Så här får vi skön värme i ladan

För lite drygt ett år sedan grävde vi ner ytjordvärme i marken utanför ladan. Detta var startskottet för att få riktigt behaglig inomhustemperatur. Sedan några månader tillbaka kan vi nu värma huset med värme från vår egen mark. Visst kostar det några kronor att investera i uppvärmning – men ååå så skönt det är att ha ett varmt hus och framför allt ett varmt golv att sätta fötterna på.

jordvarmeinthegravningSå här såg det ut när slangen till jordvärmen plöjdes ner. Läs mer om det här.

På hela entréplanet har vi golvvärme och på övre plan kommer vi så småningom att ha någon typ av kamrör för uppvärmning. Dessutom har vi två kaminer – en i köket och en i allrummet och en ytterligare ska installeras i hallen på övervåningen. Trots att vi inte har någon värmekälla på övervåningen än så länge blir det riktigt varmt och gott här bara av att värmen från köket stiger uppåt. Efter lite eldande i kaminen hade vi 20°C här uppe i helgen. Mycket behagligt må man säga.

pumpnorderi

Sedan vår värmepump installerades för några månader sedan har Marcus förkovrat sig i allt var värme heter. Om han helt plötsligt är borta är teknikrummet det första stället att leta på. Här pillar han på knappar, ställer in temperaturen för golvvärme, varmvatten och hastigheten för pumpen.

För att sammanfatta det hela så har vi alltså följande uppvärmning i ladan:

  • Ytjordvärme (värmepump med inbyggd varmvattenberedare från Nibe kopplat till golvvärmeslingor i hela entréplanet och ska kopplas till kamrör på övervåningen)
  • En kamin, ABC 6, i köket
  • En stor (115 cm bred) kamin i vardagsrummet
  • En liten vikingkamin som stod i ladan när vi köpte den. Denna har vi låtit renovera och den ska installeras i hallen på övervåningen

Så något problem med värme, det har vi då rakt inte.

Rivningslördag

Efter att vi isolerat de nya väggarna och skruvat på plywoodskivor och i princip stod startklara för att åka hem till lägenheten i stan tyckte Marcus att vi kunde hämta tigersågen och riva den en del av taket i barnrummet. Denna del har vi låtit vara sedan takkuporna i vasstaket installerades för ganska precis två år sedan.

Men nu kände vi båda att det var rivningsläge. Tvååringen sov och att riva brukar ju gå snabbt tänkte vi och letade fram vårt längsta sågblad.

Och så högg Marcus in med tigersågen för att öppna upp mot takkupan. Vi var ju jättenyfikna på hur volymen i rummet och känslan av rymd skulle påverkas.

barnrum_tak01

barnrum_tak02

Ungefär en meter skulle taket sågasupp. Här syns även hela vårt tak i genomskärning inifrån.

barnrum_tak03

Av lite tak kan det väl ändå inte bli så mycket skräp? Men när taket var färdigrivet var hela barnrummet fyllt av mög. Mög är alltså skånska för all möjlig allsköns skit, bråte, bös, bröte eller vad man nu kallar det i andra delar av landet.

barnrum_tak04

Efter några år av renoveringsarbete så borde vi kanske ha lärt oss att det tar minst dubbelt så lång tid och är minst dubbelt så jobbigt (och tråkigt) att städa bort rivningsmaterial som att riva.

Men nu är det gjort i det ena barnrummet och rummet kändes plötsligt lite rymligare och ljuset från takfönstret faller också finare på övervåningen.

Det renoverande preggot

Vi väntar vårt andra gemensamma barn i mitten av januari så snart har det kommit två oplanerade men samtidigt väldigt önskvärda barn sedan vi började vårt renoveringsarbete med ladan. Hur underbart det än är med små barn så tar de ju ändå lite tid i anspråk och gör att renoveringen kanske dragit ut liiite längre på tiden än vad vi initialt planerade.

Men vad skulle en färdigrenoverad lada vara om man inte hade en massa barn att fylla den med?

För det mesta får jag höra att jag ”kanske borde ta det lite lugnt”. ”Kanske borde vila”. ”Kanske inte borde lyfta tunga saker”. Det är så mycket som man ”borde” när man är gravid. Jag gör det jag känner för och orkar. Och om min kropp klarar av att lyfta något tungt så ser jag liksom inte så mycket anledning till att låta bli.

Jag är usel på att ta det lugnt. Att slappa och ”bara vara” som många är så bra på är jag riktigt dålig på. Det liksom kliar i fingrarna. För mig kan det rentav vara med avkopplande att putsa en vägg i ladan, gräva ur trädgårdslandet eller skrapa målarfärg, snarare än att ligga på sofflocket.

Men nu, i sjunde månaden är inte orken vad jag önskar. Att barnmorskan vid senaste kontrollen konstaterade att ”det här är en bebis som är över medel i storlek” så förklarat det magens ansenliga storlek och att jag är trött i både kropp och knopp.

Men om man vill går det alltid att göra något. Även om kroppen inte vill krypa och kräla eller göra andra extremt ansträngande övningar. Lite så tänker jag när jag är i ladan. Marcus gör det tunga jobbet med att slipa golvet. Jag gör det lättare jobbet med att vaxa golvet. Marcus reser en vägg. Jag lagar mat. Marcus lyfter hinken med kalkbruk och jag putsar väggen. Vi utnyttjar varandras kapacitet till det den är lämplig för kan man säga. Så att det rastlösa i mig kommer till ro och känner att jag faktiskt bidrar. Jag tror att jag mår bättre av det än att bara ta det lugnt.

gravidjobb

Men jag ligger på sofflocket emellanåt också och är så väldigt glad för att vi tokfyndade en jättefin och skön DUX-soffa i naturfärgat läder på Blocket i början av sommaren. Den har varit värd mer än var enda krona vi betalade för den.

soffan

Att balansera rastlöshet, vilja och en mage som är något större är genomsnittet är alltså ett av våra projekt i ladan just nu. Och så barnrummen förstås.

Steg 1 mot vårt kök

Sedan tidigare har vi gjutit golv, lagt golv och putsat väggar i köket. Ytskikten i köket är i stort sett färdiga och det stora projektet som återstår i köket är att bygga själv köket.

För här ska bakas bröd, lagas mustiga, väldoftande köttgrytor och kokas sylt på trädgårdens skörd. Under helgen som gick tog vi första steget närmare en köksstomme. Vi har tre olika material som kommer att dominera köket. Vi har valt dessa material för att de är vackra, beständiga och åldras med värdighet.

ekebergsmarmor

Ekebergsmarmor.

massing

Mässing.

ek  Ek.

Stommen kommer vi att bygga i massiv ek. Det var det steget mot köket som vi tog under helgen i och med att vi besökte våra vänner Thomas och Linda på Bellevue Gård och hyvlade upp köksstommen. Eken har vi köpt från sågen i Skättilljunga i norra Skåne, vilken är en av Sveriges sista kvarvarande lövsågar. Härifrån har vi köpt all ek vi använt i ladan och det är både fin kvalitet och bra priser.

koksstommen01

De ekplankor och stolpar som utgör stommen står nu staplade i vårt blivande kök i väntan på att snickras ihop till en stabil och vacker köksstomme. Som senare ska toppas med en bänkskiva i Ekebergsmarmor och med detaljer i mässing som pricken över i.