och i vårt sovrum.

Varför ha olika när man kan ha samma lika?

Ambitionen när vi gör den fasta inredningen i ladan är att det ska finnas en genomgående harmoni i hela huset. Därför har vi valt att fokusera på ett fåtal men gedigna material som åldras med värdighet och i nyanser som passar väl tillsammans och är i naturliga färger. Mässing är ett av dessa återkommande material. Vi har bland annat mässingsplåtar istället för golvsocklar på vår övervåning.

Marcus har designat hyllorna och de kommer att fästas i väggarna med rejäla mässingsskruvar, köpta på en auktion, som försänks i plåten.

hyllainthemaking

hyllorinthemaking02

hyllorinthemaking03

hyllainthemaking04

Vi kommer självklart att visa när de väl sitter uppe i huset. Våra kökshyllor, en hatthylla, hyllor för schampoflaskor och tvål i badrummet och så ett par små hyllor bredvid våra sängar. Vår känsla är att det här kan bli riktigt, riktigt bra. Så pass bra att just dessa hyllor är prototyper och med ambitionen att vi ska börja producera och sälja dem.

I bara mässingen alltså. Rått, snyggt och lite naket. Inga krusiduller liksom.

Vi putsar på skärmen

Vi håller på att smälta betongskärmen som inte blev som den skulle. Så smått tycker vi att den blir något vackrare än vid en första anblick men den är inte fullt accepterad ännu. Lite bättre blev det dock när vi putsade runt kaminen. Kaminen som är hela 115 cm bred men som ser ut som en liten, liten fis i rymden i det stora rummet.

Vi började med ett lager kalkputs på ytan runt kaminen som är uppmurad i lättbetongblock. Ytan precis ovanför kaminen är en värmetålig skiva i något stenmaterial som vi specialbeställde genom företaget som installerat kaminen. Ovanpå detta satte vi putsnät. Sedan skred vi alltså till verket med putsen. Ett lager kalkputs och sedan ett lager finputs. Dock vid olika tillfällen eftersom putsen ska härda emellan. Bilden är tagen precis innan finputse, som också kommer att vara slutytan, kom upp. Nu är det alltså helt färdigputsat runt kaminen.

Nej, det finns faktiskt ett undantag. Under kaminen har vi inte putsat – här lämnar vi plats för att sätta samma kalkstensplatta som ska ligga på golvet. Här kommer det troligtvis att kunna bli lite sotigt från när vi städar ur kaminen och en ljus putsad yta kommer snabbt att bli smutsig. Kalkstenen kommer bättre att stå emot smutsen från kaminen och dessutom kommer det att bli snyggt.

finputs_betongskarmen

Vi tittar in i vårt sovrum

Just nu arbetar vi på vår övervåning. Här håller vi på att bygga upp de nya innerväggarna. Det gamla höloftet på 55 kvm golvyta ska förvandlas från en öppen yta till tre sovrum och en hall. Vi har påbörjat arbetet med att regla upp de nya väggarna. De nya väggarna isoleras och täcks med byggplywood och därefter sätter vi handhyvlade, kilsågade ekplankor som panel och slutyta. Vårt blivande sovrum är först ut när det kommer till väggarna. Här har vi byggt upp en vägg längs med ladans långsida där fläkttrumman samt fläktmotorn till ladans ventilation sitter. Nu göms de fula rören bakom väggen och innanför väggen har vi reglat upp och byggt på för att få ett förvaringsutrymme ovanpå fläktinstallationen. De två plywoodluckorna ska kläs med ekplankor för att följa resten av väggen. Mitt emellan de två ”luckorna” kommer sedan vår säng att stå. På motstående sida bygger vi ett stort förvaringsutrymme. Om jag hade fått drömma lite hade det BARA varit en stor walk in closet men tyvärr så kommer det troligtvis att förvaras en hel massa annat bråte än bara snyggt hänga kläder och lite högklackade skor (förvisso har jag nog fler gummistövlar än högklackade skor…).

Att sätta panel på väggarna är ett riktigt pusslande och mycket mätande eftersom alla vinklar måste stämma innan de monteras på väggen. Först tar vi alla mått och vinklar, därefter lägger vi upp alla kilsågade plankor i väggen och sågar till dem ute på gården. Det är pilligt men när det väl är klart är också väggen färdig. Inget slipande, inget spacklande, ingen tapet. Bara en rå och snygg ekplanka som kommer att vara lika vacker om ett sekel.

sovrumsvagg01

sovrumsvagg03 sovrumsvagg02 sovrumsgolv05 sovrumsvagg04

Istället för golvlist har Marcus kommit på den geniala idén att sätta en mässingslist innanför innanför ekpanelen. Den är till för att det inte ska bli fula märken nertill på väggen när vi dammsuger och råkar slå dammsugaren mot väggen. Men den ger också en läckert svävande känsla till väggen och blänker spännande i vissa vinklar.

Vår övervåning med sovrum och hall börjar alltså ta form.

Här kan ni läsa mer om träarbetet med golv och väggar på vår övervåning:

Våra nya grannar

Våra ny grannar hälsade med ett svagt jamande. En mörkt grå, helt enfärgad, vacker katthona har valt våra omgivningar som boplats för dig och sina två små kattungar. De små kattungarna är precis lika gråa och som sin mor och de är mer än välkomna. Utanför ladan finns gott om både möss och sork att festa på och vi är tacksamma om de gör det.

Under några dagar  bodde de under ett betongblock bland rivningsmassorna från det gamla golvet i det som numera är vårt kök. Då var det tre så kattungar. Men en kattunge blev olyckligt påkörd på vägen utanför oss, vilket verkar ha fått kattmamman att flytta. Hon måste vara klok den där mamman som förstod att det inte var en lämplig plats att uppfostra små liv på. Nu har de flyttat en liten bit bort. Var vet vi inte riktigt än.

Vi ser dem dock, titt som tätt, även om de är väldigt skygga och de var inte heller helt lätta att fånga på bild. Men med en tioårings tålamod fastnade de till slut. Det är Marcus dotter Idun som tagit bilderna på den här lilla kattungen.

kissekatt01 kissekatt02

Hur som helst – välkomna till Hökatorp, kära små katter.

Uppåt väggarna

Vi jobbar oss sakta men säkert upp längs de nya väggarna på övervåningen. Det är en häftig känsla att se rumsindelningen mellan de tre sovrummen, hallen och garderob/förråd växa fram. Här ska vi alltså sova så småningom.

Vi använder vanliga furureglar från bygghandeln och sätter byggplywood mellan dem. Väggarna kommer sedan att isoleras och kläs med hyvlad ekpanel, precis som de andra väggarna. Mellanväggarna kommer dock att vara i liggande ekpanel istället för stående som vi har mot ytterväggarna.

Det kräver en hel del mätande och fokus för att få de nya reglarna på rätt ställe.

väggar_öv02 väggar_öv01 väggar_öv05 vaggar_öv07 vaggar_öv03

Som vi skrev tidigare är det en så häftig känsla att se rumsindelningen växa fram. Innanför väggarna ovan kommer vi att ha vårt sovrum och ett stort förvaringsutrymme/garderob.

Vi har dessutom flera gamla dörrar som står och väntar på att få öppnas till övervåningens tre sovrum. En av dörrarna är en drygt tre meter hög (och jättetung!) pardörr från en dansk herrgård. Det är såklart en bit kvar innan dörrarna ska monteras men arbetet är påbörjat och det känns himlans bra.

Här kan ni läsa mer om arbetet med vår övervåning:

 

55 kvm massivt ekgolv

Det är inget klickgolv vi har lagt precis. Det hade nog gått betydligt snabbare. Det är ett tungt massivt ekgolv vi har lagt och vi är stolta över det.

Nu är det alltså färdiglagt, golvet på vår övervåning. Några dagars arbete med läggningen och vårt egenhyvlade golv ligger där det ska.

ekgolvet22Alla ville provgå. De båda golvläggarna, marsipangrisen och de båda hundarna och så jag, Therése bakom kameran, förstås. Väldigt nöjda med golvet allihopa.

ekgolvet21

Och så åkte vi och badade i Sövdesjön.bada01

badabada02

Ett golv på övervåningen rikare och lite byggdamm fattigare efter badet.

Nästa projekt är att sätta panel på väggen och börja bygga stommarna till innerväggarna.

Här kan ni läsa mer om ekgolvet på vår övervåning:

 

Ett vackert lantlivsboende

Vi är så förtjusta i landskapet runt omkring ladan. Dessutom är priserna i området kring ladan fortfarande inte speciellt höga, trots den vackra naturen och närheten till både havet i söder och Österlen.

Just nu finns en liten lantlivsdröm till salu, inte alls långt ifrån ladan. Den här charmiga skånelängan ligger i byn Eriksdal, precis intill naturområdet Fyledalen som är något av det vackraste som Skåne har att erbjuda i naturväg. Tomten är dessutom näst intill gigantisk så vill man bli totalt självförsörjande på grönsaker finns gott om utrymme för ett sådant projekt.

Just nu till salu med utgångspriset 1 195 000 kr hos Länsförsäkringar Fastighetsförmedling.

Det här är ju en liten pärla som man bara vill vårda. Med många fina detaljer bevarade men så mycket som går att återställa för att helheten ska bli mer tidsenlig.

c1868-a0dd2-f9a1e-f30c1-a2980-8aa78-6e26c-555c8 23166-158f7-eb96e-cce23-03447-83c41-49fb8-a8b35 5f3a4-48f60-27654-54912-c4e4e-9caf4-762c2-d7d37 9c269-60f2d-afe1b-33518-2744d-fe53d-78352-d6190

Bilder från Länsförsäkringar Fastighetsförmedling. Fler bilder hittar ni här.

Man önskar ju bara att det här fina huset kommer i rätt händer och att någon lycklig ägare förstår att det här är ett hus som faktiskt vill bli omhändertaget.

Ett litet tips till er medan vi jobbar på i ladan (eller rättare sagt medan Marcus jobbar på i ladan och Therése sitter på kontor i Malmö).

 

Golv för generationer

Vi har fullt upp, både i ladan, och i övrigt. Therése har precis gått från att vara föräldraledig på deltid till nytt jobb på heltid. En liten omställning och vi har inte riktigt hittat våra nya rutiner ännu. Och tyvärr inte rutinen att blogga mer regelbundet. Men det kommer, det lovar vi.

Arbetet i ladan står dock inte still. Förra helgen färdigställde vi läggningen av vårt köksgolv och i lördags staplade vi ett golv på golvet.

Med hjälp av Thomas på Bellevue Gård har vi hyvlat ekplankor till vårt golv och fräst not och spont på dem. Allt golv är inte färdigt ännu men en del av det ligger just nu i vårt kök i väntan på att läggas på övervåningen.

ekgolvet02 copy ekgolvet03

Precis som all annan ek vi använt oss av (t.ex. på gavelspetsarna och till hela vår arbetsbod) ek från sågen i Skättilljunga i norra Skåne. De är i stort sett den enda sågen i hela Skåne som kan leverera ek och all ek vi fått har dessutom hållit fin kvalitet.

Nu kommer vi alltså att lägga ett golv som kommer att hålla i generationer. Och det är dessutom så vackert som man bara kan önska.

ekgolvet01

Bara för att testa hur känslan och ljuset kommer att bli la vi ut några plankor. Resten väntar väntar så länge i köket.

ekgolvet04

Vårt andra färdiglagda golv

Vi bockar sakta men säkert av golv för golv. Idag la vi de sista kalktensplattorna i köket och helt plötsligt är ytskikten i köket så när som på färdiga. En härlig känsla som vi stundom knappt trott ska infinna sig.

Plattorna ligger där de ska, vi är nöjda med resultatet och trots det pilliga arbetet med att lägga ett stort fiskbensmönster har vi inte ångrat oss det minsta. Anledningen till att vi valt att lägga plattorna i ett diagonalt fiskbensmönster är för att det resulterar i att de flesta avsluten hamnar där vi ska ha köksbänken. Dessutom innebär fiskbensmönstret att det ligger hela plattor längs med de väggar där det finns öppningar mellan rummen och som alltid kommer att vara exponerade när köket står färdigt, vilket vi tycker blir snyggare.

Fiskbensmönstret har dessutom resulterat i väldigt få kapningar av plattor. Mer om tekniken och hur vi gått tillväga kommer i ett senare blogginlägg.

golvet03 golvet02 golvet04 golvet01

Nu saknas bara fog mellan golvplattorna för att vi helt och hållet ska kunna bocka av köksgolvet. Foga har vi bestämt oss för att inte göra själva eftersom det är lite extra svårt att få till en snygg på fog kalkstensplattor med hyvlad yta där fogmassan gärna vill fastna. Här kallar vi istället in ett riktigt proffs så har vi någon att skylla på om det inte blir bra.

Att få och få bort fläckar

Förra helgen oljade vi in vår sydvästra gavel, den som är mest utsatt för väder och vind. Vi har okantad ekpanel på gavelspetsen och eken behöver egentligen inte oljas in. Eken innehåller nämligen en syra som fungerar som impregnering av träet, trots att den är obehandlad. Däremot kan ek (och även andra träslag) få små svarta fläckar – algangrepp som vi inte vill ha på vår fasad.

Därför oljar vi in den med en linolja med fungicid. Fungicid är ett ämne som tillförs linoljan och som motverkar algangreppen. Nu är det första gången vi behandlar gaveln med olja med fungicid men vi har oljat tidigare med vanlig linoja. Vi har fått små angrepp av algprickar på fasaden och linoljan med fungicid hoppas vi ska hjälpa till att hämma angreppens fortsatta spridning.

Arbetet kräver hög stege och lite mod. Upp till nocken är det sisådär åtta meter. Det gäller liksom att vara fokuserad för att inte spilla olja. Om man inte är tillräckligt fokuserad kan en hink olja ”trilla” ner från stegen och stänka ner hela betongterassen nedanför, vilket också hände oss. Nu har vi en uteplats som ser ut att ha fått fläcktyfus.

oljning01 oljning02

Men vi har också en ekklädd gavelspets som inte längre ser ut att ha fått fläcktyfus.