Vi väntar vårt andra gemensamma barn i mitten av januari så snart har det kommit två oplanerade men samtidigt väldigt önskvärda barn sedan vi började vårt renoveringsarbete med ladan. Hur underbart det än är med små barn så tar de ju ändå lite tid i anspråk och gör att renoveringen kanske dragit ut liiite längre på tiden än vad vi initialt planerade.
Men vad skulle en färdigrenoverad lada vara om man inte hade en massa barn att fylla den med?
För det mesta får jag höra att jag ”kanske borde ta det lite lugnt”. ”Kanske borde vila”. ”Kanske inte borde lyfta tunga saker”. Det är så mycket som man ”borde” när man är gravid. Jag gör det jag känner för och orkar. Och om min kropp klarar av att lyfta något tungt så ser jag liksom inte så mycket anledning till att låta bli.
Jag är usel på att ta det lugnt. Att slappa och ”bara vara” som många är så bra på är jag riktigt dålig på. Det liksom kliar i fingrarna. För mig kan det rentav vara med avkopplande att putsa en vägg i ladan, gräva ur trädgårdslandet eller skrapa målarfärg, snarare än att ligga på sofflocket.
Men nu, i sjunde månaden är inte orken vad jag önskar. Att barnmorskan vid senaste kontrollen konstaterade att ”det här är en bebis som är över medel i storlek” så förklarat det magens ansenliga storlek och att jag är trött i både kropp och knopp.
Men om man vill går det alltid att göra något. Även om kroppen inte vill krypa och kräla eller göra andra extremt ansträngande övningar. Lite så tänker jag när jag är i ladan. Marcus gör det tunga jobbet med att slipa golvet. Jag gör det lättare jobbet med att vaxa golvet. Marcus reser en vägg. Jag lagar mat. Marcus lyfter hinken med kalkbruk och jag putsar väggen. Vi utnyttjar varandras kapacitet till det den är lämplig för kan man säga. Så att det rastlösa i mig kommer till ro och känner att jag faktiskt bidrar. Jag tror att jag mår bättre av det än att bara ta det lugnt.
Men jag ligger på sofflocket emellanåt också och är så väldigt glad för att vi tokfyndade en jättefin och skön DUX-soffa i naturfärgat läder på Blocket i början av sommaren. Den har varit värd mer än var enda krona vi betalade för den.
Att balansera rastlöshet, vilja och en mage som är något större är genomsnittet är alltså ett av våra projekt i ladan just nu. Och så barnrummen förstås.
