När jag var barn Ä L S K A D E jag att bygga med Lego. Kanske är det just därför som jag också älskar att bygga nu, när jag är vuxen. Att bygga med Lego, att konstruera, tänka ut lösningar när möjligheterna på bottenplattan är begränsade till ett visst antal ”pluttar”, att hitta rätt färg på Legobitarna för att inte riskera att behöva skarva en röd vägg med en gul bit, det är ungefär som att bygga nu, i vuxen ålder. Bara att skalan är lite annorlunda. Och att vi just nu bygger med bitar av lite tyngre gods och att det inte är lika enkelt att riva, göra om och göra rätt om det blir fel.
Men även det är ju en del av vuxenskapet, att tänka lite mer före – att fatta kloka beslut och att välja rätt material – från början. För här går det inte att skarva i en röd vägg med en gul bit.
Vi håller på att mura upp innerväggar, lite som att bygga med vuxenlego men mer på allvar än lek, även om det är väldigt roligt. Vi blandar murbruk, mäter på millimeternivå för att få raka väggar, kapar lättbetongblocken i rätt längd, flyttar murarsnöre uppåt ju högre väggen blir och hurrar för varje flytt uppåt – för det innebär att vi närmar oss våra nya innerväggar.
Ju högre upp det där knallrosa murarsnöret flyttas och ju fler bitar vi lägger på plats desto närmre kommer vi våra inneväggar. Det går verkligen att säga att vårt blivande kök växer fram sten för sten. Efter konstruktionstestet på midsommarafton är vi dessutom helt säkra på att konstruktionen håller måttet.
