Minns ni vår trapplösning? Eller trappmonumentet skulle man också kunna kalla det. Trappan med kaminen i som kommer att bli lite av en center piece i ladan och främst i ladans allrum. Så här ser skissen ut:
Det är en nivåskillnad på c:a 45 cm mellan vår kök och allrummet så precis utanför köksdörren har vi murat upp ett fundament med lecablock. Ovanpå fundamentet skulle vi sedan gjuta en betongplatta och så den största grejen – vi skulle gjuta vår egen trappa.
Det har aldrig funnits någon permanent trapplösning till övervåningen. När ladan användes som lada förvarades det troligtvis bara hö här uppe och höloftet nåddes då med stege. Vi har behövt springa en hel del upp och ner mellan loftet och bottenvåningen och satte därför upp en Haki-ställning med lite mer klättervänlig trappa. Det har fungerat bra men att få en riktig trappa upp till övervåningen är riktigt befriande.
Under några helger har Marcus byggt på gjutformen till trappan. Innan dess ritades trappan noggrannt och vi tog hjälp av en konstruktör. Konstruktören hjälper till med dimensionering på armering, tjocklek på gjutningen samt placering av kemankare i vägg och golv. Kemankare är en tvåkomponentsmassa på tub som man sprutar in i ett väl rengjort hål, vari man fäster armeringen.
Gjutformen är byggt av gjutplywood på ytor som inte kommer att synas. De synliga ytorna är i huvudsak gjorda med sågat virke och även till viss del hyvlat virke. Det är lite pyssel att bygga en gjutform. Dels ska alla vinklar hamna på rätt ställe, alla mått ska bli rätt och framförallt – det ska vara möjligt att ta bort alla delar av gjutformen när betonggjutningen väl är färdig. Dessutom får det inte finnas hål eller glipor där betongen kan krypa ut. Det största arbetet med att gjuta en trappa är utan tvekan att bygga formen och armera trappan.
Det i särklass tyngsta arbetet är med lite effektivitet och mycket vilja klart på en dag. Och det klarade vi av i lördags.
Vi hade gjutarlördag.
Två ton betong senare pustade vi ut. Grillade hamburgare och pratade som att vi var onyktra.
För att känna att det var lite av ett överraskningsmoment att komma in i ladan dagen efter så slog vi in trappan i ett paket till oss själva…
…Nääää. Plasten ligger där för att fukten inte ska gå ur trappan för snabbt. Plasten hjälper trappan att torka långsamt och när betong får torka långsamt får den bättre kvalitet och risken för sprickor minskan.
Det var ändå lite av ett överraskningsmoment att ta bort plasten. Vår odåga till hund tyckte verkade tro att vi byggt trappan till henne. Hon som aldrig tidigare varit på övervåningen såg sin chans och var inte sen att provgå. Det enda problemet var att betongen inte stelnat tillräckligt för att ens bära en åttakiloshund från halva trappan och upp. Det satte sina spår. Väldigt bokstavligt. Som tur var fick vi bort de värsta spåren men vi behöll ett par små Jack Russeltassar.
Det absolut främsta överraskningsmomentet var dock att ta bort gjutformen. Det gjorde Marcus idag medan Therése nervöst satt på ett kontor någonstans i Malmö och helst av allt bara ville se allt i verkligheten. Så överraskningarna är inte slut. Så här ser vår gjutna trappa ut med den största delen av gjutformen borttagen:
Nu står vår center piece till trappa nästan färdig. Nu återstår arbetet med att gjuta skärmen som ska vara framför kaminen. Men nu, lagom till sommar och semestertider (för Marcus del) har vi en trappa mitt i ladan. Och träningsvärk i armarna.
