Tidigt i morse, innan vi ens hade hunnit svälja morgonkaffet kom vår granne, Tore, åkandes till oss med sin hjullastare.
De sågade betongväggarna skulle puttas ner och när något sådant spännande ska ske får morgonkaffet faktiskt ursäkta.
Väggen innan fällningen av det uppsågade hålet.
Tore körde in hela hjullastaren in i ladan.
Innan Tore kunde putta ut det stora betongblocket lossade Marcus kilarna som betongskivan satt fast med för att inte fall in- eller utåt.
Det första och största betongblocket puttade Tore ut helt utan problem.
Det största betongblocket som skulle fällas var i en yttervägg, vilket gjorde det lämpligt att bara putta ut det med hjullastaren. Det blev lite knepigare med blocken i innerväggen eftersom det är en omöjlighet att plocka bort betongresterna med en maskin i det fall de skulle ha puttats in i det andra rummet. Här fäste vi istället en lina med expanderbult i varje block och drog ut blocken, vilket gick jättebra.
Så här såg det ut efter att Tore fällt det första blocket.
Och här är alla våra tre nya dörröppningar i en och samma bild.
Vi bestämde oss även ganska snabbt för att låta bli att putsa dörrhållen (vilket vi tänkt göra först) utan istället att låta genomskärningen och stenarna som finns i väggarna att synas.
Det här är vad jag kallar en lagom stor dörröppning.
Så här glada kan man vara när man fått nya dörröppningar.
Inte nog med att den västra fasaden blir helt annorlunda, det blev även ett helt annat ljus inne i ladan och den västra väggen som tidigare bara kändes tråkig fick ett helt nytt liv
Alltså, det var en sån galen endorfinkick att få ner väggarna att vi gick och njöt och småfnissade över våra nya dörröppningar i flera timmar.