Renovera en gammal dörr till hönshuset

Vi är väldigt förtjusta i idén att återbruka i den mån det går. När det kom till vårt bygge av hönshuset så kändes det som att det bästa alternativet för oss var att sätta in en gammal dörr eftersom det stämmer bättre med hela uttrycket på hönshuset.

Att hitta en perfekt begagnad dörr (eller fönster) kräver en hel del tålamod och detektivarbete. För den som vill bygga snabbt och enkelt är en nytillverkad dörr från byggvaruhuset lämpligare.

Det finns dock många fördelar med att återvinna byggmaterial, inte bara miljöaspekten. Gamla fönster och dörrar är ofta tillverkade i bättre virke. De har hållit i många år och med lite omsorg kommer de att hålla i många år till. Vi var dessutom ute efter lite karaktär i dörren in till vårt hönshus och enklare, nytillverkade dörrar, känns ofta ganska standardiserade.

Vi hade turen att hitta en perfekt dörr på Gorm Byggnadsvård. Det är en tvådelad stalldörr, så kallad ”Snakkedörr”, med två dörrblad.

Den var dock i behov av en hel del omvårdnad eftersom färgen flagnat. Virket var dock i gott skick så själva renoveringsarbetet (om man då bortser från att färgen satt som berget) var inte speciellt tidskrävande. Detta är dessutom en helt massiv dörr med diagonal pärlspånt på utsidan och stående bräder på insidan.

dorr_honshus00

Efter att vi med hjälp av skrapa och varmluftspistol skrapat bort två lager färg var dörren redo för slipning och schellack (kvistlack).

dorr_honshus01

Det är lite dammigt i vår arbetsbod så jag har alltid en trasa nära till hands för att torka av damm när jag målar.

dorr_honshus02

Ni som följt oss ett tag vet ju mycket väl att vårt hem är ganska färglöst. Vi trivs med en naturnära färgskala men när det kom till just den här dörren så valde vi faktiskt att måla dörren i en klarare färg. Den Köpenhamnsgröna linoljefärgen från Ottossons är en vacker och mörkgrön nyans som kommer att bli riktigt fin mot den vitkalkade fasaden och detaljerna i rött tegel på hönshuset.

dorr_honshus03

Det blir en sån fantastisk skillnad efter första strykningen. Tänk att lite färg kan göra sån skillnad. Från att ha sett ganska tråkig ut kommer helt plötsligt pärlspånten till sin rätt tillsammans med den gröna kulören.

dorr_honshus04

Insidan av dörrbladen har vi målat med vit linoljefärg och vi kommer troligtvis även att kalka på insidan av dörren (därav valet att måla den vit) eftersom kalken är antiseptisk och däremot är bra för att inte sprida kvalster etc. i hönshuset. Nu återstår lite skrapning av utsidan av karmen, att måla utsidan av karmen i Köpenhamnsgrönt och att göra ytterligare en strykning av dörrbladen. Detta gör vi nu efter att dörren har blivit monterad.

Som ni ser så återstår fogning och en del putsarbete på fasaden och inte minst lite utfyllnad och en lite tjusigare trappa utanför. Sen så kan man säga att våra blommehöns bor ganska bra.

Rosentorn till vår doftträdgård

När vi fick en extra dag ledigt i onsdags passade vi på att ta tag i ett projekt som vi klurat på länge – nämligen att bygga rosentorn till våra rosor.

Förra året gjorde vi rosentorn av armeringsjärn men de har inte klarat tyngden från rosorna speciellt bra och inte heller de vinande skånska vindarna. Så ett par rejäla rosentorn skulle det blir.

Eftersom vi uteslutande använder ek, både inne och ute, så valde vi såklart att bygga dem i ek. Eken är dessutom otroligt hållbar och tål både väder och vind under lång tid framöver.

rosentorn00

Vi har haft några sekunda ekplankor som legat ute och blivit böjda. Marcus sågade upp dem på bandsågen och klöv dem på mitten så att vi fick två motstående sidor som var lika böjda.

rosentorn01

Istället för den svarvade träknoppen som är vanligt förekommande på ett traditionellt rosentorn har vi valt att fästa benen på rosentornen i ett grövre ekhuvud som är tillsågade av rester från takstolarna till arbetsboden. Huvudena i ek är något snedsågade för att vatten ska rinna av.

Det bakre rosentornet är något högre (1800 mm) än det främre (1400 mm) och det är helt enkelt en anpassning för rosorna som ska växa i dem.

rosentorn03

Vi kallar dem för lilla gubben och stora gubben, lite för att de ser ut som huvudfotingar som Edda ritat.

rosentorn04

För att förankra benen väl i marken har vi slagit ner ekkilar som är rester från när vi kantsågat eken och fäst dem med rostfria skruv för att de ska stå lull när vindarna viner.

rosentorn05

Istället för vertikala ribbor som de traditionella rosentornen har har vi valt att dra en grov mässingstråd genom borrade hål i benen. Vi tyckte att det passade bättre för våra rosentorn med denna subtila tråd och nu står de där – stora gubben och lilla gubben – som två skulpturer i doftträdgården.

rosentorn06

Förra året sådde vi rosenskära i doftträdgården och hur vacker rosenskäran än är så mådde inget annat i doftträdgården bra. Den tog minst sagt över allt annat. I år har vi istället valt att sätta en lågväxande annuell som har en svag doft – precis som sig bör i en doftträdgård. Vi har planterat dem så att det kommer att bli som små öar i fälten i doftträdgården.

rosentorn02

Vår doftträdgård står alltså redo och nu väntar vi bara på lite nederbörd och att rosorna ska få fart och leta sig upp i gubbarna.  

Kycklingar i ladan

Vi är med kycklingar!

Ja, ni hörde rätt! Små fjuniga, duniga, sötnäbbar till kycklingar som piper för fullt, gör oss varma i hjärtat och lena på rösten.

För lite drygt tre veckor sedan la vi nio ägg i en lite äggkläckningsmaskin och i torsdags när vi kom hem från jobbet hade fem av äggen kläckts under dagen och det sjätte kläcktes under kvällen. Tre av äggen kläcktes aldrig men tänk att det ändå blev sex friska och starka kycklingar av vårt första försök att kläcka ägg. Vi gläds så otroligt mycket åt de här små blommekycklingarna.

Det är en fantastisk upplevelse att få se små ägg kläckas och ut stapplar små kycklingar som efter bara en kort stund förvandlas till små fluffiga bollar som piggt spatserar och upptäcker världen (om än en väldigt begränsad värld i en brun kartong just nu).

kycklingar01

Våra sex små blommekycklingar. Två av dem är ljust gula, två ljusbruna och två av dem är mörka på ryggen och ljusgula på magen. Det är med spänning vi ser dem växa för var dag.

kycklingar02

Någon annan som tycker att det är spännande med kycklingar och inte minst pipet från dem är Alice. Hon är ärligt talat ganska ur gängorna just nu och känns allmänt sugen på en munsbit i form av en dunig kyckling. Om hon inte hoppar upp mot kartongen med kycklingarna så ligger hon på golvet nedanför. Vem kom på att pipleksaker ska ha samma ljud som kycklingar?

kycklingar03

Barnen är såklart otroligt fascinerade de också. Direkt när de vaknar på morgonen ska de upp och klappa på kycklingarna. Edda som snart blir fem år klarar såklart detta galant men Jarl som är två och ett halvt är mindre försiktig (inte bara när det gäller kycklingar kan tilläggas…) måste ha sträng övervakning intill kycklinglådan.

kycklingar04

Tänk att de är så små just nu att två utan problem får plats i handflatan. Om c:a 20 veckor ska de här så fluffbollarna (om det är hönor vill säga) börja lägga ägg. Det känns smått ofattbart just nu, att de ska växa så snabbt.

Någon som har tips om krumerlurkorn för små kycklingar?

Mossagårdsfestivalen – en familjefestival på ekologiska Mossagården

Nästa helg är det Mossagårdsfestivalen på den ekologiska gården Mossagården som ligger utanför Veberöd, inte långt ifrån oss.

Under flera år i rad har vi varit sugna på att besöka festivalen men det har helt enkelt inte blivit av.

I år spelar artister som Ebbot, Tingsek och Simone Moreno och man kan ju bara tänka sig vilket skönt gung det kommer att vara på Mossagårdens kullerstensbelagda gårdsplan, omgärdad av en klassisk skånsk korsvirkesgård och i härlig lantmiljö.

På festivalområdet finns spännande upplevelser för alla sinnen och för hela familjen. Inte minst dukas en fantastisk ekologisk buffé upp och andra matalternativ är våfflor och smoothies. Baren där det serveras både öl, vin och drinkar – alla helt ekologiska – är såklart också öppen.

För barnen finns såväl en barnscen med bland annat dockteater som den spännande sagoskogen och ponnyridning.

affisch

Om man vill svinga en bägare ekologisk öl kan man som grädden på moset ta bussen till hållplatsen Försköningen i Veberöd och därifrån åka hästtaxi eller till och med campa på områden eftersom det sätts upp en helt egen naturcamping. Ni hör ju, detta är verkligen en upplevelse! Jag funderar själv på att ställa bilen i Veberöd bara för att få möjligheten att åka hästtaxin till festivalområdet.

Biljetter kan man antingen förköpa här eller köpa i entrén till festivalen. Man köper för en eller flera dagar och då får man alltså tillgång till allt vad festivalen har att erbjuda förutom sånt man äter. Det betalar man såklart för när man väl är inne. Hela festivalprogrammet hittar ni här. För bara 1000 kr kan man alltså gå i hela tre dagar, hela familjen (familjebiljetter gäller för en familj med två vuxna och upp till tre barn tom 17 år) och då får man se ALLA artister och däremellan kan man alltså njuta av spännande workshops med bl.a. yoga, qigong, trädbeskärning.

Älskade tofflor!

Inlägget är ett samarbete med Docksta Sko

I flera år gick jag (Therése) och sneglade på ett par klassiska slippers med korksula och i det vackra linnetyget Rutig strandråg i svart/natur från Växbo Lin. Förra sommaren köpte jag dem och jag har älskat och nött dem dag ut och dag in sedan dess. Jag köper väldigt sällan helt nya saker till mig själv och när det väl händer är det oftast något noga avvägt som jag tittat på länge och som jag verkligen vill ha.

Tofflorna från Docksta är så enkla att bara slinka i och ur. När man ska hämta ved, när man ska ut med hunden, när man ska hämta posten. Eller på jobbet. De funkar till allt och har, till skillnad från många andra tofflor, en fotriktig sula och tillverkas i hållbara och genuina material. De tillverkas i skofabriken i lilla Docksta och under 1950-talet föds de klassiska modellerna av slipper Gunilla (för damer) och Patrik (för herrar). Dessa modeller som är ikoniska för Docksta Skor idag. Hantverket och stegen i tillverkningen ser likadana ut idag som 1923 – allt sker fortfarande för hand i fyra olika steg:

1) Stansning: Här skär man ut de olika bitarna med stansknivar. Såväl skinnet som sulorna.

2) Nåtling: Nåtling är det moment där de olika bitarna från stansningen sys ihop.

3) Pinning: Här sätter man nåtlingen på läst, även kallat sträckning.

4) Bottning: I detta moment sätts sulan på plats, och man fräser sulkanten. Ytterligare finish och avsyning sker även i detta steg.

docksta04-nbvoel

Under 1950-talet föds de klassiska modellerna av slippers Patrik (för herrar), Gunilla (för damer) och för de allra minsta finns Karl-Astrid.

Allt läder som används i tofflorna kommer från Tärnsjö läder och är naturgarvat med vegetabiliska ämnen från växtriket som tillåter såväl fötter, lungor och naturen att andas.

docksta03-nbvoel

Jag blev så glad när jag såg att Gunilla-toffeln nu finns i fler färger i det vackra mönstret Rutig Strandråg. Förutom de svarta som jag har sedan tidigare har finns nu även blå/natur och röd/natur. Båda är otroligt vackra färgställningar och jag uppskattar verkligen att även materialet till skons överdel vävs på ett hantverksmässigt sätt och i Sverige. Det både syns och känns att det är bra material och ett skickligt hantverk!

docksta01-nbvoel

Tofflorna med motivet ”Fläder” från Jobs handtryck är en annan favorit. Alla slippers med ovansida av tyg har levande mönster som ger varje sko ett unikt utseende.

docksta02-nbvoel

Efter min mormor ärvde jag ett par senapsgula slippers (i ärlighetens namn räddade jag dem nog från att bli kastade i samband med att hon gick bort). De är säkert från 1960-talet och håller ännu. Jag älskar verkligen att samma tofflor fortfarande tillverkas i Sverige i såväl hållbara material som design. Den dag när mina barnbarn traskar omkring i mina gamla Gunilla kommer jag att vara stolt! Älskade tofflor!

En uppdatering från bygget av hönshuset

Hela långhelgen har gått åt till uppbyggnaden av hönshuset. Marcus har murat och vid sidan av har jag (Therése) stått och skrapat den blivande dörren till hönshuset.

Det är spännande att bygga ett nytt och eget hönshus och vi hoppas såklart att våra blommehöns ska trivas.

Dörren till hönshuset köpte vi på Gorm Byggnadsvård i Sankt Olof när vi var ute och körde på påskrundan på Österlen. Det är en tvådelad dörr, även kallad snackedörr eller stalldörr, med pärlspånt på utsidan. Träet i dörren är i prima skick men den behöver ny färg. Tänk att en gammal dörr som ser tillsynes ganska skruttig ut kan se som ny ut efter skrapning och målning!

honshus08

Snart är båda dörrbladen skrapade och då kommer det roliga – målningen! Insidan ska målas med vit linoljefärg för att det ska vara ljust inne i hönshuset och utsidan kommer att målas med Köpenhamnsgrön linoljefärg från Ottossons.

honshus07

Vi har en massa begagnat tegel liggandes i trädgården och det kommer väl till pass nu eftersom vi sätter tegel runt alla öppningar (d.v.s. runt dörr, fönster och hönslucka).

honshus06

Brockan har gått varm under hela helgen. Så snart vi hade murat upp några skikt satte vi i karmen. Det blir betydlig enklare att mura runt omkring när den är på plats.

honshus05

Vi stöttade upp gjutjärnsfönstret för att hålla det på plats under tiden som vi murade runt omkring.

honshus04

Vid inmurningen av gjutjärnsfönstret (ett öppningsbart fönster stallfönster från Qvesarum Byggnadsvård) krävdes lite pill och egna konstruktioner för att få det rakt. Att mura in gjutjärnsfönster verkar vara en konst som gått i graven för trots en del googlande lyckades vi inte hitta någon på nätet som gjort just detta.

honshus02

Hur som helst sitter det på plats nu så våra tricks fungerade utmärkt! Den öppningsbara överdelen av fönstret står just nu vid sidan av. Vi kladdar en del när vi murar och då slipper vi åtminstone att rengöra denna del av fönstret. Alla Qvesarums gjutjärnsfönster levereras oglasade p.g.a. att de är i stort sett omöjliga att transportera med glas i. Vi kommer själva att glasa dem på plats efter att vi har putsat runt omkring.

honshus01

På insidan av hönsens entré kommer vi att sätta en automatisk hönslucka. Vi har nämligen gott om räv i området och om luckan stängs automatiskt så kan vi lugnt gå bort på middag hos vänner utan att behöva oroa oss för att luckan inte är stängd.

honshus03

Som ni ser har vi ju en hel del arbete kvar innan det är inflyttningsklart. Dörren ska målas. Hönshuset ska muras färdigt, putsas, tak ska läggas, hönsgården ska inhägnas etc. Vi känner dock att det är otroligt roligt att ha rivstartat våren med det här projektet. Fortsättning följer, det lovar vi!

Picknick i den grönskande Fyledalen

I söndags fick vi en ytterst välbehövlig klorofyll- och D-vitamininjektion när vi picknickade i Fyledalen.

Vi har kört igenom Fyledalen många gånger men vi skäms nästan lite över att det är första gången vi faktiskt stannar till.

Här blommar vitsipporna vacker och många träd har hunnit få musöron. Tillsammans med goda vänner njöt vi av årets första picknick i allt det gröna.

 

IMG_7694

IMG_7697

Det var lite som att släppa ut oss på vårens grönbete – och som vi njöt av allt det vackra i Fyledalen.

IMG_7700

Det gäller att passa på innan korna släpps ut. Av elstängslen att döma kommer korna snart att flockas i dessa vackra backar.

IMG_7701

Barfotabarn på naturäventyr, kaffe ur emaljmugg och härliga vänner satte guldkant på den här dagen.

IMG_7704

Blommehönskackel i ladan

Vi arbetar alltid extra bra när vi får lite (eller mycket) press på oss. För lite drygt en vecka sedan kom det ut en annons om en flock skånska Blommehöns som behövde ett nytt hem. Flocken var av precis rätt ras och i precis den storlek vi hade tänkt oss så det kändes lite som ödet att de skulle få flytta hem till oss.

Men vi har ju inte ens börjat bygga hönshuset.

Vi kom då på den briljanta idén att hönsen kan bo i vår odlingstunnel till dess att hönshuset är färdigt. Eftersom våra förgrodda tomatplantor måste flytta ut i odlingstunneln så handlar det inte om speciellt lång tid som hönsen kan husera där och således måste vi alltså bygga hönshuset riktigt snabbt.

Sagt och gjort. I lördags hämtade vi hönsflocken och igår började vi arbetet med att mura upp hönshuset – under precis lagom mycket och prestationshöjande stress.

Nu njuter vi av att vara hönsägare och har andaktsfullt avnjutit de första nyvärpta äggen.

honsen00

Edda och Jarl är såklart överförtjusta över att vi skaffat höns.

honsen02

Frukosten i hönsens tillfälliga boning är serverad.

honsen03

Den enda som hade ett namn var den största tuppen, Fridolf. Han är riktigt ståtlig och verkar få de flesta damer på fall. Den andra tuppen som är något mindre än Fridolf  hade inget namn men Edda tyckte att ”Halta Lotta” (efter Emil i Lönneberga) var ett passande namn. Fram till dess att hon förstod att tuppar alltid är pojkar. Vid det laget hade vi redan kallat honom för Halta Lotta i 24 timmar så det var liksom inarbetat. Så nu har vi alltså två tuppar, Fridolf och Halta Lotta, fem hönor som troligtvis inte kommer att få några namn eftersom vi omöjligen kan se skillnad på dem och så en liten kyckling.

honsen04

Riktiga panelhönor.

Det var en första glimt av våra skånska blommehöns. Mer av själva hönshusbygget får ni se en annan dag.

 

Ladan i Tidningen Lantliv

I somras hade vi besök av Lina Eidenberg Adamo som fotade vårt projekt och oss för ett reportage i Tidningen Lantliv. I förra numret av tidningen publicerades reportaget och nu finns det även att läsa på webben.

Klicka här om du är nyfiken och vill se och läsa mer om ladan.

           Lina fotade så otroligt många fina bilder men såklart får inte alla plats i tidningen. Bilderna är fotade runt midsommar, tänk att det bara är lite drygt två månader kvar till vi får njuta av allt det gröna i trädgården igen. Bara att titta tillbaka på bilderna från förra sommaren ger extra mycket sommarlängtan just nu.

02

Förra sommaren stod kalkstensplattorna på lastpallar på rad utanför ladan. Nu finns inga lastpallar kvar, istället har vi lagt plattorna utanför det stora fönstret. Så här ser det ut nu.

01

Att fixa ett ordentligt tak till det lilla pump-/filterhuset till vår baddamm till höger i bild är ett av våra projekt under sommaren. Och så ska vi ju såklart köra runt med ungarna i skrinda i trädgården.

03

Tänk att snart kan vi faktiskt sitta här ute i vår humleträdgård mitt i all grönska och äta både lunch och kvällsmat. Just nu har de små humleknopparna precis kommit över markytan. De inleder dock snabbt en hård kamp och vilken av plantorna som når toppen av störarna först.

04

V påbörjade renovering av en grupp gamla stålmöbler med träsits förra året. Nu ska de snart färdigställas och få sin plats här på uteplatsen. Om jag minns rätt så håller Marcus på att malla upp ryggstöden till stolarna just i den här bilden.

05

Som ni ser till vänster i bild så har vi snickarverkstad här i allrummet. Den ska få vara kvar en stund till men så snart vårt kök är färdigt när det kommer till snickeriarbeten så kommer ”Allrummets finsnickeri” att flytta ut i arbetsboden. Då har vi helt plötsligt att allrum på 70 km med nästan 8 meters takhöjd att inreda och umgås i.

06

Att det här var vårt enda fungerande kök känns väldigt långt borta just nu. Nu har vi istället ett måttanpassat klädskåp på just den här platsen. Så här ser det ut nu.

07

Utanför vårt badrumsfönster blommar fläder och kaprifol. Det är en fullkomligt ljuvlig doftkombination.

08

På det gamla ekbordet framför vårt stora fönsterparti mot ladans gårdsplan trängs just nu små tomatplantor, gurkor, kål och sommarblommor.

09

Här hade vi inte börjat ta köket i bruk ännu. Det syns inte riktigt i bild men kylen och frysen står nästan mitt i köket och diskhon i koppar är uppallad på en trave plankor för att se ut som att den sitter på plats. Nu äntligen kan vi njuta av ett fungerande kök!

11

I köket samsas loppisfyndade brickor och fat med våra egentillverkade skärbrädor. Det är otroligt enkelt att tillverka skärbrädor av spillvirke och på så sätt tar man ju också reda på restmaterialet.

13

Ser ni spår av barn i den här bilden från vårt badrum?

(vi brukar normalt sett inte ha en såsslev hängandes på duschslangen…)

 12

Just ny ligger 11 olika sorters sättpotatis på vänt i vår odlingstunnel och redan om några månader kommer vi att kunna njuta små, färska knölar.

101

Vi bara älskar den här bilden på barnen!

Klicka här för att komma till reportaget hos tidningen Lantliv.

På gång i ladan just nu – isolering av homeja

Trots att vindarna vinit runt ladans knutar de senaste dagarna känns det verkligen som att våren är på gång och vi märker också av att vi har sååå mycket mer energi, vilket känns både härligt och uppfriskande efter den ihärdiga vinter som varit.

Vi börjar få energi att ta tag i saker som släpat efter och vi har redan påbörjat några nya trädgårdsprojekt som vi såklart ska berätta mer om snart.

Ett av våra, just nu, pågående projekt inomhus är att isolera takkuporna på övervåningen. Hitintills har de endast varit isolerade utifrån och än har vi inte frusit ihjäl. Men nu ska det alltså bli lite extra varmt och lite mindre självdrag i barnens rum – och inte minst med ett ytskikt som känns lite mer ombonat än råsponten som omgärdar fönstret i homejan. Dessutom ska vi få till ett snyggt möte mellan takstolarna och den nya takbeklädnaden i homejan. Att se vårt tak i genomskärning är inte direkt charmigt.

isolering_homeja-00

Här under fönstret ska det så småningom byggas någon typ av platsbyggd förvaring som exempelvis ska innehålla kläder och lite leksaker. Ovanpå själva förvaringslösningen ska det finnas en mysig sittplats där barnen kan krypa upp bland kuddar och fårskinnsfällar och titta ut genom fönstret.

isolering_homeja-01

Lampan i fönstret köpte vi av Tomas Drejare när vi var på konstrundan på Österlen förra påsken. Den hänger så fint i barnens rum och på motstående sida av övervåningen hänger en likadan.

Vi har alltså redan påbörjat arbetet med att isolera takkupan och nu till helgen kommer vi förhoppningsvis att färdigställa åtminstone så långt att kupan blir isolerad och får mer inomhusvänlig panel.

 

Djuren i ladan

Att ha djur i sitt liv och sitt hem känns som en sådan ynnest. Vårt liv med djur började med Jack Russel Terriern Alice som jag (Therese) skaffade sommaren 2011. Hon är världens bästa kompis och hänger med på precis allt och gör mig både lycklig och gråhårig. Alice är EXTREMT mycket terrier. Hon är antingen av  eller på. Precis som en terrier ska vara. Hon hänger mer än gärna med på alla typer av bestyr i ladan, inte minst sådant som har med mus- eller sorkjakt att göra. Hon tycker dock mer om sökandet och jagandet än om själva infångandet. Eller så har det mer med brist på talang att göra. Inte minst vaktar hon gården och låter oss alltid veta om någon eller något rör sig utanför ladan. Från minsta lilla gråsparv till katten som vill komma in och gäster som anländer. Vi har aldrig haft någon digital babyvakt för att hålla koll på när våra barn vaknat efter middagsluren. Om vi är i trädgården medan barnen sover låter Alice oss med säkerhet veta när barnen har vaknat och skriker och vill upp. Hon stämmer nämligen in i skrikandet med ett ylande. Ylar gör hon även om vi har kalas och sjunger ”Ja må du leva…”.

En sak som är säker – vi ska aldrig vara utan hund.

alice

För att hålla möss och andra kryp på behörigt avstånd från huset har vi katten Sushi till hjälp. Direkt efter att Sushi flyttade till oss strax innan jul tystnade de små mustassarna som vi emellanåt hörde på olika oåtkomliga ställen. Min (Thereses) största skräck är att vakna av en mus i sängen men med Sushi i familjen kan jag sova gott om nätterna.

djuren_i_ladan

När jag går upp på morgonen kommer Sushi glatt jamande och stryker sig runt mina ben. Om hennes matskål händelsevis är tom jamar hon lite extra högt för att få den påfylld. Helst av allt till bredden. Sushi är nämligen en matglad dam. I ärlighetens namn vet vi inte om hon fångat någon mus ännu men hon håller dem åtminstone borta från huset, vilket vi är evigt tacksamma för.

Jag hade aldrig djur under min uppväxt, vilket jag kanske börjar kompensera för nu. Jag fullkomligt älskar livet med djur och tycker att de tillför ett sånt härligt lugn och harmoni. Igår kväll när jag kom hem sent från jobbet satte jag mig en stund i soffan med Alice bredvid mig och snabbt lägger hon sig på rygg, vilket betyder att hon vill bli kliad på magen. Det är något med den där villkorslösa kärleken och tillgivenheten som är så fint.

En fikapaus från ladan

Efter att ha tillbringat hela lördagen och i stort sett hela söndagen innanför tomtgränsen insåg vi att vi behövde ut och luftas lite grann.

Mycket på Österlen är säsongsstängt men en liten pärla som har öppet är Olof Victors i Glemminge så vi bestämde oss för att en liten utflykt för eftermiddagsfika var på sin plats.

Efter fika på sockerbullar, chokladbollar, choklad- och kolatårta och sötsyrlig lemon marengue pie slog barnens sockernivå i taket och istället för att sitta som två små lintottade ljus for de runt som vantar. Mitt i allt bestyr med att hålla ordning på två små glada men vilda barn fick vi åtminstone med oss ett nybakat surdegsbröd och en burk choklad- och pistageskorpor som vi kan njuta av en annan dag.

OV-02

Enligt Googles statistik stannar personer här i genomsnitt i 1½ timme. Just idag avundades vi alla dem som lyckas stanna och få fikaro här så länge.

OV-01


OV-03

OV-04

Där, i den största vattenpölen på gårdsplanen, passade Jarl på att ta ett bad strax efter att den här bilden knäpptes. Det känns alltid lika kul när badsäsongen drar igång tidigt på året.

Men som sagt så är ju underbart i regel kort. Och det här lilla avbrottet med en fikapaus från vardagen innanför ladans väggar satt ändå rätt fint.

Hoppas att ni alla har haft en trevlig helg!

Sten i vårt kök

När vi bestämde oss för att själva bygga vårt kök, helt från grunden, anade vi nog inte hur pass lång tid det skulle ta. Vi har hyvlat virket, vi har måttat, vi har fräst (både med verktyg och verbalt) och vi har finputsat på detaljer.

Vi började att bygga på köket sommaren 2016 och i ärlighetens namn är vi inte färdiga ännu. Men vi har ett väl fungerande kök och det som återstår (bortsett från fläkt-eländet) är egentligen bara några enstaka detaljer.

Själva bygget av stommen till köket är nog det som i man-timmar har tagit längst tid men det absolut tyngsta och kanske viktigaste arbetet i köket hitintills var att få bänkskivan på plats. Den utgör liksom pricken över i i köket. Stommen till köket har vi byggt själva men när det kommer till en bänkskiva som både väger mycket och är dyr i inköp krävs det riktiga proffs.

Vi har anlitat RK Natursten för att göra tillpassningen och montering av bänkskivorna, både skivorna i Ekebergsmarmor och den i Komstadkalksten. Det krävs både kunskap, erfarenhet och mycket känsla för att lyckas med sten. Andreij på RK Natursten har även satt stenen i vårt badrum, vardagsrum och trappa samt vår uteplats mot nordväst. Han är en stjärna när det kommer till sten och har en otrolig känsla för detaljer.

Ekebergsmarmorn till bänkskivan har vi måttbeställt från Borghamnssten. Som lekman skulle vi rekommendera att man anlitar en stenfirma som t.ex. RK Natursten för mått och montage av sten. Om det händelsevis skulle bli fel är är det en stor kostnad, alternativt en tråkig estetisk kompromiss att ha måttat fel. Om man beställer av en stenfirma så sköter de allt detta och man kan lugnt njuta av ett vackert resultat. För vi tycker minsann att Ekebergsmarmorn är vansinnigt vacker!

koket01

Vi har valt att ha en något tjockare bänkskiva, vilket för oss innebar en kompromiss på längden för oss. Eftersom en tjockare bänkskiva blir tyngre gick det inte att göra den så lång som vi hade önskat.

koket02

Vi har fått göra fyra hål i bänkskivan – ett för diskho, två för köksblandaren och ett hål för vår gashäll. Att borra och såga dessa hål kräver extrem precision och profession.

Om ni är nyfikna på att se hur det går till när ett hål sågar/borras så kan ni läsa mer här.

koket03

På vinkeln i köket har vi valt att lägga en gammal kalkstensplatta från Komstad. Vi tycker att det är en otroligt vacker kalksten och vi har länge drömt om ett gammalt skånskt stenbord. Det här är vår egen tappning. Skivan är återvunnen och kommer från ett gammalt magasin utanför Tomelilla.

koket04

Höjden på den gamla Komstadkalkstenen och den nya bänkskivan i Ekebergsmarmor stämmer inte helt överens utan den gamla kalkstensskivan har fått sågas till på undersidan för att det ska bli en perfekt matchning i mötet mellan dem.

koket06

Skivan i Ekebergsmarmor är monterad i tre delar. En av skarvarna är precis till vänster om diskhon och den andra skarven är precis innan spishällen börjar.

koket07

Diskhon i rå mässing har vi låtit en plåtfirma specialtillverka och den börjar få riktigt fin patina nu. Andreij har underlimmat hela hon på marmorskivan. Efter att håltagningen är gjord ska alla kanter slipas för att få samma snygga finish som toppen av skivan. Blandaren är såklart en Vola-blandare i mässing, precis som alla andra blandare i det här huset. Once you go Vola, you never go back. Lite så.

Här kan vi även passa på att slå ett slag för disktrasor i linne (som egentligen förtjänar ett helt eget blogginlägg). De luktar inte skunk, de skäms inte av att hänga framme och de håller i en evighet.

koket08

Icke att förglömma! Det är även Andreij som ligger bakom Ekebergsmarmorn som sitter på väggen i köket. Han är verkligen en stjärna! Här innanför ladans gamla stallfönster i gjutjärn trivs de små pelargonbebisarna.

Nu kanske ni tycker att köket ser något sånär färdigt ut. Och ja, det är det kanske i dessa bilder men om man tittar lite till höger utanför bild så saknas det bland annat en spisfläkt och några skåpluckor. Men om vi tittar tillbaka några år i tiden så kan vi ju ändå konstatera att det har hänt en del…

Fem år sedan.

koksbank

Här hade vi precis rivit gipsväggar och ett mus-Hilton.

utgravning04

Här har vi bilat bort den gamla gjutna betongplattan och förintat de terrakottafärgade klinkerplattorna från 1990-talet och för hand grävt ut allting och tagit oss 60 cm ner från den golvnivå vi har nu. (Just i skrivande stund känns det extremt långt borta att vi gjort det här men enligt vår blogg så har vi tydligen det). Fönstret till vänster i bild motsvarar alltså det fönster som sitter ovanför vår diskho.

armering

Efter urgrävning fyllde vi på med stenkross, isolerade, armerade, drog golvvärme och gjöt en ny platta.

koket05

Var det värt allt slit?

– Eeeeh, ja!

 

Vi ruvar på hönshuset

Vi börjar tydligt märka av att ljuset är på väg tillbaka och följer alla er med höns som har lyckan att få vårens första nyvärpta ägg. Just nu planerar vi för bygget av vårt hönshus som ska igång så snart våren och plusgraderna har kommit för att stanna. Plattan till hönshuset gjöt vi i slutet av augusti men vi kom inte längre än så med hönshusbygget då eftersom vi stod inför flytt till ladan och prioriterade att få så bra ordning som möjligt på huset framför att bygga hönshus.

Men nu när vi börjar bli inbodda i ladan och takt med att våren knackar på dörren blir vi bara mer och mer sugna på att komma igång med hönshusbygget.

På nattduksbordet ligger just nu ett par böcker om höns och vi har även bestämt vilken hönsras vi ska satsa på.

hons
Det är den gamla lantrasen Skåna Blommehöns som ska få sprätta intill ladan. Vi vill gärna ha en lantras och här i Skåne är kanske Blommehönan det mest självklara valet. Dessutom är de ju otroligt vackra. Nu behöver vi bara hitta en liten flock med 8-10 hönor samt en tupp som kan vara redo att flytta till ladan under våren.

Vi pinnar inspiration till hönshuset på Pinterest, allt för att våra framtida hönor ska få ett så mysigt hus som möjligt. Här är en del av våra inspirationsbilder inför hönshusbygget.

honshus_inspiration-02

När det kommer till själva hönshuset kommer vi att mura upp det på den gjutna plattan och det kommer att bli en enkel konstruktion med pulpettak, vitputsade väggar både in- och utvändigt. Vi kommer även att sätta in gjutjärnsfönster, vilket blir en liten flirt med ladan. På ena gaveln sätter vi in en dörr med fönster i för att få in mer ljus och så ska vi ha någon form av tidsinställd hönslucka.

skiss_honshus

Vi har fått en riktig köldknäpp här nere i Skåne och den kommande veckan ska var bitande kall. Det har börjat som utlovat och  i morse ville knappt bilen starta på grund av kylan. Vi får med andra ord hålla ut i några veckor till innan murningsarbetet för hönshuset kan påbörjas. Det ger oss också lite tid att bland annat hitta en lämplig dörr och kanske till och med för att börja bygga på värpreden och sittpinnar.

Fönsterlampa av en gammal glasburk

Jag letade länge och väl efter den perfekta lampan till vårt sovrumsfönster. Eftersom fönstret är så stort ville jag ha en hängande lampa och en med skärm i glas eftersom jag vill att ljuset ska spridas åt alla håll.

Till slut gav jag upp letandet efter den perfekta lampan och bestämde mig för att fixa en själv.

Skärmen är en gammal och fin glasburk från Surte som tillverkade konservburkar i början av 1900-talet. Den är beställd av Eva som har Recycled Glass Design och som arbetar om exempelvis gamla flaskor och glasburkar till nya bruksföremål. Jag valde ut en glasburk som hon hade i sin glashytta och ett par veckor senare hade hon arbetat om den och borrat hål i den och den var färdig att hämta.

Till det köpte jag till kabel och på den lokala elbutiken. Detta är absolut inget sponsrat inlägg men jag måste ge lite cred till Lassesons Elektriska i Sjöbo som hade precis allt jag behövde till min lampa. En ska inte underskatta landsbygden!

lampdelar

Tre meter tvinnad kabel, lampsockel, strömbrytare och stickpropp.

sovrumslampa

Spåren av att det är just en gammal konserburk syns tydligt, inte minst i nederkanten av kupan där de små ”öronen” i kanten finns kvar.

sovrumslampa_1

Jag tycker så mycket om att glaset är så livfullt och ändrar karaktär beroende på vinkel och hur ljuset bryts i glaset.

sovrumslampa_2

Den förtjänar allt en tjusigare glödlampa – men ändå! Den hänger där och blev precis så som jag hade tänkt mig.

Therése

Vår stora problemlösare – klädskåpet

Sedan vi flyttade till ladan har vår lilla hall mer sett ut som platsen där en klädbomb smällt av.

Tjocka vinterjackor, stövlar, regnkläder och overaller har hängt som packade sillar i vår lilla hall och inte alls gett något utrymme för eventuella gästers ytterkläder. Och så kan man ju inte ha det.

När vi från första början planerade ladan var vårt fokus att det skulle vara ett fritidshus och i ett fritidshus behöver en ju inte göra en massa plats för att husera en massa tjocka ytterkläder.

Det får vi lida för nu när vi valt att flytta hit permanent. Vi finkammade både Blocket och diverse nätauktioner under några månaders tid för att hitta ett perfekt gammalt klädskåp men utan resultat. Istället bestämde vi oss för att själva rita och låta tillverka ett klädskåp.

Låta tillverka?

Ja, ni hörde rätt. Läget för vettig klädförvaring var akut och med tanke på vilken takt vi jobbat i sedan vi flyttade till ladan insåg vi båda två att det var läge att outsourca detta projekt. Helt enkelt för att stå ut i vardagen.

Marcus ritade skåpet som är måttanpassat för att stå på väggen mellan vår lilla hall och en av dörröppningarna ner mot vårt allrum. Det är den absolut mest lämpliga platsen för klädförvaring i köket men samtidigt i anslutning till hallen. Dimensionerna på klädskåpet är också anpassade för att harmoniera med vårt kök.

C:UsersmhuDesktopköket Model (1)

Vi tog med ritningarna till Qvesarum Byggnadsvård som har tillverkat skåpet till oss i snickeriet som ligger intill deras stora butik/showroom. Här tillverkas vanligtvis måttanpassade kök men de kan även tillverka exempelvis måttanpassade garderobslösningar.

garderoben

Vi ville ha skåpet i exakt samma färg som våra innerdörrar så jag har själv målat skåpet i linoljefärg 30% grön umbra.

garderoben_1

Beslagen på luckor och lådor är enkla handtag i obehandlad mässing som kommer att patineras fint med tiden.

garderoben_2

De två lådorna är stora och rymmer både våra och alla barnens mössor, vantar och halsdukar.

garderoben_3

Luckorna är innanförliggande och de nätta gångjärnen är snyggt infällda.

garderoben_4

Eftersom vi har en dörröppning bortanför skåpet har vi valt att smalna av högersidan på skåpet för att inte täcka passagen mot allrummet.

garderoben_5

Ovanpå skåpet kan vi också förvara saker. De gamla träaskarna är ett auktionsfynd som vi tycker så mycket om.

garderoben_6

Här syns den avsmalnande sidan lite bättre. Bakom den luckan har vi satt krokar på två olika höjder, vilket är perfekt för barnens kläder, cykelhjälmar, skor och ryggsäckar. Bakom den vänstra luckan hänger en klädstång med vuxenjackor.

Skåpet ska få ett lager färg till innan det är helt färdigt men eftersom läget var akut för klädförvaring kunde vi inte hålla oss ifrån att flytta in allt i garderoben och vi kan inte annat än tycka att den står förbaskat bra här. Inte minst har den löst precis vad vi behövde – snygg och praktisk klädförvaring.

Ladan i Lantliv

I somras hade vi en fotograf på besök för ett reportage om ladan i Tidningen Lantliv. Just nu känns det som en evighet sedan och nu när vi fått se hur bilderna och det slutgiltiga reportaget blev kommer sommarlängtan. Det är grönt, frodigt, soligt och härligt.

ladan_i_lantliv

Om en vecka kommer tidningen med reportaget från ladan ut med fokus på att bygga hållbart och långsiktigt.

Hoppas att ni vill läsa!

Skridskoåkning på grannens åker

Den blöta och regniga hösten och vintern har varit allt annat än mysig. Men inget ont som inte för något gott med sig!

Området runt ladan är ganska backigt och till följd av regnet har det bildats en liten men naggande god sjö på grannens åker på andra sidan vägen. Under hösten mellanlandade flyttfåglarna här för ett bad och vi fick helt sonika sjöutsikt även från vårt sovrumsfönster.

De få men naggande goda minusgrader som kom till Skåne för drygt en vecka sedan har gjort så att den lilla åkersjön frusit så pass fint att den nu var en perfekt skridskois.

Edda fick ett par skridskor i julklapp och efter frukosten i söndags gav vi oss ut på isen för att proåka.

skridskoakning_ skridskoakning__1 skridskoakning__2 skridskoakning__3

Tur var väl ändå att vi gav oss ut tidigt på förmiddagen – för bara några timmar senare kom plusgraderna och tövädret var ett faktum. Nu badar fåglarna återigen på åkersjön. Men Edda fick åtminstone en liten premiärtur på vår alldeles egna skridskois med utsikt över ladan.

Fiber i ladan

Just nu händer det spännande saker utanför ladan!

Efter mer än ett halvårs väntan grävs det ner en fiberkabel från Ystdad stadsnät på vår tomt.

Visst är det fantastiskt att vi kan få i stort sett samma hastighet på Internet som i stan!? Sedan vi flyttade till ladan har vi bara haft mobilt bredband med begränsad surfmängd och ingen TV. Om några veckor kommer vi förhoppningsvis att ha Internetuppkoppling som är snabbt som blixten, vilket även innebär någon form av möjlighet till TV för oss.

fiber-01

I fredags när vi kom hem med rykande varm och alldeles gudomlig pizza från Vingårdens Café & Bistro i Sjöbo (som för övrigt har specialpris på avhämtning av pizza för 100 kr/st under hela februari) låg det en rulle med gul kabel på tomten och svaga spår av en liten grävmaskins framfart syntes. Vem blir inte lycklig av både fredagspizza och en rulle med gul kabel!?

Nu är det så länge sedan vi tittade på TV att vi knappast minns hur fjärrkontrollen fungerar. Bron vet vi inte vad det är mer än att den förbinder Sverige med Danmark och kanske har till och med Anna Lindmarker blivit gråhårig?


fiber-02

Här på gaveln ska sedan fiberkabeln kopplas in och på andra sidan väggen ska det också installeras någon manick som gör att vi får internet. På andra sidan väggen ska vi ha vår arbetshörna så det kändes som det mest logiska stället att dra in fibern på. Det var också det ställe som medförde minst inverkan med grävningen.

TV, alltså. Det känns ganska långt borta men det känns ändå ganska bra att den snart ska bli en del av vardagslunken igen.

Ett krypin till marsipangrisen

Nu börjar barnen så smått att flytta ut ur garderoben där de haft sina sovplatser sedan vi fick lov att börja bo i ladan.

Först på agendan efter inflyttning i ladan i höstas var att iordningställa sovplatser till barnen i det ena av barnrummen. I början av december blev en av två kojplatser i det ena av de två barnrummen färdig för att lägga i en säng. Denna plats var tänkt till vår fyraåring Edda (även kallad Marsipangrisen) men hon har trivts så himla bra inne i garderoben att hon helt enkelt blivit kvar där. Tills för en dryg vecka sedan då hon gick med på att sova i sitt nya krypin, som, om vi får säga det själva, är bra mycket mysigare än garderoben (OBS att garderoben är en klädkammare med c:a 10 kvm golvyta så vi bidrar nog inte till några klaustrofobiska men).

marsipangrisens01

Marsipangrisen har alltså lämnat sin 140 cm långa barnsäng, vilket vi föräldrar kanske är mest glada för. Ostbågeställningen vid nattningen är ett minne blott. Tjoho!

Bokstavsplanschen och kaninhuvudet fick Marsipangrisen i julklapp, lite som mental förberedelse på sin nya sovplats. Kaninen har hon döpt till Ludvig och hon klappar Ludvig godnatt varje kväll.

marsipangrisens-02

Till alla er som oroligt undrar över kablarna som sticker ut ur väggen. Nej, elen är inte påkopllad här så dessa kablar är lika strömförande som ett nyfött lamm.

Som ni kan se i bilden ovan återstår en del arbete här inne men ändå, vi är ett steg på vägen och marsipangrisen har definitivt ladans mysigaste sovplats.