Idag ser ladan ut så här. Egentligen mer som en lada än som ett hus, även om vi fortfarande kallar vårt hus för ladan. Det kommer vi nog förvisso alltid att göra eftersom det är viktigt för oss att poängtera husets ursprung och vad man kan göra med just en gammal ladugårdsbyggnad.
Men ingen hade väl – en vacker sensommardag – år 2009 kunnat ana att den gamla ladan, nu drygt fyra år senare skulle vara något annat än bara en gammal lada.
Så här såg det ut då, precis i skördetid, förevigat av vår granne Frans. Det är vår, då vildvuxna tomt, som syns. På denna yviga gräsmatta finns idag vår stora damm, som under sommaren kommer att påbörja sin förvandling mot att bli en baddamm, och även vårt nya trädgårdsland.
Men den här sensommardagen 2009 fanns det ett boningshus kvar på tomten. Huset stod där tills för ganska precis två år sedan, då det brann ner. Och kvar på tomten fanns då en ensam lada.
Vår lada.
