Efter ett drygt år här på Skånskan packar vi nu ner vår blogg och flyttar vidare till Tidningen Lantliv.
Vi hoppas att ni som följt vårt renoveringsarbete här i bloggen på Skånskan följer med på den fortsatta resan att bygga om ladugården till hus på vår nya blogg.
Klicka här för att komma vidare till vår nya blogg hos tidningen Lantliv.
Kära, läsare! Vi har en pil som lever en extremt tynande tillvaro. Det verkade som att den skulle ta sig fint tidigt i våras och hela trädet var grönt men sedan hände något och det är väldigt uppenbart att pilen inte är speciellt välmående. Vi tycker mycket om trädet och dess placering på tomten så vi vill göra vad vi kan för att rädda det – men vi vet inte riktigt vad som är fel.
Några grenar frodas och är fint gröna men på majoriteten har löven torkat och några grenar ser torra ut och det verkar som att det hela tiden försöker att producera nya blad. Den verkar inte heller vara angripen av skadedjur och har inga andra kända sjukdomar.
Har någon av er läsare en teori om vad som kan vara felet med vår pil? Vi behöver lite diagnostiseringshjälp här.
När jag var barn Ä L S K A D E jag att bygga med Lego. Kanske är det just därför som jag också älskar att bygga nu, när jag är vuxen. Att bygga med Lego, att konstruera, tänka ut lösningar när möjligheterna på bottenplattan är begränsade till ett visst antal ”pluttar”, att hitta rätt färg på Legobitarna för att inte riskera att behöva skarva en röd vägg med en gul bit, det är ungefär som att bygga nu, i vuxen ålder. Bara att skalan är lite annorlunda. Och att vi just nu bygger med bitar av lite tyngre gods och att det inte är lika enkelt att riva, göra om och göra rätt om det blir fel.
Men även det är ju en del av vuxenskapet, att tänka lite mer före – att fatta kloka beslut och att välja rätt material – från början. För här går det inte att skarva i en röd vägg med en gul bit.
Vi håller på att mura upp innerväggar, lite som att bygga med vuxenlego men mer på allvar än lek, även om det är väldigt roligt. Vi blandar murbruk, mäter på millimeternivå för att få raka väggar, kapar lättbetongblocken i rätt längd, flyttar murarsnöre uppåt ju högre väggen blir och hurrar för varje flytt uppåt – för det innebär att vi närmar oss våra nya innerväggar.
Ju högre upp det där knallrosa murarsnöret flyttas och ju fler bitar vi lägger på plats desto närmre kommer vi våra inneväggar. Det går verkligen att säga att vårt blivande kök växer fram sten för sten. Efter konstruktionstestet på midsommarafton är vi dessutom helt säkra på att konstruktionen håller måttet.
Vi envisas ju med att dra släkten till ladan på högtider och midsommarafton är såklart inget undantag. Innan vi begav oss till ladan stannade vi till vid Kulturens Östarp och hade picknick och dansade kring midsommarstången.
Kulturens Östarp är så himla mysigt, ligger otroligt vackert och med fina gamla lantdjur, en fantastisk klassisk Skånsk trädgård och typiska små Skånska gårdar från svunna tider. Om ni inte varit där tidigare kan vi varmt rekommendera ett besök. Hur som helst snyggade vi till oss dagen till ära.
Och det går ju alldeles utmärkt att duka upp till midsommarfest mitt bland byggdammet. En linneduk på bordet så känns det helt plötsligt ganska lyxigt.
Och barnen band en rejäl midsommarkrans som fick hänga ovanför bordet.
Och vi rotade fram vårt finaste blå-vita porslin ur samlingen som jag håller på med.
På bordet fick ett stort fång med hundkex ta plats och på varje plats låg en blåklint eller vallmo.
På en stor trave med lättklinkerblock la vi en gammal port av något slag som vi fick av en man som var på väg att slänga den på tippen. Den lilla porten som är c:a 1×1 meter blev ett perfekt serveringsbord med lättklinkerblocken som fundament. Vi kunde även skörda sallad, rädisor och gräslök från vårt trädgårdsland.
Efter maten tyckte Marcus att det var en bra idé att testa konstruktionen av våra nya innerväggar. Och den höll utmärkt för en tolvåring, en fjortonåring, en trettioåttaåring och en sjuttioåring.
Så vi klättrade alltså på väggarna i positiv bemärkelse.
Vi planerar klassiskt midsommarfirande med midsommarstång, sill, färskpotatis och jordgubbar vid ladan. Nu återstår bara att se om vi kan skörda vår egen färskpotatis eller om vi måste bege oss till närmaste mataffär.
Och så det allra mest spännande – kommer vädergudarna att bjuda på solsken eller regn? Vi hoppas på det förstnämnda men är beredda på det sistnämnda.
Glad midsommar önskar vi från ladan!
När Edda döptes fick hon ett presentkort på ett fruktträd i present av våra vänner som är bosatta i Eslöv. I Eslöv finns nämligen plantskolan Johans Trädgård där trädet skulle inhandlas.
Nu var ju Johans Trädgård helt fantastisk vad gäller utbud och vettiga priser så vi åkte därifrån med lite mer än bara ett fruktträd som blev ett plommonträd. Vi köpte även två olika sorters pioner som har flyttat in tillsammans med våra befintliga pioner och är tänkta att bilda en pionrabatt. Och så reserverade vi en ganska stor hängbok som vi absolut inte fick in i bilen även om Marcus envisades med att vi skulle mäta för att se. Vi hade nämligen problem med att få in plommonträdet på längden…
…Men med rotsystemet nere vid fötterna på passagerarsidan och med toppen som kunde vikas in i bagageänden så gick det.
Det var en salig blandning bagage vi hade i bilen dagen till ära men en helg med övernattning vid ladan kräver också lite packning förutom plommonträdet.
Det finns flera vanliga plommonsorter och vårt val föll till slut på Opal. När man väljer plommonsort kan det vara bra att ta reda på vilken sort grannarna har (i det fall man har grannar i närheten) och välja en sort som kan pollineras av grannens så att man inte går miste om frukten. Edda visade sig snabbt uppskatta vårt val av plommonträd, provsmakade löven och drog av ett femtiotal löv i reserv i det fall som de hon hade stoppat i munnen skulle ta slut.
Och så var det det där med att bestämma plats för trädet också. På den här platsen hade vi från början inte planerat att sätta något träd men när vi funderade över placering så kändes det helt självklart att det skulle stå just här. Och nu när det sitter i jorden känns det ännu mer självklart.
För det är klart att Edda ska ha ett plommonträd.
Vi är medlemmar i föreningen Skånska Gårdar och genom föreningen hittade vi ett initiativ om en träff för oss som renoverar.. Det är snarare en regel än ett undantag att man vissa gånger under en renovering kör fast, tappar orken och att inspirationen tryter. Tanken med den här träffen, som Rolf och Helena, tog initiativet och bjöd in till var att just träffas för att utbyta erfarenheter under pågående renoveringsprojekt.
Så förra helgen var vi ett gäng med olika typer av hus och olika långt gångna renoveringsprojekt som träffades, drack kaffe i solskenet, berättade om våra renoveringsprojekt och erfarenheter, skrattade åt renoveringsskräckhistorier med minst sagt kreativa lösningar från tidigare husägare och kom överens om att – det här ska vi absolut göra igen.
Så helt sonika passade vi på att bjuda in till nästa träff hos oss vid ladan. Vi har inte bestämt något datum ännu men vi tänker någon gång i slutet av sommaren. Träffen är obunden från föreningen Skånska Gårdar så vem som helst är välkommen förutsatt att man har ett renoveringsprojekt av ett gammalt hus och med fokus på byggnadsvård i projektet då hela arrangemanget går ut på erfarenhetsutbyte och inspiration. Kanske är någon av ni som följer bloggen sugna på att komma? Hur som helst så återkommer vi med mer information.
Rolf och Helenas pågående renoveringsprojekt mitt på Österlen. Arbete går att följa via deras blogg.
Och här är vi, hela gänget som samlades.
Under förra veckan kom vår andra leverans av byggmaterial från Bolist i Sjöbo. Första leveransen kom för några veckor sedan när vi skulle färdigställa inför gjutningen av vårt golv. Innan dess skrev vi om hur viktigt det är att jämföra fakturor eftersom det kan skilja ganska många tusenlappar mellan samma byggmaterial från olika byggvaruhus.
Vårt val föll till slut på Byggfynd, Bolistbutiken i Sjöbo eftersom de kunde erbjuda bra utkörningsmöjligheter av byggmaterial vi inte kan transportera hem själva och att de kunde tänka sig att dela upp leveranserna. När vi svänger förbi för att inhandla något litet eller när vi ringer och frågar om något så vet de vilka vi är, vad vi har för renoveringsprojekt, var vi finns geografiskt och till och med vad vi heter. Och den kontakten och att det är lokal bygghandlare är till syvende och sist väldigt värdefull för oss.
Av alla typer av lättbetongmaterial som finns på marknaden (för det finns en hel del olika alternativ att välja mellan) har vi även valt lättebtong från Skånska Finja till att bygga upp våra innerväggar.
Att påbörja arbetet med mura upp innerväggarna är den kommande helgens projekt. Om ni vill följa helgens framsten kan ni göra det via Instagram där vi har användarnamnet @nubyggerviomenlada.
Trevlig helg!
Att renovera våra stallfönster har varit en utdragen historia, ni har ju fått följa den steg för steg när den inleddes i slutet av oktober förra året. Så den är som sagt minst sagt utdragen. Att montera ner stallfönstren innan renovering är egentligen att föredra men även det hade inneburit mycket merarbete för oss så vi fattade tidigt beslutet att renovera dem på plats.
Hur vi gått tillväga kan ni läsa mer om här.
Nu har vi i alla fall kommit så pass långt med fönstren, slipat, ersatt trasiga glas, kittat, målat, fogat och – nu äntligen satt dit isolerglas på insidan av fönstren för att kunna isolera vårt framtida kök och badrum.
Här är isolerglasskivorna fästa mot väggen med hjälp av limmande byggfog och sitter även fast med en aluminiumlist i över- och underkant. Aluminium är i sin tur fastskruvad med betongskruv på väggen.
Här förbereder Marcus för att kunna foga igen gliporna i stallfönstret från utsidan. Foga dem från utsidan gör vi för att insekter inte ska kunna krypa in och bygga bo och för att smuts inte ska blåsa in, nu när fönstren inte längre går att öppna.
När isolerglasskivorna kom på plats märktes en väldigt tydlig skillnad på ljudet inne i vårt blivande kök. Från att har hört i princip alla ljud utanför fönstren hörs nu knappt något. Vi tackar isolerglasskivan för att ljudet från bilarna på vägen utanför minskade men är lite ledsna över att inte höra fågelkvittret lika tydligt. Nu återstår bara att slipa och måla karmarna på utsidan men det får vänta ett tag till.
Therese: ”Älskling, vad tänder du grillen med?” (vi har slut på tändvätska och Marcus brukar oftast tända grillen)
Marcus: ”Isolering.”
En fullt normal grillkväll…
”Gör ni allt själva!?”
Många förstår inte riktigt hur vi tänker när vi väljer att göra så mycket själva, för många gånger skulle det sammantaget vara mer ekonomiskt och tidsmässigt försvarbart att låta hantverkare göra det. Men för oss är det inte så enkelt. En stor del av grejen med att göra arbetet själva är att det är fantastiskt roligt och stimulerande och också för att mycket av idéerna och utföranden i ladan är sådant som växer fram med tiden. Och med hantverkare med i bilden finns inte den möjlighet till eftertänksamhet och flexibilitet som vi får när vi gör det själva.
Det är både jätteroligt och jättejobbigt att ta reda på fakta och få fram praktiska råd kring renoveringen – att prata med folk om hur de gjort, hur de hört att andra gjort och hur man kan göra. Det finns så många engagerade och duktiga människor och nördar som hjälpt oss på vägen. Till slut måste vi bestämma en nivå som är lämplig för oss och för vårt hus och rimlig för oss, med våra egna resurser, att genomföra. Ganska tidigt i renoveringsprocessen landade vi i att använda äkta material och att genomgående ta hänsyn till husets karaktär och vad det mår bra. Det kanske inte låter så komplicerat men det är faktiskt väldigt svårt att överföra den förståelsen till en hantverkare, vilket är ytterligare en anledning till att vi göra så mycket själva.
Det är även så att man inte får göra allt själv. Dra el och vatten exempelvis. Det måste utföras av en fackman, dels för att det kan orsaka skador på huset om el och vatten inte är rätt installerat och dels för att hemförsäkringen ska täcka kostnaden om skador på huset skulle uppstå.
Ja. Vi gör allt själva. Det vi kan och får göra själva, vill säga. Och vi är innerligt glada över att kunna göra det.
Vi har ju inte bara ett renoveringsprojekt. Vi har även 43oo kvadratmeter trädgård som följde med renoveringsobjektet. Och det är vi väldigt glada för. Tids nog och efter många, många timmars omvårdnad, kommer vår trädgård att bli fantastisk. Men den tar också tid från renoveringen den här tiden på året. Hur gärna vi än vill vara inne och bygga är det väldigt svårt när solen skiner och växtligheten vi har på tomten (här hade jag gärna skrivit gräsmatta men i nuläget är det mer av en maskrosmatta uppblandat med allsköns annat grönt och relativt odientifierbart som växer som ogräs) frodas.
I år har vi även lagt ner mer tid på odling än vi gjorde förra året. Vi fick mersmak helt enkelt. Det är helt fantastiskt att odla och på bara några dagar går det att se resultat av arbetet vi gjort. Som för två veckor sedan, när vi satte en massa potatisar som nu sticker upp ur jorden med sina gröna knoppar.
V har även förberett för en enkel spaljé, byggd av trästavar som ska få snören mellan sig, där sockerärtorna ska få klättra när de börjar växa.
När vi inte renoverar ladan tar vi alltså hand försöker vi alltså att tukta klorofyllinvasionen som härjar på vår tomt.
Nej, det är ingen mullvad, storlek extra stor, som farit över vår tomt…
…det är vi som fått hjälp av vår granne, Tore, att gräva hål för träd vi ska plantera, förhoppningsvis under slutet av veckan om plantskolan hunnit få upp dem ur jorden.
Vi planterade äppelträd under påskhelgen och nu kommer vi att plantera en björk, två kastanjer och en liten blodbok. Eftersom det tar många, många, många år för träd att växa sig så stora planterar vi dem redan nu. Träden vi valt är träd som återfinns i klassiska skånska allmogeträdgårdar. Förutom dem som vi kommer att plantera nu ska vi även sätta fler men det får vänta ett tag till.
Ibland är det lite skrämmande hur fort tiden går. Nu är vi snart där igen, vid ladan, omringade av vackra åkrar, vallmo och blåklint. En dryg månad kvar till semestertider då vi faktiskt får hänga vid vår lada HELA TIDEN. Och med dagar som de som varit den senaste veckan blommar snart både vallmo och blåklint, även om det är alldeles för tidigt.
Till dess nöjer vi oss med två fina bilder från förra sommaren.
För ett tag sedan stannade ett par av vår fastighets tidigare ägare till och hälsade på. För ungefär 30 år sedan köpte de fastigheten och bodde då i huset som brann ner för ett par år sedan. Det är även de som anlagt den delen av trädgården som är uppvuxen idag. De hade mig sig några bilder på ladan, så som den såg ut när de köpte fastigheten.
Då, för sisådär 30 år sedan växte ett päronträd på ladans västra gavel och den delen av ladan som vi nu bygger om till kök innehöll allsköns bråte eftersom ägarna innan dem var samlare av allt mellan himmel och jord. Och de gamla ladugårdsdörrarna var grönmålade och med vackra smidesbeslag.
Det är otroligt roligt att ha en liten bit historia i form av dessa bilder och extra roligt att de tidigare ägarna tyckte att deras gamla lada förvandlats till något helt fantastiskt.
Förra helgen satte vi bland annat potatis, den har än så länge inte visat några gröna små knoppar i jorden i potatislandet men de som vi satte i hinkar, som står inomhus, har däremot kommit upp.
Det går alltså framåt med vår odling och igår kom även sockerärtorna i jorden. Rädisor, plocksallad och spenat, som vi satte för några veckor sedan, har kommit upp med små, små gröna blad. Vi håller även på att förkultivera gurka som senare ska planteras ut på friland.
Vår fyrbenta familjemedlem envisas med att trädgårdslandet absolut ska inspekteras efter sådd och visar ingen som helst hänsyn till att man inte bör trampa runt i ett nysått trädgårdsland.
Nu hoppas vi att de gångna dagarnas ihållande regn ska sätta lite fart på våra grödor (och helst inte mer fart på maskrosorna som vi har alldeles för gott om).
Vår främsta prioritet framöver är att få kök samt badrum färdigt och vi riktigt längtar efter att färdigställa fönstren så att vi kan börja att mura upp de nya innerväggarna. Så länge planerar vi; materialval, utförande och detaljer. Och Marcus har gjort en skiss över hur köksbänken ska se ut. Kyl/frys, ugn och diskmaskin kommer att hamna utanför bild, liksom en ytterligare liten vask och en tvättmaskin. Marcus kommer själv att tillverka köket med hjälp av den nya leksaken som vi hämtade från Göteborgs skärgård i slutet av förra året. Skisser är fantastiskt roligt eftersom vi mest har idéer i våra huvuden – men med en skiss blir idéer helt plötslig ännu mer verkliga.
Köksinredningen kommer att tillverkas i massiv ek och är en lösning med öppna hyllor som flirtar en aning med dåtidens lantkök. Bänkskivan kommer att vara i någon typ av marmor, liksom stänkskyddet ovanför diskbänken. Vi har sedan tidigare köpt badrumskranar från Vola i mässing och kommer även att ha motsvarande i köket. Fläktkåpan ovanför gashällen är också tänkt att vara i mässing. Ovanför en del av köksbänken kommer det att finnas hyllor.
Vi är båda jätteförtjusta i Artemides vägglampa Tolomeo, så ett par sådana vill vi ha som belysning ovanför köksbänken.
Golvet kommer (efter hårda förhandlingar) att bli i kalksten, istället för betong som vi först hade tänkt. Kalkstenen är så kallad Ölandshors och alla plattor på bilden nedan är samma ölandskalksten men bearbetad med olika tekniker som gör att stenens yta ser olika ut. Vi kommer att ha stenen i det övre högra hörnet i bilden nedan, vilket är en hyvlad sten.
Förutom ovan nämnda ska det in ett rejält matbord i ek som kan rymma upp till 12 personer och kanske några fler om det finns hjärterum.
Vi har satt lite potatis i helgen. Eller lite och lite…
Redan för ett par månader sedan fräste Marcus upp ett nytt stort potatisland. Allt var liksom färdigt och förberett för sättning. Potatisen hade gärna fått komma i jorden för flera veckor sedan om det inte hade varit för att de små ålarna på dem inte ville gro speciellt snabbt. Men i lördags tyckte vi att det var dags att få potatisen i jorden. Vi hade köpt sorterna Princess, som är relativt tidigt och god som sättpotatis och möjlig att lagra och så vår favorit – mandelpotatisen. Man brukar säga att det går att skörda minst åtta kilo potatis på ett kilo sättpotatis, så nu ska det banne mig bli potatis.
Vi hade sättpotatisen liggandes i en kartong som stod i solen för att förgro.
Fårorna att sätta potatisen i grävde vi med hjälp av en hacka och för undertecknad som är ganska otränad väntade potatissättarträningsvärk dagen efteråt.
Potatisen ska sättas c:a 10 cm ner i marken. Beroende på hur stora potatisarna är ska det vara 20-30 cm mellan dem i varje fåra (ju större potatisar desto längre avstånd) och 50-70 cm mellan fårorna.
Våra sättpotatisar var relativt små så c:a 20 cm mellan dem var lämplig, jag la en tumstock mellan varje potatis för att få ett lämpligt mått.
Och så var det bara att gräva, vi hade ju några potatisar som skulle ner i jorden…
Vi satte även några potatisar i hinkar som står inomhus, dessa hoppas vi kommer att växa så pass snabbt att vi kan skörda potatis till midsommar. Ingen midsommar utan hemodlade knölar lyder nämligen familjens nya talesätt.
165 potatisar senare och vi har ett väl tilltaget potatisland.
Puh!
Arbetet med att renovera våra stallfönster går framåt, om än ganska långsamt. Det är en himla tur att vi tycker att fönstren är så vackra – annars hade vi nog inte stått ut med dem.
Att renovera stallfönster och fönsternischer är ett riktigt otacksamt jobb.
Det är pilligt, de är relativt omöjliga att få täta, de har dragit it såg hundra år av lort, de har rostat, glasen spricker i princip bara genom att man tittar på dem och även om vi gör vårt yttersta är de omöjliga att få vindtäta. Nu ska vi förvisso sätta in isolerglas på insidan av dem så de behöver inte bli täta av den anledningen men ju mindre smuts som kan blåsa in i springor vid fönstren, desto gladare kommer dem som drar nitlotten att städa bli.
Under helgen har vi kittat, skrapat och målat två lager färg på insidan av fönstren. Hela processen att renovera stallfönster har sett ut så här för vår del:
1. Skrapa bort gammalt fönsterkitt och borsta gjutjärnskarmarna rena från rost med hjälp av stålborste.
2. Lägga på nytt fönsterkitt.
3. Slipa fönstren för att få jämna ytor och göra det möjligt att stänga fönstren (väder och vind, tidens tand, rost och gammal målarfärg hade gjort så att fönstren inte gick igen helt och hållet).
4. Måla med rostskyddsfärg.
5. Måla med Hammarlack.
1-2. Skrapning och kittning med nytt fönsterkitt.
3. Slipning för att göra det möjligt att stänga fönstret.
4. Måla med rotskyddsfärg.
4. Måla med rostskyddsfärg.
5. Måla med svart Hammarlack i två lager.
Det optimala att måla gamla stallfönster med är linoljefärg. För oss var det dock inte möjligt av två anledningar 1) Vi ska bygga igen våra fönster, vilket kommer att göra dem i princip omöjliga att underhålla och 2) Vi hade behövt montera bort hela gjutjärnskarmen och blästra den för att få bort rost och gammal färg för att få ett bra slutresultat med linoljefärg. Därför var det mer passande för oss att använda Hammarlack, om förutsättningarna hade varit annorlunda hade vi dock valt linoljefärg eftersom det är ett naturmaterial som egentligen passar bättre med våra tankar kring renoveringen.
Nu återstår ett lager Hammarlack till som ska på nästa helg. Sedan ytterligare skrapning för att få bort lite färgkladd (det är ganska pilligt att få det snyggt utan att kladda) och en rejäl omgång fönsterputsning innan de här fönstren och fönsternischerna är redo att byggas igen.
I somras hjälptes hela familjen åt att ta ner ladans gamla tegeltak. Vi staplade sedan teglet på pallar, som stått på gården i några månader, i väntan på att bli sålda.
Vi var varsamma när vi tog ner teglet eftersom riktigt handslaget taktegel i den här kvaliteten knappast tillverkas idag och vi ville därför ta tillvara på det. Det här är ett snart hundraårigt tegel som kommer att hålla i många år till och sånt kan man ju inte bara slänga. I den mån det är möjligt försöker vi att återbruka byggmaterial, exempelvis var allt tegel i vår murstock begagnat tegel från en gammal ladugårdsbyggnad.
Vår ladas gamla vackra tegel kommer inom kort att pryda en lada och kommer att få åka lastbil ända upp till Sölvesborg. Begagnat tegel i god kvalitet är så pass eftertraktat att det får resa långväga för att komma till sitt nya hem. Ett problem är dock att det sällan säljs i större kvantiteter, vilket gör det svårt för köpare som är i behov av ett nytt tak. Vårt tak var c:a 200 kvadratmeter, vilket gjorde det eftertraktat och det såldes osett ett par dagar efter att vi annonserat ut det på Blocket.
