Så möblerar vi hållbart i ladan

Eftersom vi lever mitt i renoveringen av ladan (under helger och ledighet vill säga, tillvardags så bor vi i lägenhet mitt i Malmö) har vi anpassat ombyggnaden för familjeliv. Vi gillar dessutom att fynds på både auktion och loppisar så under åren som vi pysslat med ladan har vi hunnit fylla den med både möbler och prylar som så småningom ska komma till användning när vi kan bo här.

Ett av helgens projekt var att transportera hem ett vackert och rejält allmogebord i massiv ek som vi köpt på auktion. Vi har sedan tidigare ett annat gammalt ekbord men det var i minsta laget för vår stora familj så det fick ge utrymme för ett större. Det här bordet är rejält och till det finns två iläggsskivor när vi behöver ge plats för extra många. Ett bord som inte längre passade hemma hos någon annan blev en skatt för oss och samtidigt som vi köpt ett bord i riktigt fint skick så är denna typ av konsumtion mer hållbar än att vi ska gå och köpa nyproducerat av sämre kvalitet. Win – win!

bordetFoto: Haraldssons Auktioner

Att leva med en lopp-a-holic

Marcus är en riktig loppis- och auktionsräv. Lite till mitt förtret ibland. Han släpar nämligen hem både det ena och det andra och visar med stolthet upp sina ”fynd”. Vissa grejer kan jag ändå medge att vi haft väldigt mycket nytta av men det finns också en hel del prylar som fått ett rejält lager byggdamm på sig. Oavsett om det faktiskt är vettiga saker eller inte är Marcus allt som oftast väldigt nöjd.

marcusarnojd

Exempelvis har Marcus burit hem följande av mindre tveksam karaktär:

  1. Gamla verktyg (Marcus hävdar att vi har tjänat tusenlappar på att köpa gamla kvalitetsverktyg, jag hävdar att vi har sparat, tjänat har vi först gjort den dagen vi säljer dem med vinst. Han är speciellt svag för verktyg som det står Eskilstuna på)
  2. Spik (Marcus har köpt EN MASSA spik och är lika nöjd varje gång han får använda den, vilket är ungefär varje dag. Varje dag påminner han också om vilket fint loppisfynd spiken var…)
  3. Maskiner: en bandsåg och en bordssåg (som han fortfarande inte använt), en stor slipmaskin och en kompressor som kanske har gått sönder (men den var bra de tre timmarna den höll)
  4. Ett gäng jeepdunkar (som Marcus hävdar har sparat oss hundralappar (hur de nu kan göra det genom att bara stå och ta plats!?!?!?!)
  5. En eksoffa med oxblodsröd klädsel från tidigt 1900-tal (efter några hundra timmars omhändertagande kommer den nog att bli i brukbart skick…)

Och så har vi fynden av relativt tveksam karaktär:

  1. Ett stycke ljusblått dragspel (ingen i familjen kan spela dragspel men Marcus tycker att dragspel låter så gemytligt. Inget dragspel låter dock gemytligt om ingen kan spela… Om någon är intresserad säljer jag det gärna i smyg)
  2. Gungstol (den är varken vacker eller önskvärd och klädseln har ett mönster av brittisk rävjakt i pastellfärger)
  3. Så kallad ”kuriosa” (allsköns pryttlar, sånt där som ingen annan vill ha, sånt som är i princip osäljbart på loppis, det är sånt min karl vill ha)
  4. Saker som brinner (ett par Primuskök (jag har en teori om att det är en undermedveten oro för att vi aldrig kommer att bli klara med köket), fotogenlampor och lyktor)
  5. 96 stycken syltburkar (väldigt tveksamt eftersom Marcus aldrig kommer att sylta något själv)

Det finns även en mängd så kallade fynd som jag tvärt satt P för, exempelvis en hel låda med ungefär 12 stycken drejade honungsburkar (de står fortfarande kvar på Vincos loppis i Hedeskoga om någon är sugen), flera dragspel, en trumpet (ingen i familjen spelar trumpet) och 50 skitiga glasflaskor (på scouternas loppis i Rydsgård).

Själv har jag en liten fetisch för blåvitt porslin och när tillfälle ges får sådant gärna följa med hem men större utsvävningar än så pysslar jag inte med. Än så länge.

Livet med en lopp-a-holic, alltså. Man vet aldrig vad han kommer hem med.