Sedan vi skaffade ladan har vi försökt instifta traditioner och hitintills har vi två traditioner som återkommer år efter år. Det är alltid lika roligt att titta tillbaka på hur det såg ut vid respektive tillfälle för ett och två år sedan. Under helgen som gick hade vi vår årliga kräftskiva. Det är tredje året i rad som vi ställer till med kräftskiva i ladan. Hitintills har den varit av en ansenlig storlek men när vi är inflyttningsklara i ladan (det borde alltså bli nästa år) hoppas vi på att vi kan vara ett större sällskap.
Så här såg det ut vid vår första kräftskiva (år 2013). Då hade vi bilat upp 30 cm betonggjutningar från olika decennier och grävt ur c:a 20 cm. Men kräftskiva på stampat jordgolv gick utmärkt.
… 2014 hade det hänt lite mer. Väggarna var på gång och vi hade åtminstone ett gjutet golv.
Men nu, nu börjar det ÄNTLIGEN att lika ett kök. Vi har kyl och frys, golv, kalkputsade väggar och en kamin som värmde gott efter mörkrets intåg. Det börjar kännas riktigt hemtrevligt. Riktigt duk på bordet och kräftlyktor hängandes i taket har vi dock haft oavsett fas i byggprojektet.
Vår lilla, snart tvååring, var kanske den som var mest nyfiken på kräftorna, som i år kom från Turkiet. Vi brukar bli bortskämda med egenfiskade kräftor men i år fick vi fiska i matbutiken. Vi har dock en idé om att så småningom plantera in kräftor i vår damm.
Marsipangrisen (tvååringen alltså) och marsipangrismormorn fixade kräftfaten. Att kräftor alltid ser så läckert ut när det är upplagt på fat och med dillkronor. Man blir ju sugen bara man ser dem!
Krondillen är en av få grödor som vi faktiskt lyckats odla i år. Den står ståtligt i en glasflaska på bordet och doftar i all sin prakt.
Kräftlyktorna har många år på nacken och har nog sett både en och annan kräftskiva. Tre stycken i ladan och många till i Närke som de kommer ifrån. De är till och med så gamla att det finns hållare för stearinljus i botten på dem. Men det verkar lite väl riskabelt tycker vi, speciellt med tanke på att det redan brunnit ett boningshus på vår tomt. Lampslinga fungerar utmärkt och ljuset blir lite extra mysigt om man vrider ur några av slingans lampor.
Tredje året i rad alltså, med kräftlyktor, riktig bordsduk och i ett kök som mer och mer börjar likna ett kök (även om ni inte fick så mycket bildbevis på just det).
