Varför vi inte är där vi borde

När vi började vårt renoveringsarbete var målsättningen att vi skulle vara klara till julen året efter. Vi talar om förra julen, 2013. Efter hand har vi reviderat planen och skjutit fram målet till julen 2014. För jul ska vi fira i ladan! Men nu skjuter vi fram det lite till och räknar med att kunna fira julen 2015 i ladan, dock med förhoppningen om att kunna flytta in tidigare än så, så att vi är ordentligt inbodda lagom till nästa jul.

På samma sätt som man utvecklar känslor för en människa har vi fått så himla starka känslor för vår lada. Starka känslor vill man ta till vara på. Om man älskar  både en plats och ett hus så går det inte att bortse från känslorna när man fattar beslut. Därför gör vi nu renoveringen med ännu mer kärlek för huset än vad vi från början hade tänkt. Och det kostar också både pengar och tid. Vi tyckte mycket om ladan och platsen när vi köpte den för snart två år sedan. Men ju mer tid vi tillbringat där desto mer har känslorna vuxit och så också omfånget av renoveringen.

Vår senaste uppgradering av standarden är valet att låta bli att flytspackla alla golv och istället lägga kalksten. Att flytspackla golven hade sammantaget tagit en dag och därefter hade vi haft en färdig yta. Nu kommer det att ta en dag att bara få stengolvet på lastpallar till ladan. Därefter kommer det att ta ytterligare några dagar att lägga det på plats på golven.

Att riva ut och gjuta en ny grund i köket, tilläggsisolera väggarna, gjuta uteplatsen och att bygga en arbetsbod är bara några exempel på uppgraderingar som den här renoveringsförälskelsen orsakat och som lett till att vi inte är där vi borde vara och som gjort att vi fått ändra våra julfirarplaner flera år.

Men julen 2015. Då ska vi ha en flera meter hög gran när vi firar jul i ladan för första gången.

 

 

 

 

Relaterade inlägg