Vår renovering – en husvagnssemester

Många undrar hur vi egentligen bor när vi är i ladan. För eftersom vi har ett bygglov att fullfölja så får vi inte ens övernatta i ladan innan vi fullföljt vårt bygglov och fått slutbesked.

Det tar c:a 45 minuter för oss enkel resa att pendla mellan vår lägenhet i centrala Malmö till ladan. Vi insåg ganska snabbt att det inte skulle hålla för oss att pendla t.o.r. varje dag vid ladan, speciellt inte under sommaren när vi spenderar mer tid där. På längre sikt skulle det dessutom bli en dyr historia och inte minst tidskrävande. Tid är ju också pengar och med både tid och pengar i åtanke bestämde vi oss för att investera i en husvagn lagom till vår första sommar i ladan.

Vi ville inte lägga några stora pengar på en husvagn och den var också tvungen att vara så pass stor att vi skulle kunna sova två vuxna och tre barn i den. Nu har ju barnen blivit fler sedan dess men å andra sidan så är alla sällan med samtidigt så vi får fortfarande plats i vår husvagn.

I två och ett halvt år har den stått på vår gård och lika länge har vi övernattat, lagat mat och haft myskvällar i den. Visst längtar vi efter att kunna sova i ladan men samtidigt är det ändå något mysigt med att krypa in i husvagnen på kvällen. Tassa från värmen i köket i ladan, där vi ätit kvällsmat och eldat i kaminen, över den bäckmörka gårdsplanen med en lykta i handen eftersom vi inte har någon utebelysning ännu.

husvagnfran79

Vår Sprinter från 1979. Här delar vi en 120 cm säng. Eller säng och säng… Madrass, rättare sagt. Och så tänker vi lite att om vi har klarat av att renovera tillsammans och dela en 120 cm madrass i en husvagn under så här lång tid så är vi rätt sammansvetsade. Här har vi vaknat av möss under sängen, en skabbsmittad räv under husvagnen och med kronhjortars parningsljud i skogsdungen en bit bort.

Första hösten när husvagnen stod på tomten trodde vi att den skulle fara och flyga. Stormen Sven chockade oss med sin kraft och vi hade inte hunnit fälla förtältet. Lagom till vi slutade våra jobb i Malmö vid 17-tiden ringde vår granne och lät meddela att innehållet i vårt förtält flög runt på gårdsplanen och att han hade försökt bära in en del till sig. Dessutom var han relativt övertygad om att förtältet höll på att blåsa ut på vägen. Skulle vi hinna fram till ladan innan förtältet (och kanske hela husvagnen) hade blåst ut på vägen? Det var inte mycket att be för, förutom att försöka rädda det som räddas kunde. Den här stormen Sven-historien slutade med att förtältet hade lossat sig själv från tältpinnarna och låg över hela husvagnen. Vi lyckades med nöd och näppe lossa förtältet och tryckte in det i husvagnen tillsammans med tältpinnarna. Husvagnens båda takluckor förolyckades så lite underhåll har den här husvagnen också krävt.

Men den är en riktig trotjänare, vår Sprinter från 1979 som inte blivit godkänd i besiktningen sedan 2002. Men det spelar ju ingen roll. På vår gård ska den bara stå och låta oss sova i den.  Och det jobbet gör den utmärkt.

Relaterade inlägg