Wax on, wax off

Förra helgen var ett av våra projekt att vaxa en del av golven på vår övervåning. Ni vet, golvet av ekplankor som vi la i somras. Det har hitintills varit obehandlat och hur vackert det än är med ekens naturliga ljushet så är det vansinnigt opraktiskt för oss som både har barn och hund. Innan golvbehandlingen hann byrackan dessutom instinktivt pinka in sitt revir på övervåningen (något hon normal sett inte brukar göra) men här tyckte hon minsann att det passade. Efter denna lilla revirpinkningshistoria blev det tyvärr en del fläckar på golvet men som tur var gick de bra att slipa bort.

Slipa golvet har vi dessutom gjort för att få finare skarvar i mötet mellan plankorna. Vi gick på med slipmaskin och ett 80-papper, vilket fungerade utmärkt på vårt golv.

Så här såg ytan ut innan vi skred till verket:

sovrumsgolv_obehandlat vaxning_sovrumsgolv01

Vi vaxar med linoljevax från Allbäck Linoljeprodukter, vilket tillverkas bara lite drygt en mil från oss. Varför gå över bäcken för att hämta vatten? De har flera pigmenterade vax i sitt sortiment men vi har valt naturellt vax. Det finns små provburkar att köpa, vilket vi också gjorde innan för att se så att vi garanterat fick den nyans vi ville ha.

Att vaxa ett golv är förhållandevis enkelt och inte heller speciellt mödosamt. Även om en otränad vaxningsarm blir något utmattad efter 20 kvm….

Det här behöver du:

  • Linoljevax
  • En svamp (vanlig kökssvamp, ni vet en sån med en mjuk och en rivig sida, fungerar utmärkt)
  • Frottéhandduk

Så här gör du:

  1. Rengör golvytan noggrant
  2. Applicera vaxet ned hjälp av svampen med cirkelformade rörelser så att vaxet går in i träet – här gick vi på känsla för att se hur mycket underlaget sög åt sig av vaxet. Olika ytor suger åt sig olika mycket.
  3. Tänk på att inte sluta vaxa mitt på en planka – om du gör det och tänker ta vid arbetet senare är risken att det blir en nyansskillnad i plankan.
  4. Låt vaxet dra in i träet i c:a 15 minuter
  5. Torka bort överflödigt vax med en frottéhandduk
  6. Låt vaxet härda i 7 dagar innan du går på ytan

Vi är jättenöjda med resultatet och hur de vaxade enplankorna i golvet kontrasterar mot väggarna som kommer att förbli obehandlade och nu upplevs som ljusare än tidigare. Vaxet framhäver dessutom den vackra ådringen och strukturen i ekplankorna som ligger på golvet och än så länge ligger linoljedoften kvar i vårt blivande sovrum och i garderoben/förrådet som vi hitintills vaxat. Vi tar lite i taget och näst på tur är hallen på övervåningen och de två barnrummen.

vaxning_sovrumsgolvet05 vaxning_sovrumsgolv03 vaxning_sovrumsgolv04 vaxning_sovrumsgolven06

Här ser ni skillnaden mellan den obehandlade och den vaxade eken.

En bonus när man vaxar med linoljevax är den underbar doften från linoljan och att man dessutom blir len som en barnrumpa om händerna!

Steg 1 mot vårt kök

Sedan tidigare har vi gjutit golv, lagt golv och putsat väggar i köket. Ytskikten i köket är i stort sett färdiga och det stora projektet som återstår i köket är att bygga själv köket.

För här ska bakas bröd, lagas mustiga, väldoftande köttgrytor och kokas sylt på trädgårdens skörd. Under helgen som gick tog vi första steget närmare en köksstomme. Vi har tre olika material som kommer att dominera köket. Vi har valt dessa material för att de är vackra, beständiga och åldras med värdighet.

ekebergsmarmor

Ekebergsmarmor.

massing

Mässing.

ek  Ek.

Stommen kommer vi att bygga i massiv ek. Det var det steget mot köket som vi tog under helgen i och med att vi besökte våra vänner Thomas och Linda på Bellevue Gård och hyvlade upp köksstommen. Eken har vi köpt från sågen i Skättilljunga i norra Skåne, vilken är en av Sveriges sista kvarvarande lövsågar. Härifrån har vi köpt all ek vi använt i ladan och det är både fin kvalitet och bra priser.

koksstommen01

De ekplankor och stolpar som utgör stommen står nu staplade i vårt blivande kök i väntan på att snickras ihop till en stabil och vacker köksstomme. Som senare ska toppas med en bänkskiva i Ekebergsmarmor och med detaljer i mässing som pricken över i.

Att känna för färgskrapning

Det var med otränade färgskrapningshänder jag (Therése) satte mig vid tangentbordet på kontoret i morse. Efter en skön helg i ladan med färgskrapning, leverans av ett riktigt åbäke som lyftes in på gården med kranbil och en hel del kamineldning, är vi tillbaka i vardagen i stan.

I somras började vi arbetet med att skrapa färg från våra dörrar. Då var det ett ganska lågprioriterat arbete men samtidigt är färgskrapning den typen av arbete som man ska göra när man känner för det, oavsett om det är lägligt eller inte. Och i helgen kände jag för det.

Vi har skrivit om det tidigare men just dessa dörrar, som går till bad- och teknikrummet, har rivits ut i någon renoveringshysteri på en herrgård i Småland. Vi köpte dem på Gorm Byggnadsvård utanför S:t Olof. De är målade i en vit linoljefärg men tidens tand har satt sina spår och även om dörrarna i grunden är i bra skick och väldigt välbyggda är de skamfilade i färgen och behöver ny färg och lite omvårdnad.

Första steget är att skrapa bort den befintliga färgen. De är ordentligt byggda och var enda kvist (eller knagge som man säger Småland där Marcus kommer ifrån) är kvistlackad.

dorrskrapning02Mitt i allrummet, framför vår stora braskamin, är ljuset helt perfekt för dörrskrapning. Än så länge är dörrarna till badrummet och teknikrummet skrapade.

dorrskrapning03

Nu återstår ett par gigantiska pardörrar som ska bli vår sovrumsdörr och ett par skjutdörrar från 1910-talet som ska leda in till de båda barnrummet på övervåningen.

dorrskrapning01

Vi använder först varmluftspistol för att färgen ska lossna. Därefter är det bara att försiktigt gå på med en skrapa. Det plana ytorna på dörrarna går lätt att skrapa. Desto pilligare är det med speglarna. Vi har inte köpt några speciella verktyg för ändamålet, utan prövar oss fram med de skrapor vi har. Det optimala verktyget för färgksrapning är kanske inte ett gammalt stämjärn men jag tycker att det är det som fungerar bäst, framförallt i speglarna.

Nu återstår slipning av dörrarna, ny kvistlackning och därefter ska vi hitta den perfekta gråa nyansen.

Björnbärslycka från granngården

Vår närmaste granne har en helt fantastisk trädgård. Här dignar femtioåriga plommonträd av frukter så tunga att grenarna knappt bär dem. Här hänger vinbärsklasarna på rad på de välklippta svartvibärsbuskarna och för att inte tala om björnbären som klättrar i perfekt västerläge längs fasaden på uthuset.

Här nere i Skåne är det perfekt björnbärstid just nu. De mognar långsamt men har en perfekt balans mellan syrlighet och sötma. Ni vet, sådär så att det kittlar lite bakom öronen, samtidigt som man inte kan låta bli att ta ett till.

Vår granne kommer över och meddelar oss när frukt och bär i hans trädgård är skördemogna och säger att vi får gå dit och plocka så mycket vi vill. Under många år har det varit hans sommarparadis, vid sidan av hans vardagliga boende i Tyskland. Men nu är detta charmiga hus sålt och kommer att bli permanentboende och vi får en ny granne om några veckor.

Så nu pallar vi (med tillåtelse) frukt och bär som om det inte fanns någon morgondag. För snart har vi  inte längre möjligheten att plocka av dessa härliga solmogna björnbär.

bjornbar01 bjornbar04 bjornbar02

En del av björnbären slinker såklart ner i bärsugna barns magar. Men majoriteten, säkert fem kilo har jag kokat sylt och marmelad på. Vi krånglar inte till det speciellt mycket, utan kokar bären tillsammans med syltsocker. Syltsocker är en så himla bra hittepå och helt plötsligt känns det jobbigare att gå till affären och köpa en syltburk än att koka egen sylt på egenplockade bär och frukter.

Efter flera sylt- och marmeladkok på både jordgubbar, plommon, rabarber och björnbär så tror jag att vi kommer att vara självförsörjande (eller grannförsörjda) på sylt och marmelader för det kommande året.

Tänk att vi då vet precis vad som är i syltburken!

bjornbar03

Så här gör vi när vi kokar vår sylt och marmelad:

C:a 2 kg frukt eller bär
1 paket syltsocker (1 kg)

Koka frukt eller bär tillsammans med syltsockret enligt anvisningarna på för packningen.

Vi brukar lägga till en twist. Något som gör smaken lite mer speciell. Här är några av de olika smaksättningarna vi gjort tillsammans med sylt och marmelad på björnbär:

Citron och ingefära – Riv citronskal och färsk ingefära fint på ett rivjärn

Bara ingefära – Finriven färsk ingefära efter tycke och smak, det krävs inte speciellt mycket ingefära för att det ska smaka riktigt mycket.

Rosmarin – Jag brukar gå ut och titta vad som finns i kryddlandet (som skulle kunna passa med det aktuella marmeladkoket) och experimentera. Rosmarin är en bra kombination tillsammans med björnbären. Det blir en ganska vuxen smak som passar väldigt bra tillsammans med kex och ost.

Kanelstång – Vi fick tipset om att björnbärssylt är en smaksensation till mannagrynsgröt. Det är ju även kanel tänkte vi och kokade en halv sats tillsammans med kanelstång. Med en kanelstång till ett kilo bär blir det en tendens av kanel i sylten. Men mängden kan självklart anpassas efter tycke och smak.

Vanilj – Vanilj är såklart en kalssiker. Den lena vaniljsmaken tar lite udden av det syrliga i bären och gör smaken mer sammetslik. Vi brukar alltid ha en liten burk vaniljpulver hemma. Den är ganska dyr men samtidigt räcker en burk länge. Vi har helt slutat med vanillinsocker här hemma och bytt ut det mot lite vaniljpulver. Mycket godare!

Har ni någon favoritsmaksättning till björnbärsmarmelad?

Det fina med att ha möjligheten att koka sylt och marmelad på egenplockade frukter och bär är ju att man kan experimentera lite med smakerna. En björnbärssylt behöver inte bara vara en björnbärssylt.

Vår renovering – en husvagnssemester

Många undrar hur vi egentligen bor när vi är i ladan. För eftersom vi har ett bygglov att fullfölja så får vi inte ens övernatta i ladan innan vi fullföljt vårt bygglov och fått slutbesked.

Det tar c:a 45 minuter för oss enkel resa att pendla mellan vår lägenhet i centrala Malmö till ladan. Vi insåg ganska snabbt att det inte skulle hålla för oss att pendla t.o.r. varje dag vid ladan, speciellt inte under sommaren när vi spenderar mer tid där. På längre sikt skulle det dessutom bli en dyr historia och inte minst tidskrävande. Tid är ju också pengar och med både tid och pengar i åtanke bestämde vi oss för att investera i en husvagn lagom till vår första sommar i ladan.

Vi ville inte lägga några stora pengar på en husvagn och den var också tvungen att vara så pass stor att vi skulle kunna sova två vuxna och tre barn i den. Nu har ju barnen blivit fler sedan dess men å andra sidan så är alla sällan med samtidigt så vi får fortfarande plats i vår husvagn.

I två och ett halvt år har den stått på vår gård och lika länge har vi övernattat, lagat mat och haft myskvällar i den. Visst längtar vi efter att kunna sova i ladan men samtidigt är det ändå något mysigt med att krypa in i husvagnen på kvällen. Tassa från värmen i köket i ladan, där vi ätit kvällsmat och eldat i kaminen, över den bäckmörka gårdsplanen med en lykta i handen eftersom vi inte har någon utebelysning ännu.

husvagnfran79

Vår Sprinter från 1979. Här delar vi en 120 cm säng. Eller säng och säng… Madrass, rättare sagt. Och så tänker vi lite att om vi har klarat av att renovera tillsammans och dela en 120 cm madrass i en husvagn under så här lång tid så är vi rätt sammansvetsade. Här har vi vaknat av möss under sängen, en skabbsmittad räv under husvagnen och med kronhjortars parningsljud i skogsdungen en bit bort.

Första hösten när husvagnen stod på tomten trodde vi att den skulle fara och flyga. Stormen Sven chockade oss med sin kraft och vi hade inte hunnit fälla förtältet. Lagom till vi slutade våra jobb i Malmö vid 17-tiden ringde vår granne och lät meddela att innehållet i vårt förtält flög runt på gårdsplanen och att han hade försökt bära in en del till sig. Dessutom var han relativt övertygad om att förtältet höll på att blåsa ut på vägen. Skulle vi hinna fram till ladan innan förtältet (och kanske hela husvagnen) hade blåst ut på vägen? Det var inte mycket att be för, förutom att försöka rädda det som räddas kunde. Den här stormen Sven-historien slutade med att förtältet hade lossat sig själv från tältpinnarna och låg över hela husvagnen. Vi lyckades med nöd och näppe lossa förtältet och tryckte in det i husvagnen tillsammans med tältpinnarna. Husvagnens båda takluckor förolyckades så lite underhåll har den här husvagnen också krävt.

Men den är en riktig trotjänare, vår Sprinter från 1979 som inte blivit godkänd i besiktningen sedan 2002. Men det spelar ju ingen roll. På vår gård ska den bara stå och låta oss sova i den.  Och det jobbet gör den utmärkt.

Jag vill bo vid en landsväg i hela mitt liv

Det första många som kommer till oss i ladan tänker på är att vår tomt gränsar precis till landsvägen. Förvisso med ett grönt träplank från mitten av 1990-talet som skiljer vår tomt från vägen och också tar bort en del ljud. Men ändå, precis in till landsvägen och en raksträcka med 90 km/h. standigpuls01

När vi började leta efter ett landställe ville vi bli lappsjuka. Vi ville bo vid slutet av en slingrande grusväg där man endast kunde höra fåglars kvitter och sina egna andetag. Vi tittade på några hus på ensliga platser men det föll liksom inte på plats. Inte förrän vi hittade tomten med ladan på. Som låg vid början av en grusväg och precis intill en landsväg och var en gammal smedja – dåtidens bensinmack – som legat här sedan urminnes tider.

Vi tycker det är skönt att bo intill landsvägen. Vi vet att ett hus intill vägen är rakta motsatsen till vad man önskar sig men för oss har det blivit det omvända. Redan innan vi köpte ladan tänkte vi såklart på hur det skulle vara att bo så nära vägen. Vi ringde till Trafikverket för att stämma av bullernivåer. Vi lyssnade noga på billjud när vi var på visning och vi diskuterade för- och nackdelar med att bo så nära vägen.

Ämnet aktualiserades nyligen i samband med att vår granne sålde sitt hus och en av husspekulanterna frågade oss om hur vi uppfattar närheten till vägen. Men det har aldrig varit något problem för oss, det har inte ens varit en fråga, tvärtom så uppskattar vi landsvägen. De som besöker oss uppfattar vi däremot ibland ha betänkligheter kring vägen. Här är några av fördelarna som vi ser med att bo så nära vägen:

Det romantiska med att bo precis intill landsvägen – Det händer ALLTID något. Vi bevittnar traktorparader med ett 50-tal veterantraktorer i kolonn, vi har ser 30 cyklister susa förbi i klunga. Vi har gett vägbeskrivning till vilsna semesterfirare och suttit i mörkret och njutit av ljuskäglorna från bilar som letar sig upp över backkrönet i horisonten mot norr. När vi förra våren ville sälja en del äppelträd som blev över när vi anlade vår äppelodling krävdes bara en handmålad skylt vid vägen för att vi skulle sälja resterande äppelträd.

Den ständiga pulsen – Vi är ju vana vid att bo i stan. Till vardags bor vi mitt i Malmö där det i stort sett aldrig är helt tyst eller helt mörkt. Trots att vi bor på en lugn adress. För oss är det en trygghet att ha det ständiga flödet av människor och trafik runt husknuten.

Närheten till kommunikationer – Om vi händelsevis måste åka buss har vi busshållplatsen på vår tomt. Familjens stora barn kan själva ta sig till och från ladan utan att behöva skjuts/cykla/gå långt till en busshållplats.

Ingen lång grusväg som ska plogas – I och med att det är en frekvent trafikerad landsväg vi har på andra sidan planket så är vägen alltid väl underhållen. Här plogas det och saltas innan vi ens hunnit skotta vår egen uppfart. De femtio metrarna grusväg vi har fram till vår infart plogas av gårdsägarna som har gården vid vår lilla vägs slut. Vi har förmånen att inte behöva tänka på och våndas över hur vi ska ta oss fram i det fall det kommer snö. Och skulle vi i värsta fall bli insnöade så tar vi bussen som går från hållplatsen på vår tomt.

Det är en barnlek att ge vägbeskrivningar – Under tiden som man bygger och renoverar får man en hel del leveranser av byggmaterial. Vi har också sålt en del grejer på Blocket under tiden. INGEN har haft problem med att hitta till oss i och med att huset ligger precis vid en lång raksträcka och från båda håll syns huset på långt avstånd. Inga samtal från sura lastbilschaufförer som ligger efter i sitt körschema och inte hittar rätt väg och inga problem att förklara vägen för någon som vill handla på Blocketannons. Bara raka vägen.

Alla känner till vårt hus, utan att känna till oss – De flesta människor vi har kontakt med känner till vårt hus och dess historia och tycker att det är ett spännande projekt vi håller på med. På mindre orter är det såklart en fördel och det har gett oss bra kontakt med ortsborna.

standigpuls02

Det här är inget brandtal för att bo vid en landsväg. Det är snarare goda råd för dem som söker lappsjuka, precis som vi gjorde. Det finns mellanting.

Vårt badrum blir till

Vår renoveringshistoria börjar ju bli ganska lång och den är långt ifrån slut. När vi får frågan om när vi är klara och ska flytta in så har vi börjat svara ”aldrig”. För helt klara blir vi nog aldrig. Kanske med ladan men att ha en stor tomt, en trädgård att skapa och samtidigt är ett både kreativt och (relativt) handlingskraftigt team så är det nog så – helt färdiga blir vi nog aldrig. Men vårt främst mål just nu är att bli så pass färdiga med ladan att vi kan få slutbesked på vårt bygglov och flytta in.

Vårt kommande stora projekt är badrummet, det skrev vi om härom veckan. Det ska kläs med stora marmorskivor, vilket vi tar riktigt duktiga hantverkare till hjälp för att göra.

Men hur har resan fram till nu sett ut?

fore02

Så här såg det ut när vi köpte ladan. Isolerat, gipsat och fullt av möss. Terracottafärgat klinkergolv som var som hetast under sent 90-tal. Vi började med att riva de gipsade väggarna och mössens hotell.

BADTEKNIK

Det här är en väldigt tidig illustration av hur vi tänkte oss planlösningen. Och det är också så här det har blivit. Det är faktiskt så att vi knappast ändrat några av våra grundidéer i ladan, trots att vi nu renoverat i flera år.

golvbrunn01

Steget efter att riva de musbebodda väggarna var att bila upp golvet i det gamla stallet, det som alltså ska bli vårt kök, badrum och teknikrum. Att bila eller att inte bila upp golvet var ett ”nu eller aldrig”-beslut. Ett jobb vi inte var speciellt sugna på men den befintliga isoleringen var fuktig och golvvärmen i plattan hade aldrig fungerat speciellt effektivt med ett modernt värmesystem. Att värma upp med den befintliga elpatronen hade blivit en dy historia. Vi bet i det sura äpplet, bilade upp 20 cm betong och grävde ur minst 20 cm till. Vi bestämde oss tidigt för att vi skulle ha en riktigt snygg golvbrunn och köpte denna från Unidrain. Den monterades långt innan vi ens gjöt golvet.golvbrunn02

När vi bilat upp det gamla stallgolvet som bestod av flera lager betong, sten och jord fyllde vi på med grus och grävde ner avloppet.golvbrunnen

Så här ser golvbrunnen ut när den är monterad. Det krävdes en del mätning för att få den på rätt nivå.

overblick_avlopp

Avloppet grävdes ner längs med väggen. Till höger i bild kommer alltså badrummet att ligga. Dusch i hörnet, WC i mitten och tvättställ närmast i bild.

innervaggar06

Därefter isolerade vi golvet, la några ansenliga meter golvvärmeslang och armerade innan vi till slut kunde gjuta vår nya platta. Det var en nervös men samtidigt väldigt befriande dag. När plattan väl var gjuten kunde vi börja mura upp de nya väggarna. Vi har murat upp lecablock mot alla ytterväggar, lämnat en spalt där vi isolerat med perlit och även murat upp de nya innerväggarna som gjorde badrum och teknikrum till två skilda rum och däremellan fick vi en liten hall. Idag känns det som att det alltid sett ut så här.

dammsugaren

Vi satte in begagnade dörrar bill både teknikrum och badrum. Vi har dessutom putsat väggarna i det blivande badrummet, murat upp en hylla som kommer att gå längs med ena långsidan samt en hylla för dusch- och schampoflaskor i duschen. Vi har haft rörmokare på plats som dragit vattenledningar och monterat badrumsarmaturer.

Så nu är vi alltså så redo som man bara kan bli för hantverkare som vill montera lite marmor i vårt badrum.

Ett steg närmare ett riktigt badrum

Nu händer det äntligen på riktigt! Vi är ett steg närmare ett badrum efter att Patrik på Stenentreprenader i Hessleholm varit hos oss och mätt upp badrummet.

Stenentreprenader i Hessleholm gör många av de svåraste stenarbetena åt de kräsnaste kunderna i Sverige så vi känner att det är tryggt att låta dem ta hand om montaget av en så stor investering som Ekebergsmarmorn i badrummet kommer att vara. Att sätta så stora stenar som vi ska ha kräver både kunskap och erfarenhet som få besitter och vi ska inte sticka under stolen med att det ska bli skönt att få in hantverkare som drar ett lass.

matning_badrum01

matning_badrummet02

Det är många vinklar som ska stämma och med tanke på hur stor investering det kommer att vara med stora marmorskivor känns det extra tryggt med riktiga proffs i badrummet.

 Lite närmare ett badrum alltså. Tänk att slippa kissa runt knuten!

Att ha fönster och dörrar i oljat trä

Nu är det snart två år sedan som ladan fick sitt nuvarande exteriöra utseende. Vårt vasstak blev färdiglagt i början av november och strax efter det kom vår fönsterleverans och monterades av ett par danska, otroligt yrkesstolta och framförallt skickliga fönstermontörer.

När vi köpte ladan hade Marcus redan vid ett par tillfällen försökt få sina huskunder att välja fönster från den danska Fönstertillverkaren Kronevinduer, som, till skillnad från många svenska fönstertillverkare, tillverkar karmarna i massivt, ej stavlimmat, trä. En anledning till att många inte väljer träfönster är för att slippa underhållet. Vi vill självklart inte heller ha en massa underhåll och skrapande av karmar. Därför valde vi ett ädelträ. Fönsterkarmar tillverkas i flera ädelträsorter, ek, teak och mahogny bland annat och vårt val föll på mahogny. I vårt fall bli mahognyn en vacker kontrast till all ek vi har både in- och utvändigt och den plockar även upp den röda tonen som finns i de teglade partierna runt fönster och dörrar. Men den främsta anledningen är egentligen att vi bara tycker att det är väldigt vackert.

Hur underhåller man fönster med träkarm?

Fönster som våra brukar levereras som ”grundoljade”, vilket innebär ett man i stort sett måste olja in dem själv direkt. Fördelen med oljade ädelträfönster är att det är enkelt att vårda dem och man slipper omständiga procedurer som att skrapa och maskera, vilket målade fönster kräver. En annan fördel är att man ser hur träet mår och om det behöver oljas in. Om man av någon anledning skulle missa att underhålla sina fönster med träkarm tappar de sin färg och grånar men de blir inte förstörda förrän man ”misshandlat” dem under mycket lång tid. Skadorna blir då mestadels på ytan, vilken man sedan kan slipar och därefter oljas för att återfå sin finish. Om man är osäker på om fönstret behöver oljas eller ej kan man spruta lite vatten på karmen. Om vattnet pärlar sig finns det tillräckligt med olja i karmen om inte så behövs en omgång olja. Att olja tar dessutom inte speciellt lång tid. För oss tar det bara några timmar att olja in alla fönster och dörrar och då sitter dem dessutom ganska oarbetsvänlig höjd.

Så här såg det ut när våra fönster och dörrar monterades för två år sedan:

fonstermontering01 fonstermontering02 fonstermontering03 fonstermontering04 fonster02 fonster03

Kronevinduer där vi beställde våra fönster blev vi rekommenderade att använda en linolja med funghisid, vilken hindrar tillväxten av svartalger, vilket annars kan uppkomma på ädelträ (alltså små svarta prickar i träet).

Så här blev resultatet:

oster_fore

Östra sidan före.

oster_efter

Östra sidan efter.

soder_fore

Södra sidan före.

soder_efter

Södra sidan efter.

vaster_fore

Västra sidan före.

vaster_efter

Västra sidan efter.

norr_fore

Norra sidan före.

norr_efter

Norra sidan efter.

En ytterligare fördel med oljat, massivt trä är att när man får repor eller skador i trät så kan man lätt åtgärda dem med lite olja och möjligtvis ett slippapper.

Det finns dock EN STOR baksida med träfönster och -dörrar. Om man låter förfallet gå allt för långt och träet torkar ut och spricker är det omöjligt att åtgärda med ett resultat nära det ursprungliga. Ett målat träfönster kan man däremot alltid få att se ut som nytt (förutsatt att det inte ruttnat) med spackel, kitt och ny färg.

Vi kan verkligen rekommendera massiva fönster. Både för att det är otroligt vackert men också för att de är lätta att underhålla dem.

Halvputsat

Vi har putsat färdigt alla väggar i vårt blivande kök utom en. Väggen där vi ska bygga själva köket har än så länge bara fått sitt första lager puts – grovputsen – i väntan på den marmorskiva som ska sättas upp längs med hela väggen och fungera som stänkskydd ovanför köksbänken. Men nu har vi otåligt gått vidare och putsat 90 cm upp på väggen, precis där den putsade väggen kommer att möta marmorskivan. Ett sista lager med finputs återstår dock innan ytan är helt färdig.

Vi la upp en bild på väggen under putsningens gång och fick flera frågor om varför vi bara putsar 90 cm upp och det är alltså för att marmorskivan ska putsas in i väggen. Det vanligaste när man har marmor ovanför köksbänken är ju att den ligger utanpå själva väggen men vi tycker att mötet mellan den putsade väggen och marmorn blir snyggare och när vi ändå håller på att putsa väggen kan vi lika gärna putsa in skivan.

putsning_koket01

putsning_koket02

En halvputsad väg alltså, i väntan på en riktigt lång skiva i Ekebergsmarmor.

En tradition med doft av krondill

Sedan vi skaffade ladan har vi försökt instifta traditioner och hitintills har vi två traditioner som återkommer år efter år. Det är alltid lika roligt att titta tillbaka på hur det såg ut vid respektive tillfälle för ett och två år sedan. Under helgen som gick hade vi vår årliga kräftskiva. Det är tredje året i rad som vi ställer till med kräftskiva i ladan. Hitintills har den varit av en ansenlig storlek men när vi är inflyttningsklara i ladan (det borde alltså bli nästa år) hoppas vi på att vi kan vara ett  större sällskap.

Så här såg det ut vid vår första kräftskiva (år 2013). Då hade vi bilat upp 30 cm betonggjutningar från olika decennier och grävt ur c:a 20 cm. Men kräftskiva på stampat jordgolv gick utmärkt.

kraftskiva05

… 2014 hade det hänt lite mer. Väggarna var på gång och vi hade åtminstone ett gjutet golv.

Men nu, nu börjar det ÄNTLIGEN att lika ett kök. Vi har kyl och frys, golv, kalkputsade väggar och en kamin som värmde gott efter mörkrets intåg. Det börjar kännas riktigt hemtrevligt. Riktigt duk på bordet och kräftlyktor hängandes i taket har vi dock haft oavsett fas i byggprojektet.

Vår lilla, snart tvååring, var kanske den som var mest nyfiken på kräftorna, som i år kom från Turkiet. Vi brukar bli bortskämda med egenfiskade kräftor men i år fick vi fiska i matbutiken. Vi har dock en idé om att så småningom plantera in kräftor i vår damm.

kraftskiva2015-02

kraftskiva2015-01 Marsipangrisen (tvååringen alltså) och marsipangrismormorn fixade kräftfaten. Att kräftor alltid ser så läckert ut när det är upplagt på fat och med dillkronor. Man blir ju sugen bara man ser dem!

kraftskiva2015-03Krondillen är en av få grödor som vi faktiskt lyckats odla i år. Den står ståtligt i en glasflaska på bordet och doftar i all sin prakt.

kraftskiva2015-04

Kräftlyktorna har många år på nacken och har nog sett både en och annan kräftskiva. Tre stycken i ladan och många till i Närke som de kommer ifrån. De är till och med så gamla att det finns hållare för stearinljus i botten på dem. Men det verkar lite väl riskabelt tycker vi, speciellt med tanke på att det redan brunnit ett boningshus på vår tomt. Lampslinga fungerar utmärkt och ljuset blir lite extra mysigt om man vrider ur några av slingans lampor.

Tredje året i rad alltså, med kräftlyktor, riktig bordsduk och i ett kök som mer och mer börjar likna ett kök (även om ni inte fick så mycket bildbevis på just det).

 

I bara mässingen

Igår var Marcus på Kirsebergs Plåt & Mekaniska Verkstad som håller på att specialtillverka hyllor som ska sitta i ladan. Vi har köpt en riktigt tjock mässingsplåt som i verkstaden håller på att förvandlas till hyllor som ska sitta i kök, badrum, hall och i vårt sovrum.

Varför ha olika när man kan ha samma lika?

Ambitionen när vi gör den fasta inredningen i ladan är att det ska finnas en genomgående harmoni i hela huset. Därför har vi valt att fokusera på ett fåtal men gedigna material som åldras med värdighet och i nyanser som passar väl tillsammans och är i naturliga färger. Mässing är ett av dessa återkommande material. Vi har bland annat mässingsplåtar istället för golvsocklar på vår övervåning.

Marcus har designat hyllorna och de kommer att fästas i väggarna med rejäla mässingsskruvar, köpta på en auktion, som försänks i plåten.

hyllainthemaking

hyllorinthemaking02

hyllorinthemaking03

hyllainthemaking04

Vi kommer självklart att visa när de väl sitter uppe i huset. Våra kökshyllor, en hatthylla, hyllor för schampoflaskor och tvål i badrummet och så ett par små hyllor bredvid våra sängar. Vår känsla är att det här kan bli riktigt, riktigt bra. Så pass bra att just dessa hyllor är prototyper och med ambitionen att vi ska börja producera och sälja dem.

I bara mässingen alltså. Rått, snyggt och lite naket. Inga krusiduller liksom.

Vi tittar in i vårt sovrum

Just nu arbetar vi på vår övervåning. Här håller vi på att bygga upp de nya innerväggarna. Det gamla höloftet på 55 kvm golvyta ska förvandlas från en öppen yta till tre sovrum och en hall. Vi har påbörjat arbetet med att regla upp de nya väggarna. De nya väggarna isoleras och täcks med byggplywood och därefter sätter vi handhyvlade, kilsågade ekplankor som panel och slutyta. Vårt blivande sovrum är först ut när det kommer till väggarna. Här har vi byggt upp en vägg längs med ladans långsida där fläkttrumman samt fläktmotorn till ladans ventilation sitter. Nu göms de fula rören bakom väggen och innanför väggen har vi reglat upp och byggt på för att få ett förvaringsutrymme ovanpå fläktinstallationen. De två plywoodluckorna ska kläs med ekplankor för att följa resten av väggen. Mitt emellan de två ”luckorna” kommer sedan vår säng att stå. På motstående sida bygger vi ett stort förvaringsutrymme. Om jag hade fått drömma lite hade det BARA varit en stor walk in closet men tyvärr så kommer det troligtvis att förvaras en hel massa annat bråte än bara snyggt hänga kläder och lite högklackade skor (förvisso har jag nog fler gummistövlar än högklackade skor…).

Att sätta panel på väggarna är ett riktigt pusslande och mycket mätande eftersom alla vinklar måste stämma innan de monteras på väggen. Först tar vi alla mått och vinklar, därefter lägger vi upp alla kilsågade plankor i väggen och sågar till dem ute på gården. Det är pilligt men när det väl är klart är också väggen färdig. Inget slipande, inget spacklande, ingen tapet. Bara en rå och snygg ekplanka som kommer att vara lika vacker om ett sekel.

sovrumsvagg01

sovrumsvagg03 sovrumsvagg02 sovrumsgolv05 sovrumsvagg04

Istället för golvlist har Marcus kommit på den geniala idén att sätta en mässingslist innanför innanför ekpanelen. Den är till för att det inte ska bli fula märken nertill på väggen när vi dammsuger och råkar slå dammsugaren mot väggen. Men den ger också en läckert svävande känsla till väggen och blänker spännande i vissa vinklar.

Vår övervåning med sovrum och hall börjar alltså ta form.

Här kan ni läsa mer om träarbetet med golv och väggar på vår övervåning:

Att gjuta en betongskärm

Förra helgen tog vi oss an projektet att gjuta en betongskärm framför trappan som vi gjöt i början av sommaren. Under förra veckan byggde Marcus gjutformen och armerade och på lördagen var vi sådär nervösa och pirriga och som man bara kan vara när man ska gjuta något och man inte är heeelt säker på hur det ska gå. För man kan adrig vara helt säker på hur det går. Vi hade preppat genom att vattna gjutformen för att betongen inte skulle fastna i den och hyrt en betongvibrator som skulle vibrera betongen jämnt i gjutformen som är 3,6 x 3,6 meter stor. En lastbil hade lämnat två ton betong precis utanför vår dörr. Så vi var minst sagt redo kan man säga.

Värt att nämna är att vi tagit hjälp av en konstruktör för att dimensionera både trappan och skärmen.

Så här är tanken att det ska se ut:

trappan Vi började blanda betong och gick med hinkar och tippade från trappans högsta punkt. Några hundra kilo in i betongblandningen får Marcus ryggskott.

Helvete kan man säga.

En snabb, kärleksfull och helande massage (liggandes ovanpå lastpallen med betongsäckar) och lite småländskt jävlar anamma senare var Marcus igång igen.

betongskarmen_gjutform01

Det tar dock sin lilla tid att gjuta en betonskärm. Om man är två personer så tar det en hel dag närmare bestämt. Vi har dessutom lyckats bjuda hem gäster samtidigt som vi gjutit både trappan och den här betongskärmen. Denna dag var Theréses mamma med sambo och faster och farbror på besök. Tur var nog det, annars hade vi arbetat på tom mage. När vår gjutning drog ut på tiden fick gästerna laga maten och när vi väl var klara och hade bytt de betongsmutsiga kläderna mot något fräscht serverades vi en av sommarens bästa middagar.

Innan vi började gjuta hade vi bestämt oss för att vi bara skulle vibrera betongen utifrån, alltså genom att hålla betongvibratorn mot gjutformen för att inte riskera att spränga själva formen. MEN när vi blandade betongen enligt anvisningarna på förpackningen blev den för tjock och ville inte flyta ut ordentligt i formen (om man istället blandar i mer vatten så gör man betongen svagare, vilket vi givetvis ville undvika). Längst ner i formen gick det bra med tjock betong eftersom fallhöjden var så hög jämnade den ut sig ändå. Men när vi kom till mitten så gick det helt enkelt för långsamt och betongen hann sätta sig innan det kom mer betong och tryckte på så att betongen flöt ut. Vi kunde inte se hur betongen hade skjutit utan, utan vi fick förlita oss på att knacka på gjutformen för att lokalisera var betongen var och att betongvibratorn faktiskt gjorde sitt jobb. När vi närmade oss slutet av gjutningen började vi misstänka att 2 100 kg betong inte skulle räcka. För att få en jämn yta att gjuta det sista mot tog Marcus det (dumdristiga) beslutet att sänka ner betongvibratorn i formen (vilket vi ju bestämt oss för att INTE göra). På mindre än 30 sekunder hade vi orsakat en gjutningskatastrof och gjutformen buktade väsentligt utåt. Det som räddade hela spektaklet var skruvbanden som vi dragit genom hela formen och som nu, av spänningarna från betongen, skar in i reglarna på utsidan av ramen.

Några minuters svordomar senare insåg vi att vi faktiskt inte kunde göra så mycket mer än att försöka regla formen ännu mer, bita i det sura äpplet och gjuta det sista. Det jobbigaste med buktningen på skärmen var egentligen inte att formen flyttade sig några centimeter utåt, utan att utbuktningen medförde att det rann ner betong utanpå det som redan satt sig, vilket gav fula märken med betongen som redan satt sig. Som om det inte var tillräckligt surt med den sprängda gjutformen så räckte inte betongen helt och hållet och vi fick gjuta klart lite senare, vilket skapade en linje mellan den första och andra gjutningen. Lite som i form av Afrika buktar betongen där formen var nära att sprängas. Inget ont om  Afrika men vi var liksom inte inställda på att ha en kontinent på den här skärmen…

Så här är alltså det slutliga resultatet. Inte helt misslyckat men ändå inte heller så lyckat som vi hade tänkt:

gjutning_skarmen02 gjutningn_skärmväggen_03 gjutningen_skärmen_01 gjutning_trappan_mvagg

Vi vill gärna ha en rå känsla men kanske inte så rå som det nu blev. Om vi inte hade varit så nedrans dumma så att vi satte ner betongvibratorn i formen hade det här troligtvis inte hänt och vi hade fått den råa känsla vi eftersträvade. Nu väntar lite klurande på hur vi ska få det här riktigt snyggt trots misslyckandet.

Läs mer om gjutningen av trappan:

Våra nya grannar

Våra ny grannar hälsade med ett svagt jamande. En mörkt grå, helt enfärgad, vacker katthona har valt våra omgivningar som boplats för dig och sina två små kattungar. De små kattungarna är precis lika gråa och som sin mor och de är mer än välkomna. Utanför ladan finns gott om både möss och sork att festa på och vi är tacksamma om de gör det.

Under några dagar  bodde de under ett betongblock bland rivningsmassorna från det gamla golvet i det som numera är vårt kök. Då var det tre så kattungar. Men en kattunge blev olyckligt påkörd på vägen utanför oss, vilket verkar ha fått kattmamman att flytta. Hon måste vara klok den där mamman som förstod att det inte var en lämplig plats att uppfostra små liv på. Nu har de flyttat en liten bit bort. Var vet vi inte riktigt än.

Vi ser dem dock, titt som tätt, även om de är väldigt skygga och de var inte heller helt lätta att fånga på bild. Men med en tioårings tålamod fastnade de till slut. Det är Marcus dotter Idun som tagit bilderna på den här lilla kattungen.

kissekatt01 kissekatt02

Hur som helst – välkomna till Hökatorp, kära små katter.

Uppåt väggarna

Vi jobbar oss sakta men säkert upp längs de nya väggarna på övervåningen. Det är en häftig känsla att se rumsindelningen mellan de tre sovrummen, hallen och garderob/förråd växa fram. Här ska vi alltså sova så småningom.

Vi använder vanliga furureglar från bygghandeln och sätter byggplywood mellan dem. Väggarna kommer sedan att isoleras och kläs med hyvlad ekpanel, precis som de andra väggarna. Mellanväggarna kommer dock att vara i liggande ekpanel istället för stående som vi har mot ytterväggarna.

Det kräver en hel del mätande och fokus för att få de nya reglarna på rätt ställe.

väggar_öv02 väggar_öv01 väggar_öv05 vaggar_öv07 vaggar_öv03

Som vi skrev tidigare är det en så häftig känsla att se rumsindelningen växa fram. Innanför väggarna ovan kommer vi att ha vårt sovrum och ett stort förvaringsutrymme/garderob.

Vi har dessutom flera gamla dörrar som står och väntar på att få öppnas till övervåningens tre sovrum. En av dörrarna är en drygt tre meter hög (och jättetung!) pardörr från en dansk herrgård. Det är såklart en bit kvar innan dörrarna ska monteras men arbetet är påbörjat och det känns himlans bra.

Här kan ni läsa mer om arbetet med vår övervåning:

 

Efter golv kommer väggar

Så snart golvet på övervåningen var färdiglagt började vi med väggarna. Man får ju passa på när man har snickarhjälp på plats. Minns ni planlösningen på övervåningen?

Fram tills nu har vår övervåning bara varit ett enda stort rum men nu har vi alltså inlett arbetet med att skapra vår framtida rumsindelning med tre sovrum och ett relativt stort förrådsutrymme.

ladansövervåning

Vi började med insidan av gaveln som kommer att bli vår sovrumsvägg. Här har vi ett stort öppningsbart fönster och väggarna kläs med okantade ekplankor, precis som på utsidan av gaveln. Till skillnad från utsidan hyvlar vi alla plankor på insidan, vilket ger en lite finare yta.

innergavel01 innergavel02 innergaveln03

Nu är hela gaveln klädd och arbetet med att resa de nya innerväggarna är påbörjat. Det är mycket att ta hänsyn till, både vad gäller den befintliga konstruktionen som vi gärna vill framhäva och även det visuella då det är viktigt för oss att de nya väggarna som vi tillför harmonierar väl med ladans grundstomme. Det är också viktigt att väggarna hamnar rätt så de är uppmätta med laserprecision och en hel del koncentration.

innervaggar101

Det blir väldigt, väldigt bra och det är allt lite magpirr att få se rumsindelningen. Snart kommer ett blogginlägg om det också.

55 kvm massivt ekgolv

Det är inget klickgolv vi har lagt precis. Det hade nog gått betydligt snabbare. Det är ett tungt massivt ekgolv vi har lagt och vi är stolta över det.

Nu är det alltså färdiglagt, golvet på vår övervåning. Några dagars arbete med läggningen och vårt egenhyvlade golv ligger där det ska.

ekgolvet22Alla ville provgå. De båda golvläggarna, marsipangrisen och de båda hundarna och så jag, Therése bakom kameran, förstås. Väldigt nöjda med golvet allihopa.

ekgolvet21

Och så åkte vi och badade i Sövdesjön.bada01

badabada02

Ett golv på övervåningen rikare och lite byggdamm fattigare efter badet.

Nästa projekt är att sätta panel på väggen och börja bygga stommarna till innerväggarna.

Här kan ni läsa mer om ekgolvet på vår övervåning:

 

Resultatet – Vår trappa med spår av hund

Hur gick det egentligen med trappan som vi gjöt för ett par veckor sedan?

Det gick alldels utmärkt och resultatet blev precis som väntat när vi tog bort gjutformen. Utifrån bilderna nedan framgår det kanske lite bättre hur vi tänkt kring hela trapplösningen.

trappan21

Eftersom det är en nivåskillnad mellan köket och vårt blivande allrum där trappan går upp har vi byggt upp en avsats där trappan börjar. Stegen är byggda i lättbetongblock och ovandelen är gjuten tillsammans med trappan. Trappan går sedan över kaminen, vilken kommer att byggas in i trappen och när vi eldar i den värmer den upp trappen så att den blir varm och skön att gå på.

trappan022

Armeringsjärnen som går ut på sidan av trappan ska fungera som armering mellan trappan och den betongskärm som vi ska gjuta framför trappan och kaminen. Hur den lösningen ska se ut kan ni se här.

trappan023

Den som premiärgick vår nya trapp allra först var vår hund Alice. Hon provgick till och med innan betongen hade stelnat men på de översta, ostelnade, stegen lyckades vi släta till betongen igen. Några steg lät vi dock vara. Här finns uppenbara spår av Jack Russel.trappan024

Efter många timmars byggande av gjutform och ett tungt arbete med att blanda och lyfta ett par ton betong har vi en färdig och gångvänligt trappa till vår övervåningen.

Idag har vi dessutom, med Theréses pappas hjälp, färdigställt golvet på ladans övervåning. Men det får ni se mer av en annan dag.