Vår arbetsbod får isolering

När vi köpte vår fastighet med ladan fungerade ladan som förråd, förvaring, garage och verkstad. Tills vidare har vi förvarat en massa material och verktyg inne i ladan men vi insåg ganska tidigt behovet av ett förråds och verkstadsutrymme på tomten. Sommaren 2014 byggde vi en 50 kvm stor arbetsbod på tomten. Den är byggd helt i ek och har en relativt enkel men stadig konstruktion. Förvaringsutrymmen kan man aldrig få för mycket av så för oss var det här en väl investerad yta.

arbetsbod19 arbetsbod17Bilder från bygget under sommaren 2014.

Till en början var tak och väggar det viktigaste för att vi skulle kunna flytta ut t.ex. trädgårdsmaskiner från ladan. Efter att vi satt in fönster och dörrar i ladan gick det nämligen inte att köra in och ut med åkgräsklipparen hur som helst så den hade en given plats i arbetsboden. Arbetsboden är avdelad i en verkstadsdel och en trädgårdsdel. Trädgårdsdelen har dessutom två stora portar och är ett möjligt garage om vi istället vill ha de här

Den skånska vintern blåser dock rakt igenom vår arbetsbod så nu när det börjar närma sig att utrymma vårt blivande allrum i ladan var det på tiden för oss att isolera upp arbetsboden.

isolering_av_arbetsboden02 isolering_av_arbetsboden01

Det har Marcus pysslat med i helgen medan jag (Therése) skurat taket i hall och badrum. Vi sätter asfaltsboard innanför eken, därefter ett lager stenullsisolering och utanpå det spikar vi råspont. Efter den kommande helgen räknar vi med att ha en isoelrad arbetsbod.

 

 

 

 

Renoveringsåret 2015 del 1

Nu har vi renoverat i tre år och för varje år som gått har vi gjort en sammanfattning av det gångna renoveringsåret.

Till er andra som renoverar kan vi rekommendera att göra en återblick på året som gått. När man renoverar känns det många gånger som att det inte händer något men med en titt i backspegeln får man lite perspektiv på vad man faktiskt presterat.

JANUARI

putsning_teknikrummet01

Vi inledde 2015 med att börja kalkputsa väggarna i vårt teknikrum och kök. Vilken kick det var att gå från lecablocksväggar till putsade väggar!

dorr_teknikrummet

Vi satte in dörrar från en småländsk herrgård som vi köpt i en återbyggsbutik. Dörrarna går in till vårt badrum och teknikrum.

jordvarmeinthegravning

 Vintern i Skåne var mild och vi grävde ner ytjordvärme för att kunna slanga värme ur vår egen mark. Nu har vi nästan oförskämt varmt och skönt inomhus.

flytspackling02

Vi avslutade januari med att flytspackla golvet i vårt teknikrum. Precis när vi trodde att vi hade barnsäkrat för att vår, då ettåriga dotter, inte skulle kunna stövla in hördes ett klafsande inifrån rummet. Gummistövelavtryck i storlek 21 var ett faktum. Som tur var gick det att rädda.

FEBRUARI

ladan_inifrån

Vi bjöd på en favorit i repris – ett av våra absolut mest lästa blogginlägg med 10 saker att tänka på om man vill bygga om en lada till hus.

forma115_02

Kaminen som nu är inmurad vår trapp levererades. 115 cm bred och 380 kg tung från Italien. Vår granne fick lyfta in den med hjullastare.

matning_trappa03

Vi mätte in trappan som vi senare gjöt och ställde kaminen på plats.

putsning_fonster05

Vi fortsatte arbetet med att putsa väggarna och kom till utmaningen att få till de välvda stallfönstrena där vi murat in isolerglas i väggen för att på ett snyggt sätt låta de ursprungliga stallfönstrena i gjutjärn dominera.

MARS

kockumentär04

Steg för steg renoverade vi en gammal rostig sotlucka som murats in för sotning av kanalen som kaminen i vardagsrummet är kopplad till. Här kan ni läsa om hur.

rombgolv02

Vi la ett rombformat golv av franska cementplattor i teknikrummet. Först ut att provgå resultatet var ingen mindre än vår ettåriga dotter.

appelbeskarning03

Vi gick en kurs i att beskära äppelträd för att kunna få tillväxt i vår nyanlagda äppelträdgård. Därefter skred vi till verket.

ÖV01

Vi började bygga på vår övervåning, rev ut det gamla golvet med isolering och började lägga ny isolering.

humleplantering01

Vi beställde flera olika sorters humle från Tyskland, vilka vi planterade i humleträdgården.

villa_stromsfors18

Vi avslutade mars med att bli inbjudna och göra ett besök på Villa Strömsfors – ett otroligt spännande (renoverings)projekt som under 2016 öppnar, varsamt renoverat, som en unik plats för kreativa möten. Fler bilder på den här fantastiska jugendvillan som stått orörd under många år hittar ni här.

Som ni ser har det, trots att vi många gånger inte känner det, hänt en hel del i ladan. Det är så roligt att ni följer vårt arbete, både här på bloggen och på Instagram.

Vi önskar er alla god fortsättning på det nya året!

För att vi har lust

Jag vet ett par som gifte sig för några år sedan och istället för att i ringarna skriva de klassiska orden ”I nöd och lust” så skrev de ”Så länge vi har lust”.

Det är precis det som det handlar om för oss när vi bygger om den här gamla ladan ute på den Skånska bondvischan till vårt drömhus. Vi får ofta frågan om hur vi gör saker och hur vi fördelar arbete och ansvar, speciellt eftersom jag (Therése) varit gravid i sisådär två av de tre år vi renoverat. För oss handlar inte renoveringen om nöd och lust. Även om det, precis som ett äktenskap, är ett livsprojekt som vi vårdar ömt. Vårt projekt ska inte handla om att stressa fram något eller vara ett absolut måste. Hela ombyggnationen och renoveringen bygger på att vi har lust. Och än så länge är vi så glada över att lusten inte dött. Även om den stagnerar emellanåt. Att bygga om ladan är något som vi gör för att vi har lust. Inte för att vi måste eller för att vi borde. Utan för att vi vill. För att vi tycker att det är fantastiskt roligt och motiverande att se vårt hem växa fram med vår arbetskraft.

För oss finns ingen riktig arbetsfördelning. Det funkar för oss. Vi fördelar arbetet vart eftersom det dyker upp. Vi kan båda tänka oss att finputsa en vägg eller stå vid grillen och göra kvällsmat på sommaren. Likväl som vi båda kan tänka oss att klippa gräset. Det är inga specifika uppgifter som ligger på någon av oss. Det handlar inte om någon rättvis arbetsfördelningen. Vi har låtit det här vara ett gemensamt projekt och arbetsfördelningen har blivit därefter. Vi är dessutom bra på olika saker. Marcus är supersnabb med att köra ut 100 kg grus på gårdsplanen när det börjar bli geggigt och Therése kan författa blogginlägg på en bråkdel av tiden som det tar för Marcus. Där är arbetsfördelningen ganska given. Vi gör det vi är bäst och effektivast på. De gånger Marcus har gett sig på att skriva blogginlägg har det tagit alldeles för många timmar och det är timmar som Marcus istället kan lägga på att bygga något, tycker både jag och han. Ibland handlar det också om att backa för att den andre verkligen vill och vill få möjlighet att göra det på sitt sätt. Vi är två om mycket av det vi gör men att renovera tillsammans ute på landet som vi gör, gör också att vi emellanåt bara vill och behöver göra något på egen hand och få känna oss stolta över det.

Ansvarsfrågan är en annan viktig del av vårt renoveringsarbete. Vår syn är att vi alltid har ett gemensamt ansvar för vår renovering. Vi är ett team i det här och skyller inte på varandra när något går snett utan försöker istället att hjälpas åt för att det ska bli så bra som möjligt.

Vi är också duktiga på att uppdatera varandra om vad som händer i de fall vi delat upp något arbete. Det är en hel del administration och logistik kring att renovera också. Beställning av material, beräkning av material, val av inredning och annat som är både roligt och svårt. Sånt försöker vi att klara av på vardagarna för att kunna lägga krutet på det praktiska renoveringsarbetet på helgerna.

forattviharlust02 Vill man så finns det mycket att bråka om i ett renoveringsprojekt som vårt. Arbetsfördelning, ekonomi och ansvar. Men vi bråkar i stort sett aldrig. Kanske just eftersom vi har hittat vårt eget sätt att hantera dessa faktorer.

Efter några år av renoveringsarbete har vi dessutom lärt oss att vi har allt att vinna på att agera som ett team och vara lyhörda för varandras idéer. Och att våga testa dem. Vi vet att det låter som rena galenskapen att forsla hem en 3,6 meter hög pardörr i massivt trä från tidigt 1900-tal som vi knappt kan lyfta och planera att den ska bli vår sovrumsdörr på övervåningen när vi knappt lyckas få av den från släpkärran. Än så länge står den inte på övervåningen men samtidigt vet vi att vi på ett eller annat sätt kommer att få upp den.

Av ren vilja och lust.

 

Vi eldar in julen

När Marcus fyllde år i slutet av november uppvaktades han bland annat med en eldkorg. Ni vet en sån där klassisk eldgkorg som det kan brinna så fint i ute på gårdsplanen.

En helt perfekt present för någon som bor på landet, gillar att elda och tycker om vackra saker.

Tanken var att vi skulle premiärelda på julafton. Ett litet julaftonsbål som ser välkomnande ut. Men vi kunde inte hålla oss utan tände den igår. En måste ju testa så att det hela fungerar liksom. Så att vi inte står där på julafton med en tanke om hur mysigt det skulle vara med en tänd eldkorg och så floppar det hela lagom till vårt tilltänka julaftonscrescendo. Det rök en del innan elden väl tog sig.

eldkorg01Men brann, det gjorde det allt! Så fint att vi stod i fönstret på övervåningen och beundrade hela härligheten en lång stund.

eldkorg02

eldkorg03

Det blev en hel del spill av kalkbruk när vi putsade väggarna i köket för snart ett år sedan. Med tiden kommer resterna av kalkbruket att försvinna, tur är väl det för det ser inte så vackert ut. Nu kom dock kalkbruksresterna väl till pass. Här står eldkorgen perfekt och brandrisken är mindre än om korgen skulle stå på gräset. Nu är det förvisso så blött i marken här så vår bedömning är att brandrisken är rätt liten även där. Men glöm för allt i världen inte att hålla koll på eldkorgen om ni har en och eldar.

Nu har vi lite julbestyr kvar. Lite mat som ska fixas och några klappar som ska handlas innan vi får tända vår eldkorg igen.

Att renovera med barn

Vår får ofta frågan om hur det går att renovera med ett litet barn. Det finns ju tre större barn i familjen också men de är så pass stora att de inte kräver någon uppassning.

Vi har ju haft ett litet barn under större delen av de tre år vi byggt på ladan. Redan efter ett par månader som ladugårdsägare aviserade vår, nu tvååriga, Edda sin ankomst. Vi tog det ganska mycket som det kom och det gick ju alldeles utmärkt att bygga och renovera med en växande mage visade det sig. Jag är jätteglad för att jag hade turen att ha en kropp som ville hänga med, trots att det hände mycket i den.

När Edda väl föddes var det första vi gjorde att åka direkt från BB i Ystad till ladan. I ladan höll vasstakstäckarna på med de sista stråna på vårt vasstak och det ville vi ju såklart inte missa.

bebisleveransDet passade dessutom utmärkt för oss att vara föräldralediga och sa hand om renoveringen, både att själva vara i ladan och bygga men också att bevaka hantverkarnas framskridande arbete. Samma höst/vinter som Edda föddes lades vårt vasstak färdigt och alla fönster och dörrar sattes in.

Edda visade sig behöva väldigt mycket sömn under sitt första halvår. Eller så är det helt enkelt så att barn av naturliga skäl sover väldigt länge med lantluft runt omkring sig. Fram till dess att Edda började röra på sig och upptäcka världen på egen hand fick vi möjlighet att i lugn och ro hjälpas åt med trädgårds- och renoveringsarbete.

Därefter kom perioden då E helst av allt ville hitta på upptåg och vara med. Mitt bland renoveringsdamm och murbruk har E fått vara med. Hoppat i hoppgunga bredvid Marcus som murat innerväggar och legat på en filt med ett gäng leksaker medan jag rensat i trädgården.

Ju större hon har blivit, desto mer har vi låtit henne vara med och upptäcka. Hon ville ju göra det vi gör och ni som renoverat/renoverar med barn vet att barn ibland är mer av stjälpredor än hjälpredor. Att vara avvisande och förbjudande mot att låta barnen hjälpa till har inte fungerat vidare värst för oss. Edda vill vara med, testa att putsa väggar och torka golv. Så det har vi tillåtit henne att vara och det har gått alldeles utmärkt.

Redan som ettåring var hon extremt intresserad av att klättra och det intresset kan ju få vilket mödrahjärta som helst att sitta uppe i halsgropen. Att helt plocka undan sådan som går att klättra på är en omöjlighet i vårt fall så vi har bitit ihop (kanske mest undertecknad) och låtit henne klättra. Idag har vi en tvååring med särdeles god kroppskontroll men också försiktighet inför att klättra och vid minsta osäkerhet backar hon eller ber om hjälp. Mödrahjärtat är åter på plats där det ska vara, istället för i halsgropen.

När vi började få så bra ordning i köket att vi har kunnat vara här och så snart Edda visade sig intresserad av leksaker ställde vi iordning en liten lekhörna. Lekhörnan kan roa en bra stund men byggmaterial är fortfarande spännande, liksom att gå upptäcktsfärder i trädgården.

renoveramedbarn01

renoveramedbarn02

Även om det säkert är en effektiv metod att få barn att sitta still genom att sätta dem framför en skärm så har vi uppmuntrat till lek. Både med leksaker och byggmaterial. Spillvirke är exempelvis extremt mycket roligare att rita på än ett vanligt papper. Idag kan Edda roa sig själv längre stunder och verkar inte tycka att det är det minsta konstigt att mamma och pappa håller på att bygga. Men sen har hon ju å andra sidan aldrig sett något annat under sina två år.

renoveramedbarn03

Att ha hund är också lite av en bonus eftersom vår Jack Russel Alice är ett utmärkt barnsöllskap. Både till Edda och hennes tre äldre syskon.

Beräknat till mitten av januari (eller när som helst) kommer familjens femte barn. Utmaningen att renovera med ett litet barn får man ändå säga att vi hitintills lyckats ganska bra med. Även om det är mysigt med vakna barn så hoppas vi lite att den kommande minstingen i familjen ärver sin storasysters förmåga att sova så att vi får flytta in i ladan och njuta av vårt arbete.

 

En hall för en Viking

Vårt pågående projekt är att färdigställa sovrummen på ladans övervåning.

När ladan fungerade som lada var det höloft här uppe så man skulle kunna säga att vi kommer att sova på höloftet. Dock utan spår av hö. Förutom vårt sovrum, en stor garderob/förråd kommer det att bli två barnrum och en övre hall. Hallen blir såklart övervåningens mittpunkt och passagen in mot de tre sovrummen. Just nu fungerar den mest som förvaring av byggmaterial men under julledigheten hoppas vi på att det blir mer och mer av en hall.

overvaning_hall01

Genom den övre hallen går vår murstock så här kommer vi att placera en liten värmande braskamin. Extra roligt är att kaminen, av fabrikatet Viking, som ska installeras här på övervåningen stod i ladan när vi köpte den. Den var i dåligt skick men efter att vi lämnat in den för renovering ser den helt ny ut, den lilla Vikingkaminen.

Här fantiserar jag om hur vi tassar upp med raggsockor på fötterna och rufsigt hår tidigt på morgonen och tänder en liten brasa som får spraka medan vi drar oss några minuter extra under ett fluffigt duntäcke.

Den över hallen är ungefär tio kvadratmeter men i och med att den fungerar som passade till sovrummen tillåter den ingen större möblering. Däremot planerar vi att ha flera fårskinnsfällar på golvet och större kuddar som man kan sitta på framför den lilla kaminen. Här ifrån övervåningen har man vacker utsikt genom det stora fönsterpartiet på ladans västra gavel. Från kuddarna och fällarna på golvet kommer vi att kunna njuta av naturens skådespel med bördig skånsk åkermark, en sjö lite längre bort och inte minst fantastiska himlar.

overvaning_hall_02

Innan vi tillåts njuta ska vi dock resa väggar till ytterligare ett barnrum samt klä alla väggar med ekpanel.  Och så ska såklart den lilla kaminen installeras. 

En adventspyntad ladugård

Det är tacksamt att adventspynta en ladugård under renovering. Det räcker nämligen med en enda julstjärna för att det ska bli stämningsfullt. Less is more tycker vi för det mesta så för oss är en enkel vit pappstjärna fullt tillräckligt för lite julstämning. Jag tycker förresten att det är de vita hängande pappstjärnorna som är de allra finaste.

julpynt01

Vi peppar för mer julkänsla, pepparkaksdoft som fyller ladan och tonerna av Gläns över sjö och strand nästa år. Några hyacinter får troligtvis flytta in också. För vi tillbringar ändå hela helgerna innanför ladans väggar så lite julkänsla ska vi ha, trots att vi är mitt i renoveringen.

julpynt02

Utanför är det Skånsk vinter. Grönt, horisontalregn och snålblåst. Innanför väggarna lyser adventsstjärnan och påminner om att det snart är jul i vårt hus.

 

Rivningslördag

Efter att vi isolerat de nya väggarna och skruvat på plywoodskivor och i princip stod startklara för att åka hem till lägenheten i stan tyckte Marcus att vi kunde hämta tigersågen och riva den en del av taket i barnrummet. Denna del har vi låtit vara sedan takkuporna i vasstaket installerades för ganska precis två år sedan.

Men nu kände vi båda att det var rivningsläge. Tvååringen sov och att riva brukar ju gå snabbt tänkte vi och letade fram vårt längsta sågblad.

Och så högg Marcus in med tigersågen för att öppna upp mot takkupan. Vi var ju jättenyfikna på hur volymen i rummet och känslan av rymd skulle påverkas.

barnrum_tak01

barnrum_tak02

Ungefär en meter skulle taket sågasupp. Här syns även hela vårt tak i genomskärning inifrån.

barnrum_tak03

Av lite tak kan det väl ändå inte bli så mycket skräp? Men när taket var färdigrivet var hela barnrummet fyllt av mög. Mög är alltså skånska för all möjlig allsköns skit, bråte, bös, bröte eller vad man nu kallar det i andra delar av landet.

barnrum_tak04

Efter några år av renoveringsarbete så borde vi kanske ha lärt oss att det tar minst dubbelt så lång tid och är minst dubbelt så jobbigt (och tråkigt) att städa bort rivningsmaterial som att riva.

Men nu är det gjort i det ena barnrummet och rummet kändes plötsligt lite rymligare och ljuset från takfönstret faller också finare på övervåningen.

Wax on, wax off

Förra helgen var ett av våra projekt att vaxa en del av golven på vår övervåning. Ni vet, golvet av ekplankor som vi la i somras. Det har hitintills varit obehandlat och hur vackert det än är med ekens naturliga ljushet så är det vansinnigt opraktiskt för oss som både har barn och hund. Innan golvbehandlingen hann byrackan dessutom instinktivt pinka in sitt revir på övervåningen (något hon normal sett inte brukar göra) men här tyckte hon minsann att det passade. Efter denna lilla revirpinkningshistoria blev det tyvärr en del fläckar på golvet men som tur var gick de bra att slipa bort.

Slipa golvet har vi dessutom gjort för att få finare skarvar i mötet mellan plankorna. Vi gick på med slipmaskin och ett 80-papper, vilket fungerade utmärkt på vårt golv.

Så här såg ytan ut innan vi skred till verket:

sovrumsgolv_obehandlat vaxning_sovrumsgolv01

Vi vaxar med linoljevax från Allbäck Linoljeprodukter, vilket tillverkas bara lite drygt en mil från oss. Varför gå över bäcken för att hämta vatten? De har flera pigmenterade vax i sitt sortiment men vi har valt naturellt vax. Det finns små provburkar att köpa, vilket vi också gjorde innan för att se så att vi garanterat fick den nyans vi ville ha.

Att vaxa ett golv är förhållandevis enkelt och inte heller speciellt mödosamt. Även om en otränad vaxningsarm blir något utmattad efter 20 kvm….

Det här behöver du:

  • Linoljevax
  • En svamp (vanlig kökssvamp, ni vet en sån med en mjuk och en rivig sida, fungerar utmärkt)
  • Frottéhandduk

Så här gör du:

  1. Rengör golvytan noggrant
  2. Applicera vaxet ned hjälp av svampen med cirkelformade rörelser så att vaxet går in i träet – här gick vi på känsla för att se hur mycket underlaget sög åt sig av vaxet. Olika ytor suger åt sig olika mycket.
  3. Tänk på att inte sluta vaxa mitt på en planka – om du gör det och tänker ta vid arbetet senare är risken att det blir en nyansskillnad i plankan.
  4. Låt vaxet dra in i träet i c:a 15 minuter
  5. Torka bort överflödigt vax med en frottéhandduk
  6. Låt vaxet härda i 7 dagar innan du går på ytan

Vi är jättenöjda med resultatet och hur de vaxade enplankorna i golvet kontrasterar mot väggarna som kommer att förbli obehandlade och nu upplevs som ljusare än tidigare. Vaxet framhäver dessutom den vackra ådringen och strukturen i ekplankorna som ligger på golvet och än så länge ligger linoljedoften kvar i vårt blivande sovrum och i garderoben/förrådet som vi hitintills vaxat. Vi tar lite i taget och näst på tur är hallen på övervåningen och de två barnrummen.

vaxning_sovrumsgolvet05 vaxning_sovrumsgolv03 vaxning_sovrumsgolv04 vaxning_sovrumsgolven06

Här ser ni skillnaden mellan den obehandlade och den vaxade eken.

En bonus när man vaxar med linoljevax är den underbar doften från linoljan och att man dessutom blir len som en barnrumpa om händerna!

Vår renovering – en husvagnssemester

Många undrar hur vi egentligen bor när vi är i ladan. För eftersom vi har ett bygglov att fullfölja så får vi inte ens övernatta i ladan innan vi fullföljt vårt bygglov och fått slutbesked.

Det tar c:a 45 minuter för oss enkel resa att pendla mellan vår lägenhet i centrala Malmö till ladan. Vi insåg ganska snabbt att det inte skulle hålla för oss att pendla t.o.r. varje dag vid ladan, speciellt inte under sommaren när vi spenderar mer tid där. På längre sikt skulle det dessutom bli en dyr historia och inte minst tidskrävande. Tid är ju också pengar och med både tid och pengar i åtanke bestämde vi oss för att investera i en husvagn lagom till vår första sommar i ladan.

Vi ville inte lägga några stora pengar på en husvagn och den var också tvungen att vara så pass stor att vi skulle kunna sova två vuxna och tre barn i den. Nu har ju barnen blivit fler sedan dess men å andra sidan så är alla sällan med samtidigt så vi får fortfarande plats i vår husvagn.

I två och ett halvt år har den stått på vår gård och lika länge har vi övernattat, lagat mat och haft myskvällar i den. Visst längtar vi efter att kunna sova i ladan men samtidigt är det ändå något mysigt med att krypa in i husvagnen på kvällen. Tassa från värmen i köket i ladan, där vi ätit kvällsmat och eldat i kaminen, över den bäckmörka gårdsplanen med en lykta i handen eftersom vi inte har någon utebelysning ännu.

husvagnfran79

Vår Sprinter från 1979. Här delar vi en 120 cm säng. Eller säng och säng… Madrass, rättare sagt. Och så tänker vi lite att om vi har klarat av att renovera tillsammans och dela en 120 cm madrass i en husvagn under så här lång tid så är vi rätt sammansvetsade. Här har vi vaknat av möss under sängen, en skabbsmittad räv under husvagnen och med kronhjortars parningsljud i skogsdungen en bit bort.

Första hösten när husvagnen stod på tomten trodde vi att den skulle fara och flyga. Stormen Sven chockade oss med sin kraft och vi hade inte hunnit fälla förtältet. Lagom till vi slutade våra jobb i Malmö vid 17-tiden ringde vår granne och lät meddela att innehållet i vårt förtält flög runt på gårdsplanen och att han hade försökt bära in en del till sig. Dessutom var han relativt övertygad om att förtältet höll på att blåsa ut på vägen. Skulle vi hinna fram till ladan innan förtältet (och kanske hela husvagnen) hade blåst ut på vägen? Det var inte mycket att be för, förutom att försöka rädda det som räddas kunde. Den här stormen Sven-historien slutade med att förtältet hade lossat sig själv från tältpinnarna och låg över hela husvagnen. Vi lyckades med nöd och näppe lossa förtältet och tryckte in det i husvagnen tillsammans med tältpinnarna. Husvagnens båda takluckor förolyckades så lite underhåll har den här husvagnen också krävt.

Men den är en riktig trotjänare, vår Sprinter från 1979 som inte blivit godkänd i besiktningen sedan 2002. Men det spelar ju ingen roll. På vår gård ska den bara stå och låta oss sova i den.  Och det jobbet gör den utmärkt.

Att ha fönster och dörrar i oljat trä

Nu är det snart två år sedan som ladan fick sitt nuvarande exteriöra utseende. Vårt vasstak blev färdiglagt i början av november och strax efter det kom vår fönsterleverans och monterades av ett par danska, otroligt yrkesstolta och framförallt skickliga fönstermontörer.

När vi köpte ladan hade Marcus redan vid ett par tillfällen försökt få sina huskunder att välja fönster från den danska Fönstertillverkaren Kronevinduer, som, till skillnad från många svenska fönstertillverkare, tillverkar karmarna i massivt, ej stavlimmat, trä. En anledning till att många inte väljer träfönster är för att slippa underhållet. Vi vill självklart inte heller ha en massa underhåll och skrapande av karmar. Därför valde vi ett ädelträ. Fönsterkarmar tillverkas i flera ädelträsorter, ek, teak och mahogny bland annat och vårt val föll på mahogny. I vårt fall bli mahognyn en vacker kontrast till all ek vi har både in- och utvändigt och den plockar även upp den röda tonen som finns i de teglade partierna runt fönster och dörrar. Men den främsta anledningen är egentligen att vi bara tycker att det är väldigt vackert.

Hur underhåller man fönster med träkarm?

Fönster som våra brukar levereras som ”grundoljade”, vilket innebär ett man i stort sett måste olja in dem själv direkt. Fördelen med oljade ädelträfönster är att det är enkelt att vårda dem och man slipper omständiga procedurer som att skrapa och maskera, vilket målade fönster kräver. En annan fördel är att man ser hur träet mår och om det behöver oljas in. Om man av någon anledning skulle missa att underhålla sina fönster med träkarm tappar de sin färg och grånar men de blir inte förstörda förrän man ”misshandlat” dem under mycket lång tid. Skadorna blir då mestadels på ytan, vilken man sedan kan slipar och därefter oljas för att återfå sin finish. Om man är osäker på om fönstret behöver oljas eller ej kan man spruta lite vatten på karmen. Om vattnet pärlar sig finns det tillräckligt med olja i karmen om inte så behövs en omgång olja. Att olja tar dessutom inte speciellt lång tid. För oss tar det bara några timmar att olja in alla fönster och dörrar och då sitter dem dessutom ganska oarbetsvänlig höjd.

Så här såg det ut när våra fönster och dörrar monterades för två år sedan:

fonstermontering01 fonstermontering02 fonstermontering03 fonstermontering04 fonster02 fonster03

Kronevinduer där vi beställde våra fönster blev vi rekommenderade att använda en linolja med funghisid, vilken hindrar tillväxten av svartalger, vilket annars kan uppkomma på ädelträ (alltså små svarta prickar i träet).

Så här blev resultatet:

oster_fore

Östra sidan före.

oster_efter

Östra sidan efter.

soder_fore

Södra sidan före.

soder_efter

Södra sidan efter.

vaster_fore

Västra sidan före.

vaster_efter

Västra sidan efter.

norr_fore

Norra sidan före.

norr_efter

Norra sidan efter.

En ytterligare fördel med oljat, massivt trä är att när man får repor eller skador i trät så kan man lätt åtgärda dem med lite olja och möjligtvis ett slippapper.

Det finns dock EN STOR baksida med träfönster och -dörrar. Om man låter förfallet gå allt för långt och träet torkar ut och spricker är det omöjligt att åtgärda med ett resultat nära det ursprungliga. Ett målat träfönster kan man däremot alltid få att se ut som nytt (förutsatt att det inte ruttnat) med spackel, kitt och ny färg.

Vi kan verkligen rekommendera massiva fönster. Både för att det är otroligt vackert men också för att de är lätta att underhålla dem.

En tradition med doft av krondill

Sedan vi skaffade ladan har vi försökt instifta traditioner och hitintills har vi två traditioner som återkommer år efter år. Det är alltid lika roligt att titta tillbaka på hur det såg ut vid respektive tillfälle för ett och två år sedan. Under helgen som gick hade vi vår årliga kräftskiva. Det är tredje året i rad som vi ställer till med kräftskiva i ladan. Hitintills har den varit av en ansenlig storlek men när vi är inflyttningsklara i ladan (det borde alltså bli nästa år) hoppas vi på att vi kan vara ett  större sällskap.

Så här såg det ut vid vår första kräftskiva (år 2013). Då hade vi bilat upp 30 cm betonggjutningar från olika decennier och grävt ur c:a 20 cm. Men kräftskiva på stampat jordgolv gick utmärkt.

kraftskiva05

… 2014 hade det hänt lite mer. Väggarna var på gång och vi hade åtminstone ett gjutet golv.

Men nu, nu börjar det ÄNTLIGEN att lika ett kök. Vi har kyl och frys, golv, kalkputsade väggar och en kamin som värmde gott efter mörkrets intåg. Det börjar kännas riktigt hemtrevligt. Riktigt duk på bordet och kräftlyktor hängandes i taket har vi dock haft oavsett fas i byggprojektet.

Vår lilla, snart tvååring, var kanske den som var mest nyfiken på kräftorna, som i år kom från Turkiet. Vi brukar bli bortskämda med egenfiskade kräftor men i år fick vi fiska i matbutiken. Vi har dock en idé om att så småningom plantera in kräftor i vår damm.

kraftskiva2015-02

kraftskiva2015-01 Marsipangrisen (tvååringen alltså) och marsipangrismormorn fixade kräftfaten. Att kräftor alltid ser så läckert ut när det är upplagt på fat och med dillkronor. Man blir ju sugen bara man ser dem!

kraftskiva2015-03Krondillen är en av få grödor som vi faktiskt lyckats odla i år. Den står ståtligt i en glasflaska på bordet och doftar i all sin prakt.

kraftskiva2015-04

Kräftlyktorna har många år på nacken och har nog sett både en och annan kräftskiva. Tre stycken i ladan och många till i Närke som de kommer ifrån. De är till och med så gamla att det finns hållare för stearinljus i botten på dem. Men det verkar lite väl riskabelt tycker vi, speciellt med tanke på att det redan brunnit ett boningshus på vår tomt. Lampslinga fungerar utmärkt och ljuset blir lite extra mysigt om man vrider ur några av slingans lampor.

Tredje året i rad alltså, med kräftlyktor, riktig bordsduk och i ett kök som mer och mer börjar likna ett kök (även om ni inte fick så mycket bildbevis på just det).

 

I bara mässingen

Igår var Marcus på Kirsebergs Plåt & Mekaniska Verkstad som håller på att specialtillverka hyllor som ska sitta i ladan. Vi har köpt en riktigt tjock mässingsplåt som i verkstaden håller på att förvandlas till hyllor som ska sitta i kök, badrum, hall och i vårt sovrum.

Varför ha olika när man kan ha samma lika?

Ambitionen när vi gör den fasta inredningen i ladan är att det ska finnas en genomgående harmoni i hela huset. Därför har vi valt att fokusera på ett fåtal men gedigna material som åldras med värdighet och i nyanser som passar väl tillsammans och är i naturliga färger. Mässing är ett av dessa återkommande material. Vi har bland annat mässingsplåtar istället för golvsocklar på vår övervåning.

Marcus har designat hyllorna och de kommer att fästas i väggarna med rejäla mässingsskruvar, köpta på en auktion, som försänks i plåten.

hyllainthemaking

hyllorinthemaking02

hyllorinthemaking03

hyllainthemaking04

Vi kommer självklart att visa när de väl sitter uppe i huset. Våra kökshyllor, en hatthylla, hyllor för schampoflaskor och tvål i badrummet och så ett par små hyllor bredvid våra sängar. Vår känsla är att det här kan bli riktigt, riktigt bra. Så pass bra att just dessa hyllor är prototyper och med ambitionen att vi ska börja producera och sälja dem.

I bara mässingen alltså. Rått, snyggt och lite naket. Inga krusiduller liksom.

Vi putsar på skärmen

Vi håller på att smälta betongskärmen som inte blev som den skulle. Så smått tycker vi att den blir något vackrare än vid en första anblick men den är inte fullt accepterad ännu. Lite bättre blev det dock när vi putsade runt kaminen. Kaminen som är hela 115 cm bred men som ser ut som en liten, liten fis i rymden i det stora rummet.

Vi började med ett lager kalkputs på ytan runt kaminen som är uppmurad i lättbetongblock. Ytan precis ovanför kaminen är en värmetålig skiva i något stenmaterial som vi specialbeställde genom företaget som installerat kaminen. Ovanpå detta satte vi putsnät. Sedan skred vi alltså till verket med putsen. Ett lager kalkputs och sedan ett lager finputs. Dock vid olika tillfällen eftersom putsen ska härda emellan. Bilden är tagen precis innan finputse, som också kommer att vara slutytan, kom upp. Nu är det alltså helt färdigputsat runt kaminen.

Nej, det finns faktiskt ett undantag. Under kaminen har vi inte putsat – här lämnar vi plats för att sätta samma kalkstensplatta som ska ligga på golvet. Här kommer det troligtvis att kunna bli lite sotigt från när vi städar ur kaminen och en ljus putsad yta kommer snabbt att bli smutsig. Kalkstenen kommer bättre att stå emot smutsen från kaminen och dessutom kommer det att bli snyggt.

finputs_betongskarmen

Att foga ett kalkstensgolv

Golvyta efter golvyta börjar bli färdiga här i ladan. Nu kan vi stolt säga att vi har fyra av sex olika golvytor färdiga. I helgen gjorde vi nämligen fogningen av kalkstensgolvet som vi la i hallen tidigare i veckan. Kalkstensgolvet är lagt ”foglöst” eftersom vi ville ha så lite fog som möjligt mellan plattorna. Vi fick specialbeställa en fog som lämpar sig för fogar som är 0-5 mm. Det är en grafitgrå fog och enligt återförsäljaren skulle det vara lättast att få ner fogen med en fogbräda och sedan torka av den. Torka får man göra många, många gånger innan överflödig fog är helt borta. Men fint blev det.

I vår iver och beundran över vårt golv – för det blev fantastiskt bra – glömde vi att fota det slutliga resultatet så det får vi visa en annan dag. Men så här ser det i alla fall ut när man fogar ett stengolv:

komstadstengolvet04 komstadstengolvet05

Vi tittar in i vårt sovrum

Just nu arbetar vi på vår övervåning. Här håller vi på att bygga upp de nya innerväggarna. Det gamla höloftet på 55 kvm golvyta ska förvandlas från en öppen yta till tre sovrum och en hall. Vi har påbörjat arbetet med att regla upp de nya väggarna. De nya väggarna isoleras och täcks med byggplywood och därefter sätter vi handhyvlade, kilsågade ekplankor som panel och slutyta. Vårt blivande sovrum är först ut när det kommer till väggarna. Här har vi byggt upp en vägg längs med ladans långsida där fläkttrumman samt fläktmotorn till ladans ventilation sitter. Nu göms de fula rören bakom väggen och innanför väggen har vi reglat upp och byggt på för att få ett förvaringsutrymme ovanpå fläktinstallationen. De två plywoodluckorna ska kläs med ekplankor för att följa resten av väggen. Mitt emellan de två ”luckorna” kommer sedan vår säng att stå. På motstående sida bygger vi ett stort förvaringsutrymme. Om jag hade fått drömma lite hade det BARA varit en stor walk in closet men tyvärr så kommer det troligtvis att förvaras en hel massa annat bråte än bara snyggt hänga kläder och lite högklackade skor (förvisso har jag nog fler gummistövlar än högklackade skor…).

Att sätta panel på väggarna är ett riktigt pusslande och mycket mätande eftersom alla vinklar måste stämma innan de monteras på väggen. Först tar vi alla mått och vinklar, därefter lägger vi upp alla kilsågade plankor i väggen och sågar till dem ute på gården. Det är pilligt men när det väl är klart är också väggen färdig. Inget slipande, inget spacklande, ingen tapet. Bara en rå och snygg ekplanka som kommer att vara lika vacker om ett sekel.

sovrumsvagg01

sovrumsvagg03 sovrumsvagg02 sovrumsgolv05 sovrumsvagg04

Istället för golvlist har Marcus kommit på den geniala idén att sätta en mässingslist innanför innanför ekpanelen. Den är till för att det inte ska bli fula märken nertill på väggen när vi dammsuger och råkar slå dammsugaren mot väggen. Men den ger också en läckert svävande känsla till väggen och blänker spännande i vissa vinklar.

Vår övervåning med sovrum och hall börjar alltså ta form.

Här kan ni läsa mer om träarbetet med golv och väggar på vår övervåning:

Att gjuta en betongskärm

Förra helgen tog vi oss an projektet att gjuta en betongskärm framför trappan som vi gjöt i början av sommaren. Under förra veckan byggde Marcus gjutformen och armerade och på lördagen var vi sådär nervösa och pirriga och som man bara kan vara när man ska gjuta något och man inte är heeelt säker på hur det ska gå. För man kan adrig vara helt säker på hur det går. Vi hade preppat genom att vattna gjutformen för att betongen inte skulle fastna i den och hyrt en betongvibrator som skulle vibrera betongen jämnt i gjutformen som är 3,6 x 3,6 meter stor. En lastbil hade lämnat två ton betong precis utanför vår dörr. Så vi var minst sagt redo kan man säga.

Värt att nämna är att vi tagit hjälp av en konstruktör för att dimensionera både trappan och skärmen.

Så här är tanken att det ska se ut:

trappan Vi började blanda betong och gick med hinkar och tippade från trappans högsta punkt. Några hundra kilo in i betongblandningen får Marcus ryggskott.

Helvete kan man säga.

En snabb, kärleksfull och helande massage (liggandes ovanpå lastpallen med betongsäckar) och lite småländskt jävlar anamma senare var Marcus igång igen.

betongskarmen_gjutform01

Det tar dock sin lilla tid att gjuta en betonskärm. Om man är två personer så tar det en hel dag närmare bestämt. Vi har dessutom lyckats bjuda hem gäster samtidigt som vi gjutit både trappan och den här betongskärmen. Denna dag var Theréses mamma med sambo och faster och farbror på besök. Tur var nog det, annars hade vi arbetat på tom mage. När vår gjutning drog ut på tiden fick gästerna laga maten och när vi väl var klara och hade bytt de betongsmutsiga kläderna mot något fräscht serverades vi en av sommarens bästa middagar.

Innan vi började gjuta hade vi bestämt oss för att vi bara skulle vibrera betongen utifrån, alltså genom att hålla betongvibratorn mot gjutformen för att inte riskera att spränga själva formen. MEN när vi blandade betongen enligt anvisningarna på förpackningen blev den för tjock och ville inte flyta ut ordentligt i formen (om man istället blandar i mer vatten så gör man betongen svagare, vilket vi givetvis ville undvika). Längst ner i formen gick det bra med tjock betong eftersom fallhöjden var så hög jämnade den ut sig ändå. Men när vi kom till mitten så gick det helt enkelt för långsamt och betongen hann sätta sig innan det kom mer betong och tryckte på så att betongen flöt ut. Vi kunde inte se hur betongen hade skjutit utan, utan vi fick förlita oss på att knacka på gjutformen för att lokalisera var betongen var och att betongvibratorn faktiskt gjorde sitt jobb. När vi närmade oss slutet av gjutningen började vi misstänka att 2 100 kg betong inte skulle räcka. För att få en jämn yta att gjuta det sista mot tog Marcus det (dumdristiga) beslutet att sänka ner betongvibratorn i formen (vilket vi ju bestämt oss för att INTE göra). På mindre än 30 sekunder hade vi orsakat en gjutningskatastrof och gjutformen buktade väsentligt utåt. Det som räddade hela spektaklet var skruvbanden som vi dragit genom hela formen och som nu, av spänningarna från betongen, skar in i reglarna på utsidan av ramen.

Några minuters svordomar senare insåg vi att vi faktiskt inte kunde göra så mycket mer än att försöka regla formen ännu mer, bita i det sura äpplet och gjuta det sista. Det jobbigaste med buktningen på skärmen var egentligen inte att formen flyttade sig några centimeter utåt, utan att utbuktningen medförde att det rann ner betong utanpå det som redan satt sig, vilket gav fula märken med betongen som redan satt sig. Som om det inte var tillräckligt surt med den sprängda gjutformen så räckte inte betongen helt och hållet och vi fick gjuta klart lite senare, vilket skapade en linje mellan den första och andra gjutningen. Lite som i form av Afrika buktar betongen där formen var nära att sprängas. Inget ont om  Afrika men vi var liksom inte inställda på att ha en kontinent på den här skärmen…

Så här är alltså det slutliga resultatet. Inte helt misslyckat men ändå inte heller så lyckat som vi hade tänkt:

gjutning_skarmen02 gjutningn_skärmväggen_03 gjutningen_skärmen_01 gjutning_trappan_mvagg

Vi vill gärna ha en rå känsla men kanske inte så rå som det nu blev. Om vi inte hade varit så nedrans dumma så att vi satte ner betongvibratorn i formen hade det här troligtvis inte hänt och vi hade fått den råa känsla vi eftersträvade. Nu väntar lite klurande på hur vi ska få det här riktigt snyggt trots misslyckandet.

Läs mer om gjutningen av trappan:

Våra nya grannar

Våra ny grannar hälsade med ett svagt jamande. En mörkt grå, helt enfärgad, vacker katthona har valt våra omgivningar som boplats för dig och sina två små kattungar. De små kattungarna är precis lika gråa och som sin mor och de är mer än välkomna. Utanför ladan finns gott om både möss och sork att festa på och vi är tacksamma om de gör det.

Under några dagar  bodde de under ett betongblock bland rivningsmassorna från det gamla golvet i det som numera är vårt kök. Då var det tre så kattungar. Men en kattunge blev olyckligt påkörd på vägen utanför oss, vilket verkar ha fått kattmamman att flytta. Hon måste vara klok den där mamman som förstod att det inte var en lämplig plats att uppfostra små liv på. Nu har de flyttat en liten bit bort. Var vet vi inte riktigt än.

Vi ser dem dock, titt som tätt, även om de är väldigt skygga och de var inte heller helt lätta att fånga på bild. Men med en tioårings tålamod fastnade de till slut. Det är Marcus dotter Idun som tagit bilderna på den här lilla kattungen.

kissekatt01 kissekatt02

Hur som helst – välkomna till Hökatorp, kära små katter.

Efter golv kommer väggar

Så snart golvet på övervåningen var färdiglagt började vi med väggarna. Man får ju passa på när man har snickarhjälp på plats. Minns ni planlösningen på övervåningen?

Fram tills nu har vår övervåning bara varit ett enda stort rum men nu har vi alltså inlett arbetet med att skapra vår framtida rumsindelning med tre sovrum och ett relativt stort förrådsutrymme.

ladansövervåning

Vi började med insidan av gaveln som kommer att bli vår sovrumsvägg. Här har vi ett stort öppningsbart fönster och väggarna kläs med okantade ekplankor, precis som på utsidan av gaveln. Till skillnad från utsidan hyvlar vi alla plankor på insidan, vilket ger en lite finare yta.

innergavel01 innergavel02 innergaveln03

Nu är hela gaveln klädd och arbetet med att resa de nya innerväggarna är påbörjat. Det är mycket att ta hänsyn till, både vad gäller den befintliga konstruktionen som vi gärna vill framhäva och även det visuella då det är viktigt för oss att de nya väggarna som vi tillför harmonierar väl med ladans grundstomme. Det är också viktigt att väggarna hamnar rätt så de är uppmätta med laserprecision och en hel del koncentration.

innervaggar101

Det blir väldigt, väldigt bra och det är allt lite magpirr att få se rumsindelningen. Snart kommer ett blogginlägg om det också.