Även en ladugård under renovering uppskattar juleljus. Vi har pyntat trädgården med ljusslingor – det blir så fint i mörkret… och i dagsljus också för den delen.
ÄNTLIGEN – Lördagen när vasstaket blev färdigt
Ja, det är ett stort äntligen!
I lördags blev vårt vasstak färdigt. Väder och vind har gjort att arbetet dragit ut outhärdligt länge på tiden men nu är det alltså helt färdigt och precis så vackert som vi hade föreställt oss att det skulle bli. Kanske till och med ännu vackrare.
Vasstaksläggarna sätter pricken över i-et på taket, nämligen nocktäckningen.
Nocken täcks med hönsnät för att klara av vinden.
Vår nocktäckning är i lin och nockträet är ek.
Vid nocktäckning används vanligtvis halm men vasstaksläggaren tyckte att lin lämpade sig bättre på vårt tak. Utöver halm och lin är det också vanligt med ljung på nocktäckningen.
Färdigt!
Och så här ser det ut på håll.
Det är många som stannat till utanför och beundrat vårt vasstak och frågat vem som lägger det. Vår vasstaksläggare heter Lorant Toth och är tredje generationens vasstaksläggare från Ungern men är sedan 2007 verksam i Sverige. Titta gärna in på Lorants hemsida för att se fler vackra tak som han lagt.
Reglat och klart!
Förra helgen, då vi hade besök av min (Theréses) pappa satte Marcus och min far reglar på gavelspetsarna på insidan av huset. Så här såg det ut när vi byggde gavlarna på utsidan.
Takhöjden kräver att vi har byggställningar på insidan av ladan också. Just nu går det inte alls att ta miste på att det är en liten byggarbetsplats.
Vi reglar både för att kunna sätta in fönster och dörrar och för isoleringen i väggarna. Här har vi behövt kapa några av de liggande balkarna i ladans grundkonstruktion för att förbereda för vårt blivande sovrumsfönster.
Som det är nu finns inte så mycket dagsljus inne i ladan, speciellt inte precis under nocken. Vi tänder all byggbelysning vi har.
Och efter en långhelg var alla reglarna på plats och våra gavelspetsar klara för isolering.
Förälskelsen som varat i ett år
Det är ganska precis ett år sedan vid bestämde oss för att vi absolut ville ha ladan. I mitten av september hittade vi ladan, eller rättare sagt tomten, som då var till salu. Och väldigt snabbt blev vi förälskade i både ladan och platsen och såg möjligheten med att förvandla den ensamma ladan till vårt sommarställe.
Vårt första möte med ladan.
Innan vi bestämde oss för att köpa ladan ansökte vi om ett förhandsbesked om bygglov, för att få veta om vi ens skulle få tillåtelse att bygga om ladugården till hus. Det tog ett par månader innan vi fick svar på vårt förhandsbesked – och som tur var blev det ett positivt svar.
Och nu, ett år senare är vi i full gång och även om förälskelsen haft sina upp- och nedgångar under året så består den fortfarande.
Helgen i ladan
Under några veckor har vi haft en renoveringssvacka och mest dragit fötterna efter oss. Ja, till viss del i alla fall. Vi har sysselsatt oss med andra saker som för arbetet med ladan framåt, bland annat har vi återigen varit i Danmark (för vilken gång i ordningen har vi inte riktigt koll på längre) och köpt två ugnar på danska Blocket. Här kan du läsa mer om att handla på danskarnas motsvarighet till Blocket – dba.dk.
Men under den gångna helgen ryckte vi upp oss och fick en hel del gjort.
Marcus har förberett för att vi ska kunna sätta in ett fönster i den gamla hönsluckan genom att putsa ytan jämt. Detta hålet är alltså det lilla, lilla fönstret som är nere vid husgrunden bilden nedan.
Vi klippte vår 4000 kvadratmeter stora gräsmatta för (förhoppningsvis) sista gången i år. Och så påbörjade vi en ordentlig röjning och inuti ladan för att få lite bättre ordning. Vi började även att resa en ställning mot ena gaveln på insidan av ladan för att kunna förbereda med reglar för att sätta fönster i.
På lördagskvällen slängde vi ihop en smulpaj med massa äpplen och kanel som vi tog med oss till vår granne Tore och hans bror Karl-Erik och fikade på på söndagseftermiddagen. För fika får man inte glömma bort att göra.
Söndagen var en typisk höstsöndag med regntung himmel men när vi sa tack och hej till Tore och Karl-Erik och gick vår lilla väg mot ladan hade vi sällskap av den här vackra hösthimlen.
Så dessa gråa höstdagar till trots hade vi två ganska bra dagar i ladan.
En hejdundrandes kräftfest på stallgolvet
Vi ställde till med kräftfest i lördags kväll. Från början var vår plan att sitta i förtältet till husvagnen vi sover i men så kom vi på den storslagna idén att istället flytta in festligheterna i ladan.
Sagt och gjort.
Vi hängde kräftlyktor som Therése mamma hade med sig och dukade så fint vi bara kunde utifrån våra primitiva förutsättningar.
Ölen kyldes på ladan-vis – med kallvatten i en hink eftersom vi inte har något kylskål som rymmer öl för en hel kräftskiva.
Med kräftklonyp i pannan hjälper inte ens pussar.
Och när mörkret började falla tände vi lyktor på bordet och i fönstren, bet ihop mot den svala kvällsluften och skålade för vår första fest i ladan.
Akustiken!? Förvånansvärt bra med tanke på att det föredetta stallet är helt urblåst, både en, två och tre snapsvisor revs av under kvällen.
Och kräftlyktorna lös mysigt i taket och vi konstaterade att köket i ladan kommer att bli en helt fantastik plats att umgås på. För platsen vi satt på är densamma som vårt blivande köksbord kommer att stå på.
När skickarglädjen inte är glädjande
Mot planket som omringar vår tomt finns ett litet arrangemang i form av en uteplats med en pergola och någon form av hyllösning (kanske för att ställa blommor på). Sittandes vid denna lilla skapelse ska man sedan kunna blicka ut över en damm som är gjuten i betong och lyssna till en lika gjuten porlande bäck som slingrar sig några meter bort på tomten. Men varken dammen och den porlande bäcken har porlat speciellt mycket de senaste åren eftersom dammen spruckit och därefter inte blivit omhändertagen. Nu är i alla fall dammen ett minne blott och några skottkärror jord senare kommer även den gjutna bäcken att vara det.
MEN uteplatsen med pergolan har fått stå kvar eftersom vi inte direkt kommer att ha några andra arrangerade uteplatser att tala om förrän nästa sommar.
Eftersom vi har viss allergi mot snickarglädje som inte är från tidigt 1900-tal eller tidigare fick jag för mig att jag skulle skruva ner den. Och det visade sig gå väldigt smidigt.
Alltså, det är ju inte den vackraste av skapelser men den fyller ändå en funktion och från platsen har vi överblick över hela vår gårdsplan.
Och efter nedmonteringen av snickarglädjen och ”hyllorna” blev detta en mycket mer behaglig plats som också låter fler personer att sitta här. Det vita plastbordet blev utbytt till ett bord i massiv teak som vi räddade från soptippen i början av sommaren från en man som skulle slänga det för att ”det var otympligt”. Men när det bara ska stå där gör inte otympligheten så mycket.
Och vips så har vi nu en uteplats som är betydligt mer glädjande utan sin snickarglädje.
Webb-TV: Vi är i full gång!
Mitt i semestern och mitt i hantverkarhystering vid ladan kom Skånskan på besök för att göra ett webb-TV-reportage.
Här kan ni få se lite mer av vad som händer vid ladan:
När man får anledning att nyttja nagelborsten
Vi gör annat än att bygga på ladan också. Men helst bygger vi bara på ladan.
I lördags fick vi dock anledning att skrubba bort skiten under naglarna, duscha av oss byggdammet, klä på oss något anständigt och gå på bröllop.
Så här kan vi se ut när vi är riktigt välvårdade och gör en liten paus i renoveringen.
Det var väldigt skönt med ett litet uppehåll i byggandet och att faktiskt få se lite representativ ut för en gångs skull. Men nu har vi återigen blåbyxorna på oss. Under den kommande veckan ska vi gräva för avlopp och dra avloppsledningar.
Så ordningen är snart återställd och vi säger välkommen tillbaka till skiten under naglarna.
Raka rör mot ladan
Att det är flera dagar sedan vi bloggade betyder inte att arbetet i ladan står stilla.
Den här otroliga och ibland smått outhärdliga sommarvärmen har smått tagit kol på arbetsförmågan och det var med många svettdroppar som fälldes från byggställningen förra veckan.
Idag är vi på banan igen och tackar vädergudarna för svalare väder.
Just nu är vi på väg mot ladan med avloppet som ska vara inne i huset.
Hur man får plats med avlopp till en villa i en mindre personbil!
Lite trångt och inte aktuellt med några rödljuspussar. MEN det går.
Ladans spottsoppa
Vi har inte mindre än fem körsbärsträd på tomten, tre av dem är planterade och de andra två har liksom bara bestämt sig för att de ska få finnas där själva. Detta innebär att vi har kollosala mängde körsbär och eftersom vi vill få ut så mycket som möjligt av det vår trädgård kan ge har vi kokat en del spottsoppa.
Spottsoppa?
Många lyfter på ögonbrynen över namnet. Det är kort och gott körsbärssoppa som fått namnet av att man är tvungen att spotta kärnor när man äter den.
De finaste körsbären bor lite högre upp i trädet, en stege är såklart nödvändig för att komma åt dem.
Det går åt c:a 1 liter körsbär till en sats spottsoppa. Ungefär fem sekunder efter att denna bild togs välte jag hela lådan och svor så högt att Marcus snarare trodde att jag ramlade ner från stegen.
- Häll körsbären i en tjockbottnad gryta. Strö över strösockret och låt vila i c:a 15 minuter
- Tillsätt vattnet och sätt spisen på medelhög värme
- Skumma av den så snart den börjat koka och skum bildas (skum är nämligen oftast orsaken till att mögel bildas)
- Koka tills bären blir mjuka och släpper lite färg – man vill ju att soppan ska få fin röd färg
- Dra av den från värmen, blanda potatismjölet med lite vatten och häll i det i en stråle medan du rör om
- Sätt tillbaka grytan på spisen och ta av den igen så snart den börjat bubbla och tjocknat till lite
- Låt svalna lite innan servering
Och här är det färdigkokade resultatet!
Det är gott att äta den både varm och kall och med en klick grädde eller glass i. Just nu har vi inte riktigt ro att vispa grädden (vilket såklart är godast) så vi häller bara i en liten skvätt när vi lagt upp soppan på tallrikar.
Smaskens är bara förnamnet, trots att spottsoppa inte låter något vidare!
Trädgårdshäng. Bokstavligt talat.
Vi har mycket att göra i ladan i sommar men jobb till trots kommer vi att tillåta oss att bara njuta av ledighet och det vackra landskapet runtomkring ladan. Vi har fått en hängmatta som ska hängas upp mellan två körsbärsträd i ett hörn av trädgården, läget på tomten och mellan träden, som även ger lite skugga, är helt perfekt för en hängmatta att vila sig på i några minuter.
Det finns även en överhängande risk att det kommer att bli trängsel i hängmattan under sommaren, kanske måste vi skaffa en till… Det finns dessutom en hel massa urtjusiga hängmattor att köpa just nu. Här är några tips till er som är på hängmattejakt:
1.) I vackert och grönskande mönster av grafiska formgivaren Lisa Bengtsson, 599 kr från Hemtex 2.) Hängmatta i rep från Granit, 279 kr 3.) En naturlig variant i kraftig naturfärgad bomull från danska Skagerak, 956 kr från Rum21.se 4.) Bananformad hängmatta som man kan trängas flera stycken i, denna färgglada kommer från Indiska, 499 kr,
Före och efter: Trädgårdsland
Tidigt i våras började vi med att anlägga vårt trädgårdsland. Vi har skrivit om arbetet tidigare, i slutet av april såg det ut så här – då var pallkragarna redo för odling. Innan vi påbörjade arbetet såg det ut så här:
23 mars: En stor hög av trädgårds- och byggavfall som vår granne Tore hjälpte oss att flytta på med sin hjullastare.
14 april: När högen väl var borta började vi anläggningen av trädgårdslandet med hjälp av pallkragar.
9 juni: Nu, ett par månader senare är trädgården prunkande grön och potatisen går snart att skörda, rädisorna har redan provsmakats (trots att de inte var tillräckligt vuxna) och ärtorna börjar så smått att klättra upp för ”klätterställningen” vi byggt i den bortre odlingslådan.
Under pilen vid trädgårdslandet har vi ställt ut ett par stolar och bord och det är här vi sätter oss ner, plockar blommor och sätter i en vas, pustar ut, äter lunch, äter middag och njuter av den helt otrolig utsikten, över det vackra landskapet, som vi har härifrån.
Vi bygger om en lada på Instagram
Om det inte händer så mycket här på bloggen kan det hända desto mer i realtid på Instagram.
Om ni söker på hashtaggen #nubyggerviomenlada på Instagram så kan ni följa vårt liv vid ladan.
Webb-TV: Välkommen in i ladan
Idag bjuder vi på både en verklighetsbild från ladan och lite närkinska här på bloggen – och även på webb-TV-inslaget som spelades in när vi hade Skånskan på besök under helgen.
Ikväll tänkte vi berätta mer om hur det gick till när vi bilade upp betonggolvet som vi pratar om i inslaget och vad som kommer att hända med golvet.
Hur hittade vi ladan?
Tyvärr har vi inget nytt att rapportera på ladan-fronten sedan förra veckan. Vi har tyvärr försummat ladan under den gångna helgen, till förmån för en helg i Göteborg och Göteborgsvarvet (för Marcus del, undertecknad hejade på).
Men häromdagen fick vi frågan ”Hur hittar man en lada?”, från ett par som är sugna på att göra samma sak som vi gör.
Så här hittade vi vår lada:
Från början letade vi efter en skånelänga och var på en visning av en skånelänga bara några hundra meter ifrån ladan. Den var i riktigt risigt skick men vi gillade omgivningarna och prisbilden i området passade oss bra så vi gjorde en ”nära dig”-sökning i Hemnet-appen samtidigt som vi var ute och åkte och av en slump hittade vi en tomt med en ladugårdsbyggnad på och åkte dit och kikade. Boningshuset som tidigare stått på tomten hade brunnit ner och kvar på tomten fanns ladan och faciliteter som brunn, el, avlopp/trekammarbrunn och en uppvuxen tomt – vilket öppnade upp för idén att bygga om ladan till hus.
Marcus har dessutom alltid svurit lite smått över alla gamla ladugårdar som står och förfaller runtom i landet och med det gemensamma intresset för renovering kändes det helt självklart att vi skulle bygga om ladan.
Vi hittade alltså vår lada (som egentligen såldes som en tomt), via en mäklare. Det var flera vändor kring ladan innan det blev ett köp och vi fortsatte faktiskt att titta på andra objekt också, t.ex. finns det en hel massa hus i området runtomkring oss som står obebodda och har gjort det under många decennier. Vi tog då reda på vem som ägde marken och husen och kontaktuppgifter till denna (dock kom vi aldrig så långt att vi ringde och frågade om de hade intresse av att sälja).
Att bara åka runt och titta är nog vårt starkaste tips. Och om ni hittar något som ni tror kan passa – knacka på hos en granne och ta reda på vem som äger det. Värt att tänka på är att det kan vara ganska kostsamt att stycka av mark runtomkring. Men samtidigt är det ju så synd om alla fina ladugårdsyggnader som står och förfaller. Tyvärr finns det gott om dem i Skåne (och säkert i andra delar av landet också). Ett stort plus med ladugårdsbyggnader är att de oftast har en gedigen konstruktion och ingenting att dölja (t.ex. otjänligt avlopps-/vattensystem, elektricitet och ev. vattenskador. Däremot är det en hel del arbete med att få det beboeligt.
EFTERLYSNING! Har du en trädgårdsgrupp som står och skräpar?
EFTERLYSNING!
Vi letar just nu efter en trädgårdsgrupp i trä, något i stil med trädgårdsmöbeln på bilden nedan. Den får gärna ha några år på nacken och lite avflagnad färg eller träribbor som behöver bytas ut avskräcker oss inte.
Har du en trädgårdsgrupp i den här stilen som bara står och skräpar och som du vill bli av med? Eller har du tips på var vi kan hitta en?
Maila oss på hokatorp@gmail.com.
Nu har vi anlagt ett trädgårdsland
För några veckor sedan skrev vi om projektet att anlägga ett trädgårdsland på platsen bakom syrénhäcken. Så här såg det ut då:
Fortfarande snötäckt och en stor hög beståendes av allsköns trädgårdsavfall tillsammans med en otrevlig mix av bl.a. krossat tegel.
Under veckan som gick fick vi återigen hjäl av vår granne Tore som kom med sin hjullastare och flyttade på majoriteten högen. När vi kom till ladan i lördags var den bara en plan och fin yta som bara gapade tom och i princip bad om att få bli trädgårdsland.
Vi hade totalt sex pallkragar, vi börjar med dessa i år och om det går bra med odlingen och om vi tycker att det är kul utökar vi med fler till nästa år. Vi bestämde oss för att vi skulle göra en gång som var centrerad mot pilen och placera pallkragarna utmed denna.
Vi använde ett uppspänt snöre samt ett måttband för att mäta och placera ut lådorna.
Det krävdes även viss finjustering för att få dem på plats och i linje med varandra.
Voila!
För att få ut ett lämpligt mått mellan lådorna provsatt vi på marken och kände av så att det fanns gott om utrymme för att sitta mellan pallkgarna och rensa och skörda, det resulterade i att avståndet mellan dem blev 70 cm. Så småningom kommer vi att sätta gräs på ytan runtom odlingslådorna. För att kunna gå runt lådorna, även i blött väder, utan att få skånsk mylla upp till knäna lade vi ut stenar emellan. Stenarna kommer ursprungligen från en gammal mölla och följde med på köpet med ladan. Det känns jättekul att kunna använda stenarna och de är dessutom otroligt vackra. Nästa helg kommer vi att färdigställa stenläggningen i gången mot pilen, längsmed odlingslådorna och så ska torven som ligger i lådorna blandas upp med skånsk mylla.
Sedan är pallkragarna och vi redo för morrötter, lök, färskpotatis och jordgubbar. Och kanske en och annan sockerärt.
När Tore kom till undsättning kom elen fram
För några veckor sedan fick vi kablar utmärkta på tomten, under helgen var vårt mission att gräva fram elkabeln för att så småningom kunna få elektricitet. Så Marcus började gräva en ungefär meterbred grop där elkabeln indirekts vara nedgrävd.
Efter två timmars grävande genom både rivningsmassor och dräneringsgrus befarade vi att vi snart skulle behöva gräva så djupt att vi knackade på taket till Kina.
Stor grop men ingen el.
Som ett skänk från ovan kom vår granne Tore gåendes med sin hund, klev in på tomten, tittade ner i det stora hålet och föreslog att han skulle hämta sin hjullastare och hjälpa till att gräva.
Tore började med att gräva en bit bort från kabelns slut för att ta reda på kabelns riktning lite tydligare.
Efter att hittat riktningen började Tore att utvidga det manuellt grävda hålet.
Tänk vad snabbt och smidigt det går med maskiner.
Efter två minuter istället för två timmar börjar elkabeln se dagens ljus.
Glädjen över att äntligen få upp elkabeln var inte nådig.
Vi funderade på att fira med Champagne men vi skulle ju köra bil hem till Malmö så det var inte aktuellt just då. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för oss. Att få fram elkabeln är ju första steget för oss för att kunna påbörja några större byggprojekt som kräver annat än mankraft. Det visade sig dessutom att elkabeln låg ungefär bara decimeter söder om gropen Marcus grävt för hand, det kan man ju kalla grävarout.
Alla borde ha en Tore som granne.
Vi blev i akut behov av en kompost och gjorde slag i saken
Under helgen insåg vi att vi är i stort behov av en kompost för att kunna fortsätta med röjningen i trädgården. Kvistar och grenar från buskar och träd som vi röjt undan har vi kunnat elda upp men nu har vi ett kommande projekt att röja på på två platser i trädgården där det ligger högar med en salig blandning av gräs och allsköns trädgårdsavfall som inte lämpar sig för eldning. Så i söndags eftermiddag tog vi tillvara på byggmaterial som följde med på köpet av ladan och anlade en kompost. Och eftersom materialet är obehandlat trä smälter är den färdiga komposten in i det gulnade gräset likt en kameleont i djungeln. Och med tanke på att en kompost är mer praktisk än vacker är detta ett resultat som underteckand är väldigt nöjd med.
