Resultatet – Vår trappa med spår av hund

Hur gick det egentligen med trappan som vi gjöt för ett par veckor sedan?

Det gick alldels utmärkt och resultatet blev precis som väntat när vi tog bort gjutformen. Utifrån bilderna nedan framgår det kanske lite bättre hur vi tänkt kring hela trapplösningen.

trappan21

Eftersom det är en nivåskillnad mellan köket och vårt blivande allrum där trappan går upp har vi byggt upp en avsats där trappan börjar. Stegen är byggda i lättbetongblock och ovandelen är gjuten tillsammans med trappan. Trappan går sedan över kaminen, vilken kommer att byggas in i trappen och när vi eldar i den värmer den upp trappen så att den blir varm och skön att gå på.

trappan022

Armeringsjärnen som går ut på sidan av trappan ska fungera som armering mellan trappan och den betongskärm som vi ska gjuta framför trappan och kaminen. Hur den lösningen ska se ut kan ni se här.

trappan023

Den som premiärgick vår nya trapp allra först var vår hund Alice. Hon provgick till och med innan betongen hade stelnat men på de översta, ostelnade, stegen lyckades vi släta till betongen igen. Några steg lät vi dock vara. Här finns uppenbara spår av Jack Russel.trappan024

Efter många timmars byggande av gjutform och ett tungt arbete med att blanda och lyfta ett par ton betong har vi en färdig och gångvänligt trappa till vår övervåningen.

Idag har vi dessutom, med Theréses pappas hjälp, färdigställt golvet på ladans övervåning. Men det får ni se mer av en annan dag.

 

Vårt egenhyvlade och egenlagda golv

Vi håller för fullt på att lägga golv på ladans övervåning. Fullt är kanske att överdriva eftersom Marcus är ledig för oss båda (Therése har relativt nyligen börjat nytt jobb och har därför ingen semester) och har ensam hand om vår ettåring samtidigt som han, så gott det går, försöker jobba i ladan.

Att bygga effektivt och samtidigt hålla koll på en mer vild än tam ettåring är lite av en utmaning, även om det för det mesta går bra. Hon sover dock ganska mycket, den lilla renoveringsungen. Den här veckan och en del av nästa har vi dock förstärkning på bygget av Theréses pappa som både bygger och barnvaktar.

Då passar vi på att vara lite mer effektiva. Vi håller på att lägga golv på övervåningen. Ekgolvet som vi började hyvla upp för några veckor sedan. I helgens värmebölja var vi på Bellevue Gård och hyvlade upp det sista golvet och nu återstår läggningen. Hitintills är ungefär en tredjedel av golvet lagt och det blir väldigt fint.

golvhyvling01 golvlaggning01 golvlaggning02 golvlaggning03

Efter lite efterforskningar kom vi fram till att vi skulle använda skurna remsor av underlagspapp som stegdämpare. Alternativ stegdämpare på byggvaruhuset är någon form av cellplastmaterial men vi vill använda ett material som inte är plast. Täckpappen är dessutom billig och vi hade en del kvar från när vi la taket på vår arbetsbod så det passade perfekt att användas här.

Bjälklaget fanns sedan tidigare men vi har tagit hjälp av snickare som har rätat upp alla reglar så att de är i våg och vi har dessutom rivit ut den gamla glasullsisoleringen som var bebodd av möss. Vi har även lagt ny isolering, hampaisolering, i hela bjälklaget. Hampaisoleringen och dess egenskaper har vi skrivit om på vår gamla blogg.

I helgen hoppas vi att vi har lagt klart hela golvet. Med hjälp av en pappa och en ettåring.

 

 

Ett vackert lantlivsboende

Vi är så förtjusta i landskapet runt omkring ladan. Dessutom är priserna i området kring ladan fortfarande inte speciellt höga, trots den vackra naturen och närheten till både havet i söder och Österlen.

Just nu finns en liten lantlivsdröm till salu, inte alls långt ifrån ladan. Den här charmiga skånelängan ligger i byn Eriksdal, precis intill naturområdet Fyledalen som är något av det vackraste som Skåne har att erbjuda i naturväg. Tomten är dessutom näst intill gigantisk så vill man bli totalt självförsörjande på grönsaker finns gott om utrymme för ett sådant projekt.

Just nu till salu med utgångspriset 1 195 000 kr hos Länsförsäkringar Fastighetsförmedling.

Det här är ju en liten pärla som man bara vill vårda. Med många fina detaljer bevarade men så mycket som går att återställa för att helheten ska bli mer tidsenlig.

c1868-a0dd2-f9a1e-f30c1-a2980-8aa78-6e26c-555c8 23166-158f7-eb96e-cce23-03447-83c41-49fb8-a8b35 5f3a4-48f60-27654-54912-c4e4e-9caf4-762c2-d7d37 9c269-60f2d-afe1b-33518-2744d-fe53d-78352-d6190

Bilder från Länsförsäkringar Fastighetsförmedling. Fler bilder hittar ni här.

Man önskar ju bara att det här fina huset kommer i rätt händer och att någon lycklig ägare förstår att det här är ett hus som faktiskt vill bli omhändertaget.

Ett litet tips till er medan vi jobbar på i ladan (eller rättare sagt medan Marcus jobbar på i ladan och Therése sitter på kontor i Malmö).

 

Som gjutet

Minns ni vår trapplösning? Eller trappmonumentet skulle man också kunna kalla det. Trappan med kaminen i som kommer att bli lite av en center piece i ladan och främst i ladans allrum. Så här ser skissen ut:

trappan

Det är en nivåskillnad på c:a 45 cm mellan vår kök och allrummet så precis utanför köksdörren har vi murat upp ett fundament med lecablock. Ovanpå fundamentet skulle vi sedan gjuta en betongplatta och så den största grejen – vi skulle gjuta vår egen trappa.

Det har aldrig funnits någon permanent trapplösning till övervåningen. När ladan användes som lada förvarades det troligtvis bara hö här uppe och höloftet nåddes då med stege. Vi har behövt springa en hel del upp och ner mellan loftet och bottenvåningen och satte därför upp en Haki-ställning med lite mer klättervänlig trappa. Det har fungerat bra men att få en riktig trappa upp till övervåningen är riktigt befriande.

Under några helger har Marcus byggt på gjutformen till trappan. Innan dess ritades trappan noggrannt och vi tog hjälp av en konstruktör. Konstruktören hjälper till med dimensionering på armering, tjocklek på gjutningen samt placering av kemankare i vägg och golv. Kemankare är en tvåkomponentsmassa på tub som man sprutar in i ett väl rengjort hål, vari man fäster armeringen.

trappan01

trappan02

trappan03

Gjutformen är byggt av gjutplywood på ytor som inte kommer att synas. De synliga ytorna är i huvudsak gjorda med sågat virke och även till viss del hyvlat virke. Det är lite pyssel att bygga en gjutform. Dels ska alla vinklar hamna på rätt ställe, alla mått ska bli rätt och framförallt – det ska vara möjligt att ta bort alla delar av gjutformen när betonggjutningen väl är färdig. Dessutom får det inte finnas hål eller glipor där betongen kan krypa ut. Det största arbetet med att gjuta en trappa är utan tvekan att bygga formen och armera trappan.

Det i särklass tyngsta arbetet är med lite effektivitet och mycket vilja klart på en dag. Och det klarade vi av i lördags.

Vi hade gjutarlördag.

Två ton betong senare pustade vi ut. Grillade hamburgare och pratade som att vi var onyktra.

trappan04För att känna att det var lite av ett överraskningsmoment att komma in i ladan dagen efter så slog vi in trappan i ett paket till oss själva…

…Nääää. Plasten ligger där för att fukten inte ska gå ur trappan för snabbt. Plasten hjälper trappan att torka långsamt och när betong får torka långsamt får den bättre kvalitet och risken för sprickor minskan.

Det var ändå lite av ett överraskningsmoment att ta bort plasten. Vår odåga till hund tyckte verkade tro att vi byggt trappan till henne. Hon som aldrig tidigare varit på övervåningen såg sin chans och var inte sen att provgå. Det enda problemet var att betongen inte stelnat tillräckligt för att ens bära en åttakiloshund från halva trappan och upp. Det satte sina spår. Väldigt bokstavligt. Som tur var fick vi bort de värsta spåren men vi behöll ett par små Jack Russeltassar.

Det absolut främsta överraskningsmomentet var dock att ta bort gjutformen. Det gjorde Marcus idag medan Therése nervöst satt på ett kontor någonstans i Malmö och helst av allt bara ville se allt i verkligheten. Så överraskningarna är inte slut. Så här ser vår gjutna trappa ut med den största delen av gjutformen borttagen:

trappan05

trappan07 trappan08 trappan06

Nu står vår center piece till trappa nästan färdig. Nu återstår arbetet med att gjuta skärmen som ska vara framför kaminen. Men nu, lagom till sommar och semestertider (för Marcus del) har vi en trappa mitt i ladan. Och träningsvärk i armarna.

Akk(a) så roligt. Det är så att man får gåshud.

Jag (Therése) fyllde trettio tidigt i våras men blev aldrig uppvaktad av Marcus på min födelsedag. Han har gått runt och varit lite hemlighetsfull sedan dess och idag blev han helt plötsligt mer hemlighetsfull än vanligt och vid lunchtid berättade han att han minsann hade en överraskning som väntade klockan två.

Pulsen ökar en aning. Kanske mest på grund av Marcus finurlighet och inte själva överraskningsmomentet.

Jag blir tillsagd att byta arbetsbyxor mot vanliga byxor och ta på mig ”något varmt och vindtätt”.

Pulsen ökar lite till.

Vi ska åka bil i några minuter och efter en liten stund börjar jag få mina aningar…

Till saken hör att vi har treårsjubileum just idag. Idag för tre år sedan, vid sommarsomståndet, träffades vi för första gången. Och varje år försöker vi att uppmärksamma det på något sätt. Sommarsolståndet 2015 kommer vi nog aldrig att glömma. Det var dagen då jag, likt Selma Lagerlöfs Akka, fick se ladan (och lite mer av Skåne) från en gyrokopter.

redo

ladanfrånovan00

Gyrokopterturen utgick från Sjöbo Flygfält, österut mot Tomelilla, sedan söderut mot Kabusa och Ale Stenar, därifrån en bit längs kusten och från Ystad norrus tillbaka mot Sjöbo Flygfält. Det är på tillbaka vägen, strax norr om Ystad och strax söder om Sjöbo som vår lada ligger och det som såklart var mest spännande på hela flygturen.

ladanfrånovan03

Här rundar vi Ale Stenar och vinkar till människor nere på marken.ladanfrånovan01

Efter c:a 45 minuter i luften närmar vi oss ladan. Jag hade någon lite nervös idé om att Marcus kanske skulle festa till det med ett litet frieri som bara kunde synas från luften. När jag ändå var uppe i luften och allt. Men han hade ”bara” gjort en ansats att försöka klippa ett hjärta i gräsmattan…

ladanfrånovan02

Från ovan var det dock inte så lätt att se att det var ett hjärta och gyrokopterföraren Andreas uttryckte det mer som att ”oj, där har någon försök klippa lite roligt”. Och ett hjärta är ju faktiskt lite roligt. Om det ser ut som ett…

ladanfrånovan04

Där nere, mitt i bild ligger ladan och vår 4300 kvadratmeter stora tomt och ser pytteliten ut. Med hjärtklippning i gräsmattan och allt.

ladanfrånovan05

Jag vinkade som en tok till dem där nere. De såg ut som myror så jag vevade lite extra med armarna för att de garanterat skulle se.

Och så, efter en knapp timme i luften, var vi åter på fast mark. Lite vimmelkantig men väldigt varm i hjärtat och med ett av de vackraste minnena man kan tänka sig.

 

Något till kakfatet

När vi tar med fikabröd till ladan brukar det allt som oftast vara någon typ av småkakor. Det blir ganska många när man bakar och de räcker relativt länge (av någon anledning försvinner nämligen fikabröd ganska snabbt när det finns barn i familjen…). Till helgen testade vi ett nytt recept – eller rättare sagt ett traditionellt recept – med ny twist.

Det här är himmelriket på ett kakfat!

Salta kolasnittar med frön

200 g smör

2 dl socker

2 msk sirap

5 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

2 krm vaniljpulver

Flingsalt

Solroskärnor

Pumpakärnor

Sätt ugnen på 175°C. Jag brukar blanda ihop mina kakdegar med elvisp och tycker att det fungerar utmärkt. VIspa lätt ihop smör socker och sirap till en slät massa. Blanda de torra ingredienserna för sig med en gaffel och blanda sedan ner dem i smör- och sockerblandningen med elvispen. När degen känns ordentligt blandad brukar jag bara hälla upp den på bakbord och knåda ihop den ordentligt. Dela degen i tre delar, rulla och platta ut. Strö över solroskärnor och pumpakärnor efter behag och avsluta med att strö över flingsalt. Grädda i ugnen i c:a 15 minuter.

kolasnittar

Förutom att vi njöt av dessa himmelska små kakor under helgen som fick förberedde vi för att elektrikern ska kunna komma och koppla in elen, fortsatte att bygga på gjutformen till trappan och rensade mängder av ogräs i trädgårdslandet. Mer om arbetet med gjutformen skriver vi om senare under veckan.

Ha en fin start på veckan!

En grön utflykt

Bara tio minuters bilväg från ladan ligger vårt nyupptäckta paradis. Det var ett par av våra grannar som först tipsade om det förra sommaren. Sedan dess har vi hört talas om det här stället från flera personer vi mött.

Det skånska himmelriket när det kommer till handelsträdgårdar. Det som inte går att hitta här finns nog knappas.

Åbergs Trädgård.

Åbergs trädgård ligger strax öster om Ystad och är det mest välsorterade handelsträdgården vi någonsin besökt. Och då kan vi ändå skryta med att ha varit på några stycken. Vi har till och med varit där två helger i rad så Gud vet hur det här kommer att sluta efter sommaren. Det finns dessutom ett trevligt café där man kan dricka kaffe och äta smaskiga bakverk (eller nyttiga sallader om man nu föredrar det…) i de fina växthusen.

Förra helgen kom vi dit ganska sent på eftermiddagen och det var i stort sett fullt på parkeringen. Det är alltså fler än vi som upptäckt den här pärlan och det är man  ju glad för. Under helgen som gick hängde vi i stort sett på låset (man tvingas ju att bli morgonpigg med en ettåring som vaknar när solen går upp…). Det var i stort sett bara vi. Och regnet förstås. Först kom vi till Åbergs Trädgård, strax efter oss kom regnet. Regnet som fick oss att fly in i ett av växthusen där tomat, squash, chili, pelargoner och palettblad frodades. Så vi misstyckte faktiskt inte det minsta.

åbergs_tradgard01 åbergs_tradgard02 åbergs_trädgård03

åbergs_trädgård05

Vår ettåring var kanske den som var mest obekymrad av regnet. Hon hittade en skottkärra i lämplig storlek och gick hämningslöst loss i trädgården. Till slut höll vi på att få med oss en blandning av tagetes och luktärt som inte alls fanns med i inköpsplanen. En röd skottkärra i barnstorlek rymmer mer än man tror.

åbergs_trädgård04

Vi fick dessutom perfekt inspiration till kommande odlingslådor och till våra rabattkanter. Redan innan besöket på Åbergs hade vi bestämt oss för att vi ska sätta ekplankor som kanter till våra rabatter och när vi såg det här blev vi ännu mer säkra på att det är så det ska se ut.

Ett besök på Åbergs Trädgård alltså. I juniregn och med skottkärrekörande ettåring.

Vi fogar oss

På lördag ska vårt köksgolv fogas. Det låter kanske inte så spännande i sig men vi tycker att det är herrans spännande. För ett fogat golv innebär nämligen att vi kan börja flytta in saker såsom kyl, frys och diskmaskin i köket och veta att vi inte kommer att behöva flytta på det igen. Och då kommer det såklart att kännas ännu mer som ett kök. Det innebär också att vi är ett steg närmare (men ändå väldigt långt ifrån) att tömma vårt allrum på sådant som ska vara i andra delar av ladan.

På lördag alltså, då smäller det med golvfogning. Vi måste foga oss till dess.

20150526-103647.jpg

Golv för generationer

Vi har fullt upp, både i ladan, och i övrigt. Therése har precis gått från att vara föräldraledig på deltid till nytt jobb på heltid. En liten omställning och vi har inte riktigt hittat våra nya rutiner ännu. Och tyvärr inte rutinen att blogga mer regelbundet. Men det kommer, det lovar vi.

Arbetet i ladan står dock inte still. Förra helgen färdigställde vi läggningen av vårt köksgolv och i lördags staplade vi ett golv på golvet.

Med hjälp av Thomas på Bellevue Gård har vi hyvlat ekplankor till vårt golv och fräst not och spont på dem. Allt golv är inte färdigt ännu men en del av det ligger just nu i vårt kök i väntan på att läggas på övervåningen.

ekgolvet02 copy ekgolvet03

Precis som all annan ek vi använt oss av (t.ex. på gavelspetsarna och till hela vår arbetsbod) ek från sågen i Skättilljunga i norra Skåne. De är i stort sett den enda sågen i hela Skåne som kan leverera ek och all ek vi fått har dessutom hållit fin kvalitet.

Nu kommer vi alltså att lägga ett golv som kommer att hålla i generationer. Och det är dessutom så vackert som man bara kan önska.

ekgolvet01

Bara för att testa hur känslan och ljuset kommer att bli la vi ut några plankor. Resten väntar väntar så länge i köket.

ekgolvet04

Att få och få bort fläckar

Förra helgen oljade vi in vår sydvästra gavel, den som är mest utsatt för väder och vind. Vi har okantad ekpanel på gavelspetsen och eken behöver egentligen inte oljas in. Eken innehåller nämligen en syra som fungerar som impregnering av träet, trots att den är obehandlad. Däremot kan ek (och även andra träslag) få små svarta fläckar – algangrepp som vi inte vill ha på vår fasad.

Därför oljar vi in den med en linolja med fungicid. Fungicid är ett ämne som tillförs linoljan och som motverkar algangreppen. Nu är det första gången vi behandlar gaveln med olja med fungicid men vi har oljat tidigare med vanlig linoja. Vi har fått små angrepp av algprickar på fasaden och linoljan med fungicid hoppas vi ska hjälpa till att hämma angreppens fortsatta spridning.

Arbetet kräver hög stege och lite mod. Upp till nocken är det sisådär åtta meter. Det gäller liksom att vara fokuserad för att inte spilla olja. Om man inte är tillräckligt fokuserad kan en hink olja ”trilla” ner från stegen och stänka ner hela betongterassen nedanför, vilket också hände oss. Nu har vi en uteplats som ser ut att ha fått fläcktyfus.

oljning01 oljning02

Men vi har också en ekklädd gavelspets som inte längre ser ut att ha fått fläcktyfus.

Trädgårdssöndag

Den här majsöndagen bjöd på riktigt vackert väder, så pass att vi hade svårt för att fokusera på att lägga golv i köket som just nu är vår högsta prioritet. Förutom golvläggning spenderade vi några timmar i trädgården.

Vi klarade av gräsklippning, ogräsrensning (just det är ett riktigt evighetsarbete i vår trädgård), krattning av vårt uppfrästa trädgårdsland och jordförbättring i våra odlingslådor. Så nu är både vi och trädgårdslanden redo för sådd och sättning av potatis. Hade det inte varit för att vi faktiskt hade minusgrader i natt hade vi nog inte kunnat hålla oss ifrån att peta ner lite frön i marken. Men vi väntar till nästa helg för att jorden ska hinna bli lite lite varmare.

tradgardssondagPå sommarens inköpslista till trädgården står en grästrimmer så att vi kan hålla snyggt runt odlingslådorna. Vi har en rejäl röjgsåg/trimmer sedan tidigare men behöver en mindre för ”finliret”.

Marcus reste även vår nyinhandlade tiometersstege mot fasaden och började olja in eken. Ek behöver egentligen inte oljas in men vi har valt att göra det ändå. Mer om det kommer i ett annat blogginlägg.

Med köksgolvet då? Jo, vi kom en bra bit på vägen med det. Förhoppningsvis har vi ett resultat under nästa helg. Tänk, ett färdiglagt köksgolv. Det är en bra bit på vägen, även om vägen är lång.

Hoppas att ni haft en fin start på maj!

Snart böjer sig rapsen för vinden

Just nu känns det som att den här våren går i raketfart. Jag tyckte nyss att vintervindarna ven i knutarna men nu – helt plötsligt – börjar tulpanlökarna att slå ut i jämn takt.

Det är givetvis helt underbart och jag älskar den här tiden på året. När allt spricker upp. När vindarna helt plötsligt bli ljumma och solen ger fräknar på näsan. När vi hellre vill vara ute i trädgården än inne i ladan (vilket givetvis inte alltid går). Förra året växte det råg på åkern som omringar ladan. Råg är visuellt sett ett helt fantastiskt sädesslag. Rågen böljade som ett hav  och var bara så otroligt vackert där det stod och böjde sig för vinden.

Varje år är det lika spännande att se hur åkern förändras. Vårt första år vid ladan växte det vete runt omkring oss. I år har bonden satt höstraps som de senaste veckorna vuxit något ofattbart. Det måste vara den skånska myllan.

Med önskan om en trevlig helg bjuder vi på några bilder från försommaren förra året. Snart är vi där. Men i år med raps istället för råg.

forsommar01

forsommar02

forsommar03

Vill ni följa med på helgens upptåg i ladan gör ni det på Instagram @nubyggerviomenlada.

 

Att ge tegelstenar nytt liv

Förra fredagskvällen när vi kom till ladan fick Marcus spontant för sig att han skulle göra rent teglet runt våra dörrar. Ett helt perfekt fredagsnöje visade det sig vara och på bara ett par timmar så var teglet, som tidigare hade spår av både färg och kalkputs, rent och fint.

När ladan byggdes (någon gång på 1920-talet) var insidan av denna vägg inte ämnad att synas. Därför är den, till skillnad från utsidan som är helt perfekt, ganska ojämnt murad. Vi vill dock ha den synlig och gör vårt bästa för att den ska se så bra ut som möjligt utan att ta bort den vackra karaktären.

Så här såg det ut innan vi gjorde rent teglet:

finputs03

Så här gjorde vi:

Vi började med att skrapa bort det värsta med en metallskrapa, därefter började vi borsta rent tegelstenarna med hjälp av en mässingstrissa på en skruvdragare. Det går troligtvis lika bra med en mässingsborste (typ stålborste men med mässingsborst) också men vi har så stora ytor och då går det snabbare att använda skruvdragaren. Dessutom blir det ett festligt blått ljus när det är något mörkt och lite discobelysning var ju alldeles perfekt en fredagskväll.

OBS! Viktigt att använda skyddsglasögon vid detta moment eftersom det sprätter gammal puts. Vi vet av erfarenhet att det är riktigt oskönt att få i ögonen. Skyddsglasögon på, alltså!

rent_tegel01

När alla stenar var så rena som det bara gick att få dem med skrapning och borstning gick vi till attack med saltsyra.

rent_tegel02

Saltsyran är frätande och frätte bort kalkresterna som var kvar på stenarna efter borstningen. Vi använde en vanlig tygtrasa och skyddshandskar (typ gummihandskar). Viktigt med gummihandskar eftersom saltsyran är frätande. Saltsyran fräter dock sönder tyget och trasan slits hårt mot tegelytan så det är bra att ha några trasor i beredskap.

Det finns säkert andra sätt att göra rent tegelstenar på men den här metoden fungerade bra för oss och har gett vårt tegel mer livfullhet.

Nästa steg är att ta hand om fogarna som på vissa ställen behöver knackas bort och bättras på. Därefter har vi färdiga och vackra inramningar till våra ytterdörrar.

En helg med putsning

Förra helgen knackade vi ner det sista av den gamla putsen målad med plastfärg som tidigare prytt köksväggen mot allrummet. Då såg det ut så här.

I fredags bestämde vi oss för att vi bara skulle bli klara med den nya putsen på väggarna. I lördags la vi på grundningen och i söndags gjorde vi utstockningen – det lagret puts som ger den fina ytan.

När grundningen sitter på väggen ser det ut så här. Grundningen är ett relativt tunt lager puts som ger bra vidhäftning för utstockningen som är ett finare lager som läggs på tjockare och ger en jämnare och fin yta. När vi lägger på utstockningen sätter vi kvartsstav på väggen för att få ett tillräckligt tjockt lager och vi sätter även en regel i dörröppningen som vi putsar mot för att få en rak kant.

vaggen02 vaggen01

I söndags gjorde vi utstockningen. Det tar lite längre tid än att lägga på grundningen, kräver mer teknik och det är mycket finlir och pillande för att få det riktigt snyggt.

vaggen03 vaggen04 vaggen05

Solen är kanske vår allra mest kritiska beskådare av väggarna. Solen ser allt och allt syns i solen. När solen skapar ett ljusspel syns det tydligt på väggarna om vi slarvat någonstans. I morse sken solen rakt in i köket och vi kunde konstatera att resultatet av putsningen såg riktigt bra ut.

Stenarna som syns i genomskärning i dörröppningen kommer att så vara kvar som de är. De kom fram när vi lät ta upp de två nya dörröppningarna mellan köket och allrummet och visar hur kalkgjutningen i väggarna är gjord.

Vi hade en gång en dusch

Under vinterhalvåret när mörkret faller på tidigt brukar vi åka hem till lägenheten i stan efter ett dagsverke i ladan. Med barn i familjen tar det en stund att få med att packning på morgonen och ibland känns det som slöseri med tid att sitta och åka fram och tillbaka i c:a 45 minuter på morgonen och kvällen. Samtidigt är det skönt att kunna laga kvällsmat i ett riktigt kök, duscha byggdammet ur håret och krypa ner i en skön säng. Men nu, när värmen och ljuset börjar komma sover vi kvar i vår gamla husvagn från 1979. Den har varit en riktig trotjänare i två somrar nu och trots att det är trångt och att dynorna har originalklädsel i storblommigt så känns det många gånger riktigt mysigt. Det mysigaste är kanske att vakna i ladan, speciellt när det är vackert väder och vi får se solen gå upp i öster, precis över det vackra naturreservatet Fyledalen.

Efter jobbet idag packar vi bilen och åker direkt till ladan. Vi insåg precis att vi kommer att spendera tre nätter där och att vi kommer att åka direkt från ladan till våra arbetsplatser. Och vi har ingen dusch. Vi hade en en gång. För två somrar sedan. Förvisso en utedusch som var belägen på vår gavel och med humle som slingrade sig runt den istället för duschdraperi.

Just nu ser det ut så här på gaveln:

gavel_utan_dusch

Ingen humle som skymmer och definitivt inte tillräckligt varmt för en utedusch, även om solen värmer på vår uteplats.

Men vi hade som sagt en dusch en gång. Omringad av slingrande humle och ett litet stenrös. Inklämd under en byggställning och skymd från förbipasserande. Även om den bara bjöd på relativt kallt vatten så kunde vi skölja av oss efter en arbetsdag i ladan.

kalldusch02 KALLDSUCH

Det är ju tur att det blåser i Skåne så att det mesta av helgens damm hinner försvinna lagom tills vi ska till jobbet på måndag.

 

Knacka puts

Ett av påskhelgens projekt var att knacka ner gammal puts från väggarna mellan vårt blivande kök och allrum. De andra väggarna i köket har vi murat upp och putsat men på denna vägg satt den gamla putsen, från tiden då detta var ett stall, kvar. Dessa väggar är gjorda i så kallad kalkgjutning, vilket är föregångaren till den betonggjutning vi använder oss av idag. Väggarna har sedan varit putsade och målade med någon typ av plastfärg. Vi ska putsa upp väggarna med kalkputs och det är en omöjlighet att få vidhäftning av kalkbruket på en vägg målad med plastfärg.

Vi har helt sonika knackat ner ett lager färg och putsen som den satt på. Nu får vi istället samma yta som på de andra väggarna i rummet efter att vi putsat.

nermedputsen

Familjens nioåring, Idun, har gjort två av de tre väggbitarna mot en lön som noggrant diskuterades fram. Idun använde dock inte slaghammaren utan hammare och huggmejsel. Hon har gjort ett jättefint jobb och nu heter väggen ”Iduns vägg”. Marcus använde dock slaghammaren på den sista väggen och förutom en vägg ren från färg har vi ett ansenligt dammlager i hela köket. Baksidan med att använda rejäla verktyg. Men nu har vi i alla fall väggarn som är redo att putsas.

 

 

En värmepump står för dörren

Tidigare har vi skrivit om att vi gör allt vi kan själva om hur vi tänker kring det. Nu har vi kommit till moment som vi inte kan eller får göra själva – VVS. Här tar vi hjälp av riktiga proffs.

I onsdags förra veckan släppte vi rörmokarna Ronny och Robin från Blentarps VVS-teknik innanför dörren. Det började genast att hända grejer i vårt lilla teknikrum. Teknikrummet är bara två kvadratmeter stort så de hade inte överdrivet mycket svängrum att arbeta på när de kom körandes med vår värmepump, slangar och rör och annat som rörmokare brukar ha med sig. Förutom att Robin och Ronny är två riktigt sköna pågar ska de se till så att allt som har med vatten, värme och sanitet fungerar. De har varit hos oss tidigare och dragit vattenledningar men nu var det alltså dags för lite tyngre grejer. I onsdags och torsdags förra veckan var de hos oss för att dra rör och installera värmepump, golvvärmecentral och fylla jordvärme- och golvvärmeslangarna med vätska.

varme01

Det var inte så att det gick att undgå att Ronny och Robin var hos oss. De började nämligen med att typ backa in i ladan. Eller åtminstone så nära som det bara gick, vilket också var smart av dem eftersom man helst inte vill flytta åbäket till värmepump längre än nödvändigt. De lirkade dock in värmepumpen med bravur.

varme02

Efter en stunds rördragning såg det ut så här och värmepumpen var redo att sättas på plats.

varme03

Här är kopplingen mellan jordvärmeslangarna som ligger i marken och slangarna som går in i ladan. Vi ska bygga en trappa här så småningom så att slangarna med kopplingar inte är exponerade.

varme04 varme08 varme07

Det blir väldigt tjusigt med alla kopparrör tycker vi. Här sitter expansionskärlet monterat på väggen. Precis under expansionskärlet kommer vi att ha en väggmonterad hydropress. Av utrymmesskäl byter vi ut den befintliga bjässen till hydrofortank vi har mot en lite hydropress.

varme06

Vi fick frågan om vi lyckats få till någon snyggare lösning än de ”vanliga” väggfästen i plast. Här inne har vi väggfästen i metall. Just dessa fästen är bra på ställen där ledningarna ska vara på olika avstånd från väggen. Vill man komma ifrån plastfästen kan ju dessa vara ett alternativ. Det förekommer dock något fäste i plast till ett rör som går bakom värmepumpen.

varme05 Robin är redo att fylla våra värmeslangar. Det gick åt några dunkar för att fylla hela systemet.

Det är en sån kick när det kommer hantverkare till ladan. På väldigt kort tid händer det helt plötsligt en hel massa. Det motiverar också oss att lägga i en högre växel för att se resultatet av vårt arbete. Elen är dock inte dragen ännu men så snart det är ordnat kommer vi att ha värme i ladan som slangas ur vår egen trädgård.

Det här är sannerligen inte vårt snyggaste blogginlägg men när värmen väl kommer så är det garanterat ett av våra skönaste.

 

Vi tittar in i ladans badrum

Här börjar det nämligen att hända lite. Vi har färdigställt allt murningsarbete som ska göras här inne, även om allt inte var färdigmurat när dessa bilder togs. Handdukstork och den delen av armaturerna som ska sitta i väggen har murats in. Nu återstår bara lite putsning på väggarna innan badrummet börjar bli redo för plattsättning. Till höger i badrummet, precis i nivå med det gamla stallfönstret kommer vi att ha en avställningshylla som går längs med väggen. Precis till höger innanför dörren ska tvättstället sitta. Rakt fram kommer vi att ha duschen med den inbyggda badrumsarmaturen till höger. Vi har även lämnat en lucka där vi ska sätta hyllplan för förvaring av duschtvål, schampo, balsam och badankor.

badrummet_progress01

Mitt emot tvättstället, till vänster innanför dörren ska vi ha ett skåp från golv till (nästan) tak. Här kommer allt från toalettpapper och rengöringsmedel till sminkborstar och nagellack att få husera, instängt bakom ett par dörrar i ek så att badrummet känns så rent och avskalat som möjligt.

badrummet_progress02

Det är alltså där regeln står som vi murat upp gaveln till vårt badrumsskåp. Cylindrarna som sticker ut från väggen är vår handdukstork som är inbyggd i väggen. När armarna till handdukstorken ska monteras tas plastcylindrarna bort och ersätts med mässingsarmarna.

Det är inte överdrivet stort, vårt badrum, men det kommer att bli väldigt väldisponerat. Och snyggt också, såklart.

Putsning som skapar en illusion

Vi talar putsning som gör mer smutsigt än rent men som är väldigt välbehövligt i vårt framtida kök. Vi har gått på och putsat runt våra stallfönster. Mellan den nya innerväggen som vi murat upp och den gamla väggen har vi monterat en isolerglasskiva. Tanken är att den nya väggen ska putsas på ett sånt sätt att man inte uppfattar glasskivan.

För att få till ett valv som liknar det befintliga valvet i fönsternischen har vi använt oss av tunna frigolitskivor som vi spände upp. Den metoden fungerade utmärkt för oss. På bilden kan ni se en mörk skuggbildning där isolerglasskivan sitter. Genom lägga på ett par centimeter puts och därmed minska öppningen ska vi skapa illusionen av att det är en sammanhängande fönsternisch.

putsning_fonster05

Nu har vi kommit så pass långt att vi börjat putsa i fönsternischerna. För att putsningen ska bli rakt sätter vi lister runt fönstret och putsar emot.

putsning_fonster03

putsning_fonster01

putsning_fonster02 putsning_fonster04

Nu väntar ett sista lager av slutputs innan vi kan se om vi lyckats helt med illusionen.

När vi börjar ana våren

På nyheterna i morse konstaterades det att våren var på intågande i södra Sverige. Vi tyckte allt att vi kände av det under helgen som gick. I går (söndag) letade sig till och med solen fram genom det annars, februarikaraktäristiska, gråa molntäckte som legat över oss. Några solstänk på ladans fasad och en strimma blå himmel ger så mycket energi!

Snödroppar, vintergäck börjar titta upp i våra rabatter och några tulpanlökar har precis tittat upp ur jorden. Några plusgrader och några solstrålar lyckas verkligen ge hopp om våren.

Under helgen har vi putsat den näst sista av våra nymurade väggar. Den sista väggen, vilket är väggen där vi kommer att ha mest bänkyta, spis, diskho etc., kommer att få lite specialbehandling. På den här väggen ska vi fälla in marmorskivan, som ska sitta ovanför bänken, i väggen. Det är alltså helt onödigt att putsa bakom skivan så här ska vi lämna plats för den. Vi har även flyttat ner ett antal flyttkartonger fullpackade med auktions- och loppisfynd som vi samlat på oss sedan vi köpte ladan. Det är en massa fina saker som har fått flytta från övervåningen till tillfällig förvaring uppe på en byggställning. Alla lådor vad tvungna att flyttas på eftersom golvet på övervåningen (som just nu är spånskivor) och den tidigare musbebodda glasullsisoleringen som ligger där ska rivas bort. Vi ska dra el, imkanalen till vår spisfläkt och värme till ett par radiatorer som vi ska ha på övervåningen, i golvet. Därefter ska golvet isoleras med hampaisolering innan vi lägger ett nytt ekgolv. Det var lite av helgens projekt. Kolla förresten in detta – man blir ju inte annat än stolt och kärleksmjuk i hjärtat!

Den kommande veckan kommer vi att röja i vårt blivande kök. I helgen vankas det nämligen trettioårskalas och planen är att firandet ska gå av stapeln i ladan. Och en trettioårsdag går icke att fira bland verktyg och byggdamm.