Redan innan vi köpte ladan var Marcus besatt av att ha en humleträdgård eftersom han tycker att det är så vackert med humle. Humleodlingar och humleträdgårdar har dessutom en rolig historisk anknytning. I sitt arbete har Marcus många gånger till och med ritat hela humleträdgårdar till sina kunder och hur vackert det än skulle kunna bli har ingen humleträdgård byggts i något projekt ännu. Förrän nu – i vårt eget projekt.
Fram till 1860-talet var det lagstadgat att alla bönder var tvungna att odla humle. Ölkonsumtionen i landet var stor och ekonomin krävde därför att Sverige var självförsörjande på humle. Kan ske blir till och med vi självförsörjande på humle och kan tillverka egen öl, även om det inte är den främsta anledningen till att vi vill ha en humleträdgård.
Om man bara tittade på vår trädgård skulle man kunna tro att lagen om humleodling fortfarande var aktuell. Humlen växer överallt i vår trädgård och, precis som humlen ska, helt utan måtta. Om humlen inte har något att växa på får den inte den vackra volym den kan få. Vildvuxen, som på vår tomt, blir den istället oresonlig och mer besvärande än vacker. Vårt arbete just nu innebär att ta kontrollen över humlen och ge den en egen plats att verkligen ta plats och breda ut sig på.
Nu har vi köpt långa, vackra ekstolpar som humlen ska få klättra på. I ovankant kommer vi att binda samman dem med ekplankor för att humlen även ska kunna röra sig uppåt och bilda ett lummigt tak och ge oss skugga under soliga dagar.
Humleträdgården kommer att vara belägen till vänster om ladan, sett framifrån, precis intill vår nya uteplats och mellan de tu ska vi sätta en grind i ek som vi köpt på auktion.
De senaste dagarna har vi arbetat med att röja och rensa på platsen:
På humleträdgårdens plats har vi haft delar till en byggställning stående i ett års tid, tills för några månader sedan, och ogräset har fått härja fritt kring den. Det krävdes en del röjningsarbete innan vi fick ytan ren, det slutade till och med att Marcus körde upp ytan med jordfräs och att vi krattade bort ogräset.
Nu har vi kommit så pass långt att vi grävt ner nästan alla betongplintar. Bilden är från igår kväll och just nu står Marcus och gräver ner de sista plintarna medan svetten lackar.
Just idag önskade vi så innerligt att vi hade haft en lummig plats i skugga där vi hade kunnat äta lunch. Men snart så.