Etikett: Gjuta trappa

maj 26, 2016 Allrum, Golv, Material

Om vi är golvade?

Vi är så innerligt glada över framstegen med golvet i vårt allrum. Det här rummet går från att ha upplevts som ladans mest ofärdiga rum till det mest färdiga. Igår när stenläggarna avslutade sin arbetsdag var den stora trappavsatsen mellan kök och allrum nästan färdig och idag fortsätter de med att lägga sten på trappstegen i vår gjutna trapp som just nu ser ut så här:

gjutningen_skärmen_01

trappan024

Ovanpå stegen ska det läggas samma vackra kalkstensplattor som på golvet i allrummet och de små tassavtrycken från vår nyfikna Jack Russel Alice kommer att bli ett minne blott. Sättstegen kommer att förbli i den råa gjutna betongen som vi är så förtjusta i och som passar så bra i ladan.

Men golvet då? Ja, det blir så vansinnigt bra. Tänk att ett golv från en gammal kyrka skulle passa så bra i en gammal lada. Ni får såklart se fler bilder när både golvet och trappan är färdiga. Just nu ser det ut så här:

golvet_allrummet_09

golvet_allrummet_08

Vi bestämde oss dessutom för att sätta in ett eluttag i golvet. Rummet är ju stort, c:a 70 kvm, och vi planerar att ha en soffa i mitten av rummet och i anslutning till soffan kommer vi troligtvis att ha någon form av golvlampa eller stämningsbelysning. Det här golvuttaget var vansinnigt dyrt men när vi sitter mitt i allrummet och kurar skymning så tror vi att vi kommer att vara glada över den här investeringen – och inte minst att slippa sladdar över hela rummet.

Så golvade, det är vi allt! 

Här kan ni läsa mer om trappan som vi gjutit:

 
aug 09, 2015 Uncategorized

Att gjuta en betongskärm

Förra helgen tog vi oss an projektet att gjuta en betongskärm framför trappan som vi gjöt i början av sommaren. Under förra veckan byggde Marcus gjutformen och armerade och på lördagen var vi sådär nervösa och pirriga och som man bara kan vara när man ska gjuta något och man inte är heeelt säker på hur det ska gå. För man kan adrig vara helt säker på hur det går. Vi hade preppat genom att vattna gjutformen för att betongen inte skulle fastna i den och hyrt en betongvibrator som skulle vibrera betongen jämnt i gjutformen som är 3,6 x 3,6 meter stor. En lastbil hade lämnat två ton betong precis utanför vår dörr. Så vi var minst sagt redo kan man säga.

Värt att nämna är att vi tagit hjälp av en konstruktör för att dimensionera både trappan och skärmen.

Så här är tanken att det ska se ut:

trappan Vi började blanda betong och gick med hinkar och tippade från trappans högsta punkt. Några hundra kilo in i betongblandningen får Marcus ryggskott.

Helvete kan man säga.

En snabb, kärleksfull och helande massage (liggandes ovanpå lastpallen med betongsäckar) och lite småländskt jävlar anamma senare var Marcus igång igen.

betongskarmen_gjutform01

Det tar dock sin lilla tid att gjuta en betonskärm. Om man är två personer så tar det en hel dag närmare bestämt. Vi har dessutom lyckats bjuda hem gäster samtidigt som vi gjutit både trappan och den här betongskärmen. Denna dag var Theréses mamma med sambo och faster och farbror på besök. Tur var nog det, annars hade vi arbetat på tom mage. När vår gjutning drog ut på tiden fick gästerna laga maten och när vi väl var klara och hade bytt de betongsmutsiga kläderna mot något fräscht serverades vi en av sommarens bästa middagar.

Innan vi började gjuta hade vi bestämt oss för att vi bara skulle vibrera betongen utifrån, alltså genom att hålla betongvibratorn mot gjutformen för att inte riskera att spränga själva formen. MEN när vi blandade betongen enligt anvisningarna på förpackningen blev den för tjock och ville inte flyta ut ordentligt i formen (om man istället blandar i mer vatten så gör man betongen svagare, vilket vi givetvis ville undvika). Längst ner i formen gick det bra med tjock betong eftersom fallhöjden var så hög jämnade den ut sig ändå. Men när vi kom till mitten så gick det helt enkelt för långsamt och betongen hann sätta sig innan det kom mer betong och tryckte på så att betongen flöt ut. Vi kunde inte se hur betongen hade skjutit utan, utan vi fick förlita oss på att knacka på gjutformen för att lokalisera var betongen var och att betongvibratorn faktiskt gjorde sitt jobb. När vi närmade oss slutet av gjutningen började vi misstänka att 2 100 kg betong inte skulle räcka. För att få en jämn yta att gjuta det sista mot tog Marcus det (dumdristiga) beslutet att sänka ner betongvibratorn i formen (vilket vi ju bestämt oss för att INTE göra). På mindre än 30 sekunder hade vi orsakat en gjutningskatastrof och gjutformen buktade väsentligt utåt. Det som räddade hela spektaklet var skruvbanden som vi dragit genom hela formen och som nu, av spänningarna från betongen, skar in i reglarna på utsidan av ramen.

Några minuters svordomar senare insåg vi att vi faktiskt inte kunde göra så mycket mer än att försöka regla formen ännu mer, bita i det sura äpplet och gjuta det sista. Det jobbigaste med buktningen på skärmen var egentligen inte att formen flyttade sig några centimeter utåt, utan att utbuktningen medförde att det rann ner betong utanpå det som redan satt sig, vilket gav fula märken med betongen som redan satt sig. Som om det inte var tillräckligt surt med den sprängda gjutformen så räckte inte betongen helt och hållet och vi fick gjuta klart lite senare, vilket skapade en linje mellan den första och andra gjutningen. Lite som i form av Afrika buktar betongen där formen var nära att sprängas. Inget ont om  Afrika men vi var liksom inte inställda på att ha en kontinent på den här skärmen…

Så här är alltså det slutliga resultatet. Inte helt misslyckat men ändå inte heller så lyckat som vi hade tänkt:

gjutning_skarmen02 gjutningn_skärmväggen_03 gjutningen_skärmen_01 gjutning_trappan_mvagg

Vi vill gärna ha en rå känsla men kanske inte så rå som det nu blev. Om vi inte hade varit så nedrans dumma så att vi satte ner betongvibratorn i formen hade det här troligtvis inte hänt och vi hade fått den råa känsla vi eftersträvade. Nu väntar lite klurande på hur vi ska få det här riktigt snyggt trots misslyckandet.

Läs mer om gjutningen av trappan:

jul 12, 2015 Uncategorized

Resultatet – Vår trappa med spår av hund

Hur gick det egentligen med trappan som vi gjöt för ett par veckor sedan?

Det gick alldels utmärkt och resultatet blev precis som väntat när vi tog bort gjutformen. Utifrån bilderna nedan framgår det kanske lite bättre hur vi tänkt kring hela trapplösningen.

trappan21

Eftersom det är en nivåskillnad mellan köket och vårt blivande allrum där trappan går upp har vi byggt upp en avsats där trappan börjar. Stegen är byggda i lättbetongblock och ovandelen är gjuten tillsammans med trappan. Trappan går sedan över kaminen, vilken kommer att byggas in i trappen och när vi eldar i den värmer den upp trappen så att den blir varm och skön att gå på.

trappan022

Armeringsjärnen som går ut på sidan av trappan ska fungera som armering mellan trappan och den betongskärm som vi ska gjuta framför trappan och kaminen. Hur den lösningen ska se ut kan ni se här.

trappan023

Den som premiärgick vår nya trapp allra först var vår hund Alice. Hon provgick till och med innan betongen hade stelnat men på de översta, ostelnade, stegen lyckades vi släta till betongen igen. Några steg lät vi dock vara. Här finns uppenbara spår av Jack Russel.trappan024

Efter många timmars byggande av gjutform och ett tungt arbete med att blanda och lyfta ett par ton betong har vi en färdig och gångvänligt trappa till vår övervåningen.

Idag har vi dessutom, med Theréses pappas hjälp, färdigställt golvet på ladans övervåning. Men det får ni se mer av en annan dag.

 

jun 30, 2015 Uncategorized

Som gjutet

Minns ni vår trapplösning? Eller trappmonumentet skulle man också kunna kalla det. Trappan med kaminen i som kommer att bli lite av en center piece i ladan och främst i ladans allrum. Så här ser skissen ut:

trappan

Det är en nivåskillnad på c:a 45 cm mellan vår kök och allrummet så precis utanför köksdörren har vi murat upp ett fundament med lecablock. Ovanpå fundamentet skulle vi sedan gjuta en betongplatta och så den största grejen – vi skulle gjuta vår egen trappa.

Det har aldrig funnits någon permanent trapplösning till övervåningen. När ladan användes som lada förvarades det troligtvis bara hö här uppe och höloftet nåddes då med stege. Vi har behövt springa en hel del upp och ner mellan loftet och bottenvåningen och satte därför upp en Haki-ställning med lite mer klättervänlig trappa. Det har fungerat bra men att få en riktig trappa upp till övervåningen är riktigt befriande.

Under några helger har Marcus byggt på gjutformen till trappan. Innan dess ritades trappan noggrannt och vi tog hjälp av en konstruktör. Konstruktören hjälper till med dimensionering på armering, tjocklek på gjutningen samt placering av kemankare i vägg och golv. Kemankare är en tvåkomponentsmassa på tub som man sprutar in i ett väl rengjort hål, vari man fäster armeringen.

trappan01

trappan02

trappan03

Gjutformen är byggt av gjutplywood på ytor som inte kommer att synas. De synliga ytorna är i huvudsak gjorda med sågat virke och även till viss del hyvlat virke. Det är lite pyssel att bygga en gjutform. Dels ska alla vinklar hamna på rätt ställe, alla mått ska bli rätt och framförallt – det ska vara möjligt att ta bort alla delar av gjutformen när betonggjutningen väl är färdig. Dessutom får det inte finnas hål eller glipor där betongen kan krypa ut. Det största arbetet med att gjuta en trappa är utan tvekan att bygga formen och armera trappan.

Det i särklass tyngsta arbetet är med lite effektivitet och mycket vilja klart på en dag. Och det klarade vi av i lördags.

Vi hade gjutarlördag.

Två ton betong senare pustade vi ut. Grillade hamburgare och pratade som att vi var onyktra.

trappan04För att känna att det var lite av ett överraskningsmoment att komma in i ladan dagen efter så slog vi in trappan i ett paket till oss själva…

…Nääää. Plasten ligger där för att fukten inte ska gå ur trappan för snabbt. Plasten hjälper trappan att torka långsamt och när betong får torka långsamt får den bättre kvalitet och risken för sprickor minskan.

Det var ändå lite av ett överraskningsmoment att ta bort plasten. Vår odåga till hund tyckte verkade tro att vi byggt trappan till henne. Hon som aldrig tidigare varit på övervåningen såg sin chans och var inte sen att provgå. Det enda problemet var att betongen inte stelnat tillräckligt för att ens bära en åttakiloshund från halva trappan och upp. Det satte sina spår. Väldigt bokstavligt. Som tur var fick vi bort de värsta spåren men vi behöll ett par små Jack Russeltassar.

Det absolut främsta överraskningsmomentet var dock att ta bort gjutformen. Det gjorde Marcus idag medan Therése nervöst satt på ett kontor någonstans i Malmö och helst av allt bara ville se allt i verkligheten. Så överraskningarna är inte slut. Så här ser vår gjutna trappa ut med den största delen av gjutformen borttagen:

trappan05

trappan07 trappan08 trappan06

Nu står vår center piece till trappa nästan färdig. Nu återstår arbetet med att gjuta skärmen som ska vara framför kaminen. Men nu, lagom till sommar och semestertider (för Marcus del) har vi en trappa mitt i ladan. Och träningsvärk i armarna.