Under den kommande helgen ska vi börja ta ner ladans gamla tegeltak för att vasstaksläggarna under nästa vecka ska kunna påbörja underarbetet inför vassläggningen.
Så in i vassen spännande! Till dess att arbetet påbörjas ligger vassen tålmodigt och väntar på att bli omhändertagen.
I sann Cajsa Warg-anda fick duken, som glömts ute i ett augustihällregn, torka på byggställningen inne i ladan. Inga konstigheter.
Och detta är säkert bara ett av många andra tänkbara användingsområden för en byggställning.
Vi har köpt en massa begagnat tegel. Bland annat så kommer allt tegel till vår murstock från en gammal ladugårdsbyggnad som ligger mellan Sjöbo och Tomelilla. Att köpa begagnat tegel är både miljövänligt och billigare än nytt tegel. Äldre tegel håller i regel också bättre kvalitet än vad nytillverkat tegel gör.
I Danmark är begagnat tegel otroligt eftertraktat och säljs till dyra priser, upp emot 20 kronor kan man få betala per sten. I Sverige är vi inte uppe i dem priserna ännu men det kan också vara av den anledningen att mycket gammalt kvalitetstegel från husrivningar i regel mals ner vid rivningar istället för att återvinnas och säljas på nytt – trots att det är fullt funktionsdugligt. Men det bedöms vara billigare för en rivningsfirma att mala ner teglet och begrava det tillsammans med rivningsmassorna än att sälja det vidare.
Därför är vi extra glada över att vi hittat teglet till vår murstock och även att vi fått köpa några lastbilslass med tegel från ett rivningshus i Fyledagen som vi kommer att använda till andra projekt.
Teglet i vår murstock har vacker patina efter tidens tand och passar dessutom bra till de andra delarna i tegel, runt fönster och dörrar, som finns på vår lada och är från 1920-talet.
Och idag ska murarna färdigställa vår skorsten och som kronan på verket ska den krönas med en rad stenar som vi fått snygg fasade i kanterna av Tegelmäster i Bara i utbyte mot en vetelängd. Det är vad vi kallar byteshandel när det är som bäst.
Vissa helger händer det inte så mycket nytt. Men det betyder givetvis inte att det inte händer något. Lördagen som bjöd på ett fantastiskt sensommarväder var en perfekt arbetsdag och bilden ovan fotades under tidig lördagsförmiddag.
Under helgen som gick, mestadels under lördagen eftersom halva söndagen försvann i att rikligt augustiregn, gjorde vi följande:
Och efter punkterna ovan försvann hela helgen snabbare än nödvändigt. Idag väntar vi med spänning på att få se slutresultatet av vår skorsten som murarna ska färdigställa idag.
Efter några dagars intensivt regnande har det blivit aningen lerigt på gårdsplanen utanför ladan. Vi måste nog beställa grus att lägga ut.
Och vi måste nog göra det väldigt snart för att förhindra den här typen av upptåg.
För några veckor sedan rullade en stor lastbil, innehållandes materialet till vårt tak, in på tomten. Och ut ur lastbilen rullade vassen, bokstavligt talat. Den levereras nämligen i stora runda buntar. Till hjälp att lasta ur vassen hade vi vår granne, Tore, som inte bara är en hejare på att lasta hö, utan även vass.
Lossning av vassen.
Med hjälp av hjullastaren staplade han sedan de stora vassbuntarna som sedan ska läggas på vårt tak.
Vass med vippor och allt. Som tur är följde inga häckande fråglar med på köpet. Inte heller några badande damer som gömmer sig i vassen.
Och en stund senare hade vi två stora högas takmaterial på tomten som bara väntar på att få komma upp på taket.
Ja, i själva verket är nog vi mer angelägna om att vassen ska upp på taket än vassen själv. Och snart så börjar vasstakstäckarna arbetet.
En av våra favoritplatser vid ladan, där vi pustar ut emellanåt, är en skuggig plats under ett pilträd, precis intill vårt trädgårdsland. När vi hade grävmaskinen på plats kom Marcus med idén att vi skulle anlägga en lite mer avancerad uteplats än att bara ha ett par stolar och ett bord under trädet. Vi hade ändå gatsten så det fanns inte så många ursäkter för att inte sätta igång arbetet.
Sagt och gjort.
Så här såg det ut innan vi påbörjade arbetet. Så här såg det ut när Marcus grävde ur för stenläggningen.
Efter att Marcus grävt ur körde vi några skottkärrelass med sand att lägga stenen i.
Jag började med att mäta ut hur stor stenläggningen skulle bli, jag ville även att den skulle möta den runda stenläggningen runt pilen. Jag mätte ut att den skulle bli perfekt om den blev 2,4 meter i diameter och satter därför ett armeringsjärn i marken halvvägs in i cirkeln och band ett snöre runt den, satte en rejäl spik i andra änven och drog snöret ett varv för att rita ut cirkelformen där jag skulle lägga ut det första varvet.
Det finns säkert en massa olika (och kanske bättre metoder!?) att lägga sten på men utan erfarenhet av stenläggning var detta en utmärkt metod. Därefter fortsatte jag med att lägga varv efter varv inåt mitten och det var lite pyssligt att få stenarna på plats eftersom inga av dem var helt kvadratiska.
Men det blev allt en stenlagd liten uteplats.
När själva läggningen var klar sopade jag ut sand och spolade vatten för att fylla ut i mellanrummen som blir mellan stenarna.
En alldeles perfekt pausplats. För övrigt invidgde vi med fika och det finns plats för fler än två också.
Under veckan som gick, framförallt under helgen, har vi satt panel på gavelspetsarna. För några veckor sedan satte vi upp asfaltsboarden, så här såg det ut när vi gjorde det. Men den här helgen var det alltså panel på gavlarna som var på tapeten. Okantad ekpanel närmare bestämt.
Innan panelen sattes upp.
Panelen som vi valt att ha är okantad ek som vi köpt direkt från sågverket i Skättlilljunga. Den okantade eken har fortfarande barken kvar men när den sitter uppe och blir utsatt för väder och vind kommer barken att ramla bort. Vi kommer att låta panelen var obehandlad, vilket gör att den kommer att få en vacker grå nyans inom kort.
Till hjälp för att sätta upp panelen på gavelspetsarna var Therese pappa, Rolf.
Mitt på fasaden kommer vi att ha ett stort fönster, därför började vi att sätta panel mot öppningen där fönstret sedan ska sitta.
Marcus är omåttligt nöjd.
Parson Russeln Leon är van vid att följa med husse på arbetet och är helt oberörd.
Sänksågen, som användes vid kapning av planken, blev hantverkarnas bästa vän.
Färdigt! Det är nästan så att Marcus vill kalla detta för jordens åttonde underverk eftersom han är så nöjd med gavlarna. Men vi kan kalla det Sjöbos senaste underverk istället.
Marcus (som kommer åkandes i grävmaskin): Klipper du gräset din galning?
Therese: Gräver du grävmaskin klockan tio din galning?
Marcus: Ja, men den har i alla fall strålkastare.
Therese: Ingen har någonsin skadats av lite mörkerklippning.
Det är vad vi kallar fredagsunderhållning i familjen Hultberg-Malmqvist.
Mot planket som omringar vår tomt finns ett litet arrangemang i form av en uteplats med en pergola och någon form av hyllösning (kanske för att ställa blommor på). Sittandes vid denna lilla skapelse ska man sedan kunna blicka ut över en damm som är gjuten i betong och lyssna till en lika gjuten porlande bäck som slingrar sig några meter bort på tomten. Men varken dammen och den porlande bäcken har porlat speciellt mycket de senaste åren eftersom dammen spruckit och därefter inte blivit omhändertagen. Nu är i alla fall dammen ett minne blott och några skottkärror jord senare kommer även den gjutna bäcken att vara det.
MEN uteplatsen med pergolan har fått stå kvar eftersom vi inte direkt kommer att ha några andra arrangerade uteplatser att tala om förrän nästa sommar.
Eftersom vi har viss allergi mot snickarglädje som inte är från tidigt 1900-tal eller tidigare fick jag för mig att jag skulle skruva ner den. Och det visade sig gå väldigt smidigt.
Alltså, det är ju inte den vackraste av skapelser men den fyller ändå en funktion och från platsen har vi överblick över hela vår gårdsplan.
Och efter nedmonteringen av snickarglädjen och ”hyllorna” blev detta en mycket mer behaglig plats som också låter fler personer att sitta här. Det vita plastbordet blev utbytt till ett bord i massiv teak som vi räddade från soptippen i början av sommaren från en man som skulle slänga det för att ”det var otympligt”. Men när det bara ska stå där gör inte otympligheten så mycket.
Och vips så har vi nu en uteplats som är betydligt mer glädjande utan sin snickarglädje.
Vi har banne mig fått både färskpotatis och morrötter i trädgårdsplandet, precis som vi hoppades på. Och lite annat också. För jorden i Skåne kan man då rakt inte klaga på.
Så här såg det ut i slutet av april, när odlingsplatsen var så gott som klar:
Efter att vi fått en uppsättning pallkragar till la vi två på varandra.
Så här såg det ut i början av juni när det så smått hade börjat gro i landet:
Grönsakerna hade börjat titta upp ur jorden och vi hade kunnat sköra några rädisor men resten höll på sig några veckor till.
Vi fyllde våra odlingslådor med jord direkt från vår tomt och hoppades på det bästa – och det föll väldigt väl ut.
Så här ser det ut just nu:
I denna låda satte vi morrötter och salladslök. Morrötterna ville utan problem se dagens ljus men salladslöken lyser fortfarande med sin frånvaro. Det blir defenitivt ingen salladslök i trädgårdslandet nästa år, som nubörjarodlare tär det ju lite på självförtroendet när de inte ens tittar upp ur jorden. Vi har även satt örter som vi hämtat från Marcus mammas trädgård, dessa har tagit sig jättebra men ska flyttas till en annan odlingslåda som enbart ska rymma kryddväxter.
Sallad gick också utmärkt att odla. Jag har för mig att detta är isbergssallad. Den har dessutom kommit igen på ställen där jag plockade sallad i början av sommaren – och sånt är ju ytterst tacksamt. I den tomma halvan odlade vi ruccola. Det gick sådär, den blev väldigt stark i smaken och stod sig inte så pass länge att vi lyckades använda den. Slutsats: no more ruccola.
Morrötter alltså, det gick utmärkt att odla. Vi satte bara morrötter i en hel låda och efter en del gallring har de vuxit sig både stora och goda. Vi plockar den som mellanmål när vi går runt och påtar.
Men sockerärtorna kan nog ändå ha varit de mest positivt överraskande. Plantorna har vuxit sig ordentligt stora, lite så stora att de till och med tynger ner klätterställningen som alltså borde ha varit av lite grövre kaliber (lärdom till nästa år). De har dessutom gett skörd under flera veckor och som grädden på moset är de förbaskat goda.
Lite FÖR goda. Så goda att det liksom inte går att låta bli att äta upp dem när de bara hänger där.
Och tomaterna ska vi inte tala om! De var tjugocentimetersplantor när Marcus kom hem med dem från en plantmarknad i Sjöbo och i ärlighetens namn var jag ganska skeptisk när han inkrätade i rädiselandet och petade ner dessa tu i ena änden. Nu är de en dryg meter höga och dignar av tomater. Eftersom vi båda är av en ganska otålig sort (jag och Marcus alltså, inte tomaterna) funderar vi på att göra inlagda gröna tomater. Det finns nämpligen plenty.
Från ovan nämnda plantmarknad kom Marcus även hem med en lite ynklig rabarber. När den stackars lilla rabarbern petades ner i jorden hade jag inget som helst hopp om att kunna skörda rabarber denna sommar. Även om skörden inte har blivit av någon överdriven kvantitet så har vi ändå kunnat smaka på våra egna rabarber i både kak- och krämform.
Och inte minst så har vi potatis som vid detta tillfälle inte var överdrivet fotogenisk – men den blev väldigt god och vi har faktiskt bara ett par stånd kvar i landet. Till nästa sommar ska potatislandet utökas flera gånger om.
Mitt i semestern och mitt i hantverkarhystering vid ladan kom Skånskan på besök för att göra ett webb-TV-reportage.
Här kan ni få se lite mer av vad som händer vid ladan:
Under veckan som gått har vi (Marcus närmare bestämt) grävt upp hela gårdsplanen för att vi skulle kunna koppla på oss på det befintliga avloppet och dra nya avloppsledningar samt el och vatten in i ladan.
Grävning för att dra avlopps-, el- och vattenledningar.
Igengrävnign av dikena. Efter igengrävningen skalade Marcus även av en del av gårdsplanen för att få frånrinning från huset.
Och rätt vad det var hade grävmaskinen förflyttat sig till baksidan…
Och en stund senare var grävandet där i full gång. Längst bort i bild, där grävmaskinen står, förbereds en baddamm.
Vi grävde även för att göra en liten stenläggning under pilen (det berättar vi mer om i ett annat inlägg) och så lyckades Marcus med konststycket att tappa och troligtvis gräva ner sin iPhone.
Så grävt, det har vi allt gjort.
Vi har påbörjat arbetet med de nya och isolerade gavlarna på ladan. Från början var den övre delen av gavlarna i rödmålad plåt och helt oisolerad.
Steg 1 var att riva ner plåten. Plåten var spikad, flera av spikarna gick lätt att dra ut med hammare eller kofot, de som inte gick att dra ut för hand sågade vi av huvudena på med hjälp av en vinkelslip. Den lilla utstickande delen av spiken som blev kvar slog vi bara in i bjälkarna igen.
Vilka verktyg behövdes för rivningen?
Efter rivningen av gavlarna – nästan så att det är synd att resa nya gavlar.
Det blev ju väldigt luftigt och fint när vi fick bort plåten – nästan så att vi inte ville bygga igen det igen. Det blir otroligt vackert ljusinsläpp. Mot denna gavel kommer vårt sovrum att vara och vi kommer att ha en fransk balkong på gaveln för att få in ljus och för att kunna njuta av den vackra utsikten som vi har över Fyledalen.
Steg 2 var att skära till och skruva fast asfaltsboarden.
Vilka verktyg behövdes för att få upp asfaltsboarden?
Asfaltsboarden är tillskuren för att passa in att skruvas på reglarna som fanns på respektive gavel. Över skarverna, på reglarna, som blir mellan skivorna har vi sedan satt en läkt för att få ett avstånd mellan asfaltsboarden och den yttre fasaden. På några ställen blev det någon millimeters mellanrum i skarvarna, vilka vi har tejpat med en tätande metalltape.
Fakta asfaltsboard
Asfaltsboard är ett gammalt material som används som underlag på t.ex. fasader som vår. Boarden består av en träfiberskiva som är impregnerad med asfalt. Boarden är så mjuk att den går att skära med kniv, vilket gör den väldigt lättarbetad. Att den är impregnerad med asfalt på ena sidan gör den även vindtät och vattenavvisande, dessutom har den isolerande effekt. Ett stort plus med skivan är dessutom att möss och råttor inte är så förtjusta i den eftersom asfalten fastnar på deras tänder, vilket håller dem borta från väggarna. Materialet lämpar sig även om man vill undvika plast och använda naturliga material.
Vi gör annat än att bygga på ladan också. Men helst bygger vi bara på ladan.
I lördags fick vi dock anledning att skrubba bort skiten under naglarna, duscha av oss byggdammet, klä på oss något anständigt och gå på bröllop.
Så här kan vi se ut när vi är riktigt välvårdade och gör en liten paus i renoveringen.
Det var väldigt skönt med ett litet uppehåll i byggandet och att faktiskt få se lite representativ ut för en gångs skull. Men nu har vi återigen blåbyxorna på oss. Under den kommande veckan ska vi gräva för avlopp och dra avloppsledningar.
Så ordningen är snart återställd och vi säger välkommen tillbaka till skiten under naglarna.
Att det är flera dagar sedan vi bloggade betyder inte att arbetet i ladan står stilla.
Den här otroliga och ibland smått outhärdliga sommarvärmen har smått tagit kol på arbetsförmågan och det var med många svettdroppar som fälldes från byggställningen förra veckan.
Idag är vi på banan igen och tackar vädergudarna för svalare väder.
Just nu är vi på väg mot ladan med avloppet som ska vara inne i huset.
Hur man får plats med avlopp till en villa i en mindre personbil!
Lite trångt och inte aktuellt med några rödljuspussar. MEN det går.
Många vänner och vår familj undrar hur vi duschar när vi är i ladan.
Lite skämtsamt brukar vi säga att vi inte duschar. Men det är en sanning med modifikation. I själva verket duschar vi faktiskt. Och vi gör det i en trädgårdsdusch som är kopplad till vår vanliga trädgådsslang. Utöver det brukar vi ofta åka och ta ett svalkande dopp i Sövdesjön för att få av oss det värsta byggdammet.
Duschen är ombyggd och har fått en större, riktig, duschsil istället för den i original som hade c:a 20 år på nacken och gått sönder.
Duschen är inklämd bakom en häck och bakom en liten stenhög, i stenhögen finns en itusågad sten som är perfekt att ställa schampo och duschkräm på.
Vi duschar snabbt och kallt. Men det går. Och jisses vad vi uppskattar duschen i stan när vi kommer hem emellanåt.
Tidigt i morse, innan vi ens hade hunnit svälja morgonkaffet kom vår granne, Tore, åkandes till oss med sin hjullastare.
De sågade betongväggarna skulle puttas ner och när något sådant spännande ska ske får morgonkaffet faktiskt ursäkta.
Väggen innan fällningen av det uppsågade hålet.
Tore körde in hela hjullastaren in i ladan.
Innan Tore kunde putta ut det stora betongblocket lossade Marcus kilarna som betongskivan satt fast med för att inte fall in- eller utåt.
Det första och största betongblocket puttade Tore ut helt utan problem.
Det största betongblocket som skulle fällas var i en yttervägg, vilket gjorde det lämpligt att bara putta ut det med hjullastaren. Det blev lite knepigare med blocken i innerväggen eftersom det är en omöjlighet att plocka bort betongresterna med en maskin i det fall de skulle ha puttats in i det andra rummet. Här fäste vi istället en lina med expanderbult i varje block och drog ut blocken, vilket gick jättebra.
Så här såg det ut efter att Tore fällt det första blocket.
Och här är alla våra tre nya dörröppningar i en och samma bild.
Vi bestämde oss även ganska snabbt för att låta bli att putsa dörrhållen (vilket vi tänkt göra först) utan istället att låta genomskärningen och stenarna som finns i väggarna att synas.
Det här är vad jag kallar en lagom stor dörröppning.
Så här glada kan man vara när man fått nya dörröppningar.
Inte nog med att den västra fasaden blir helt annorlunda, det blev även ett helt annat ljus inne i ladan och den västra väggen som tidigare bara kändes tråkig fick ett helt nytt liv
Alltså, det var en sån galen endorfinkick att få ner väggarna att vi gick och njöt och småfnissade över våra nya dörröppningar i flera timmar.
Vi har inte mindre än fem körsbärsträd på tomten, tre av dem är planterade och de andra två har liksom bara bestämt sig för att de ska få finnas där själva. Detta innebär att vi har kollosala mängde körsbär och eftersom vi vill få ut så mycket som möjligt av det vår trädgård kan ge har vi kokat en del spottsoppa.
Spottsoppa?
Många lyfter på ögonbrynen över namnet. Det är kort och gott körsbärssoppa som fått namnet av att man är tvungen att spotta kärnor när man äter den.
De finaste körsbären bor lite högre upp i trädet, en stege är såklart nödvändig för att komma åt dem.
Det går åt c:a 1 liter körsbär till en sats spottsoppa. Ungefär fem sekunder efter att denna bild togs välte jag hela lådan och svor så högt att Marcus snarare trodde att jag ramlade ner från stegen.
Och här är det färdigkokade resultatet!
Det är gott att äta den både varm och kall och med en klick grädde eller glass i. Just nu har vi inte riktigt ro att vispa grädden (vilket såklart är godast) så vi häller bara i en liten skvätt när vi lagt upp soppan på tallrikar.
Smaskens är bara förnamnet, trots att spottsoppa inte låter något vidare!
Ladans nedre plan är idag avdelat med en betongvägg mellan den delen som kommer att bli kök och den delen som kommer att bli vardagsrum. I betongväggen fanns det fram tills igår endast en dörröppning och den dörröppningen kommer att försvinna i och med att vår murstock ska stå precis i dörröppningen.
I tisdags kom Jarl och Bengt från Rijo Håltagning till oss för att ta upp tre stora hål i våra betongväggar, två i innerväggen och en stor öppning i vår västra gavel där ett dörr- och fönsterparti ska sättas in.
För att få till planlösningen i nedre planet som vi vill ha den är dessa nya öppningar en förutsättning och att ta hit håltagare för att göra de nya öppningarna var i princip det enda (och absolut effektivaste) sättet att genomföra detta. De två nya dörröppningarna i innerväggen betyder också att vi kommer att få en naturlig cirkulation i hela nedre planet och den nya murstocken hamnar i centrum och blir husets nav.
Bengt och Jarl från Rijo Håltagning.
Bengt sätter ut skenan där betongsågen sedan ska fästas. För att få till raka snitt kräver detta arbete precision.
Innan betongsågningen förberedde vi med att mäta in, loda och markera med snörslå för de öppningar som skulle sågas upp, det hjälpte betongsågarna att kunna fästa sågen på exakt rätt ställe.
Den sågade dörröppningen i bakgrunden är 70 cm bred, klingan som de sågar med är c:a 1 meter bred. Tänderna på klingan är försedda med syntetiska diamanter för att den ska kunna ta sig igenom riktigt hårt material, detta gör klingan otroligt kostsam.
Att såga i betong är ett aningen skitigt arbete och eftersom sågen hela tiden behöver vatten på klingan för att kylas rinner det finfördelade materialet som blir efter sågningen ner på golvet. Därför är de två man som arbetar – en som styr sågen och en som suger upp slammet från sågningen.
Nu är det bara ett snitt på några millimeter men man kan redan ana ljuset bakom.
Imorgon ska vi fälla betongblocken och forsla ut dem från ladan, det ska bli himla spännande att se hur det kommer att se ut med tre nya öppningar.
