Sedan i höstas har vi haft något av ett orosmoln, ja snudd på ångest, över oss. Efter en vinter på verkstad (förra vintern) och en verkstadsräkning som fick oss att sätta eftermiddagskaffet i halsen hämtade vi hem vår trädgårdstraktor. Den gick inte längre än några veckor innan det blev ett större elfel och kortslutning i startmotorn. En till verkstadsräkning senare gick i alla fall vår TT i några veckor till. Innan batteriet tyckte att det var dags att säga adjöss i höstas. 2015 går då rakt inte till historien som året då vår gräsmatta var välvårdad. Men däremot som året då vi la onödigt mycket pengar på vår opålitliga trädgårdstraktor. Vi har faktiskt förevigat det första tillfället när elfelet inträffade. Så här såg vår formationsklippta gräsmatta ut då:
Marcus försökte att klippa ett hjärta eftersom han valde mig med hjärtat. Men jag vet inte riktigt…
Mellan verkstadsturerna förra sommaren klippte vi med grästrimmer, vanlig puttgräsklippare och med lie, allt för att försöka få lite grepp om grönskan i vår trädgård. Vi har dessutom bra jord som gör att ALLT, både gräs och ogräs, växer ohämmat. Vi klippte till och med gångar med vår puttgräsklippare för att enklare kunna ta oss fram när det var som värst…
Nu har vi lagat vår TT för alldeles för många tusenlappar och nu när den äntligen fungerar så har vi bestämt oss för att sälja den och hoppas på att den kan tuffa vidare i någon annans trädgård. Istället ska vi investera i en pålitligare maskin som inte ger oss samma känsla av oro när vi sätter oss på den.
Ibland ska man skiljas åt när man är på topp.
