För några veckor sedan fick vi kablar utmärkta på tomten, under helgen var vårt mission att gräva fram elkabeln för att så småningom kunna få elektricitet. Så Marcus började gräva en ungefär meterbred grop där elkabeln indirekts vara nedgrävd.
Efter två timmars grävande genom både rivningsmassor och dräneringsgrus befarade vi att vi snart skulle behöva gräva så djupt att vi knackade på taket till Kina.
Stor grop men ingen el.
Som ett skänk från ovan kom vår granne Tore gåendes med sin hund, klev in på tomten, tittade ner i det stora hålet och föreslog att han skulle hämta sin hjullastare och hjälpa till att gräva.
Tore började med att gräva en bit bort från kabelns slut för att ta reda på kabelns riktning lite tydligare.
Efter att hittat riktningen började Tore att utvidga det manuellt grävda hålet.
Tänk vad snabbt och smidigt det går med maskiner.
Efter två minuter istället för två timmar börjar elkabeln se dagens ljus.
Glädjen över att äntligen få upp elkabeln var inte nådig.
Vi funderade på att fira med Champagne men vi skulle ju köra bil hem till Malmö så det var inte aktuellt just då. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för oss. Att få fram elkabeln är ju första steget för oss för att kunna påbörja några större byggprojekt som kräver annat än mankraft. Det visade sig dessutom att elkabeln låg ungefär bara decimeter söder om gropen Marcus grävt för hand, det kan man ju kalla grävarout.
Alla borde ha en Tore som granne.
