Vi firade jul vid ladan i några timmar under sparsmakade former men ändå väldigt mysigt. Bästa julklappen var att Marcus, helt ensam, hade rivit byggställningen på vår västra gavel – en STOR överraskning.
Vi önskar er alla en riktigt god fortsättning på julhelgen!
Idag är vi ute på upptåg som kräver färjefärd.
Imorgon berättar vi mer om Marcus nya ”leksak”, som jag kallar den, som kräver färjefärd och extrem lastsäkring.
Under helgen som gick sågade och monterade Marcus foder på utsidan av våra nyinstallerade fönster. Det blev liksom pricken över i-et tillsammans med kopplarplåten som fönsterinstallatörerna monterat.
Marcus sågar till foderbrädorna i ek.
Fodren runt fönstren, tillsammans med mjukfog runt dörrarna täcker nu drevningen runt fönstren. Vi isolerade gavelspetsarna med hampaisolering och hampan använde vi även till drevningen runt fönstren.
Monterat och klart!
Nu är alla foder runt fönstren på plats och jag oljade även in panelen på gavelspetsarna under helgen som gick. Detta betyder att vi är färdiga med det utvändiga arbetet som kräver byggtällning. Nu ser vi bara fram emot att få tillfälle att riva byggställningarna så att vi kan få uppleva husets exteriör på riktigt.
På veckodagarna, när Marcus arbetar och jag är mammaledig ser det ut ungefär så här hemma i köket på vår gata i stan.
När de två små liven i bild antingen roar sig själva eller sover har jag möjlighet att planera, strukturera, maila, blogga och pyssla med annat renoveringsrelaterat. Inför helgens arbete i ladan har vi en rejäl att göra-lista som bland annat består av att:
Vi planerar alltså tidig uppstigning i helgen.
Året börjar så smått lida mot sitt slut. Vi har varit ägare till ladan i snart ett år. Under det gångna året har det hänt en hel massa vid ladan. Alltså sånt som ingick i våra renoveringsplaner. Men det har också hänt en hel del som inte riktigt ingick i planerna men som vi fått ta hänsyn till under årets gång.
1. Hunden fick skabb – Vi hade en skabbräv inneboendes under vår husvagn i ett par nätter i somras. Vår Jack Russel som har naturlig jaktinstinkt var inte speciellt glad över vår nya sambo (inte vi heller för den delen) och sviterna av bortjagningsförsöket blev att vi fick en liten vovve med extrem klåda. Ett veterinärbesök och ungefär en tusenlapp senare var Alice på bättringsvägen. Räven då? Den gick sitt öde till mötes (om det var naturligt eller ej förtäljer inte historien) på ett fält några hundra meter från ladan.
2. Simone tog husvagnens förtält och dess innehåll – Simone, den första höststormen, var inte nådig. Mitt på blanka eftermiddagen ringde vår granne och meddelade att förtältet var på väg att lyfta och att alla grejer vi hade i förtältet (papper, böcker, kläder och en matgrupp i ek) hade börjar leva sitt eget liv på gårdsplanen. När vi väl hunnit fram hade vindens krafter fällt hela förältet, vänt det ut och in och kapslat in hela husvagnen. Vilken syn! Vi revade förtältet som om vi hade revat segel i en havsstorm och i mörker och pinande vind plockade vi kringflygande grejer, tältpinnar och möbler för att de inte skulle flyga ut på vägen. Och stod uppe på byggställningen i alldeles för höggravidt tillstånd och assisterade Marcus som skruvade fast en skiva från ett hål i fasaden som stormen tagit.
3. Vi har fått en ny familjemedlem – I början av november kom Edda till världen. Under tiden i magen har hon dock blivit van vid att vara med på sin mammas och pappas renoveringsupptåg, hon har bland annat sågat, spikat, byggt byggställning, skruvat fasad, klippt gräset, varit med och gjort en stenläggning i gatsten. Att Edda behagade komma gjorde också att Therése inte var i sitt esse i renoveringsarbetet alla gånger under sommaren och att Marcus istället fick dra ett lite tyngre lass. Men nu är vi två lyckliga föräldrar med ett nöjt barn som inte har något emot att vara i ladan.
4. Vi har stormsäkrat en studsmatta med gråsten och jagat plåttak i storm – När stormen Sven gjorde sitt intågande över den skånska slätten oroade vi oss för våra nya fönster och att något skulle blåsa in i dem. Barnens studsmatta svajade i vinden och vi sprang med gråsten i tiokilosklassen och la över benen på studsmattan. Vi jagade även delar av ett gammalt plåttak som stormen tog och försökte förpassa ut mot landsvägen. Att jaga plåttak med vassa kanter i storm är inget att rekommendera.
5. Bilen – det svarta hålet – Det står 1-1 mellan Marcus och Therése i trafikvådlighet på tomten. Tidigt i höstas backade Therése på en mjölkkanna som står på vår uppfart för att markera trekammarbrunnen för att vi inte ska köra på den. Therése backade rakt på mjölkkannan som kasade ner i brunnens första kammare. En ramsa svordomar utan like ekar över tomten.
I stormen Sven envisades Marcus med att göra en sväng mitt på gräsmattan för att komma nära ladan då vi skulle bära in vinterdäck i bilen. Detta trots Theréses avrådan. Resultatet? Vi kör fast med sommardäcken i vår leråker till trädgård. Försöker komma loss men slirar bara. Grannen Tore kommer och drar upp oss med sin hjullastare.
Men värst av allt i den här helveteshistorien med bilen är att den behagade stanna mitt på landsvägen några kilometer från ladan tidigt i våras. Det visade sig att kamremmen hade gått och ironiskt nog två dagar innan vi skulle lämna bilen på verkstad för kamremsbyte. Och till råga på allt vid ett miltal som med råge underskred miltalet för rekommenderat kamremsbyte. En månad, många tårar och 40 000 kronor senare går bilen (fortfarande) som en klocka.
Men bortsett från oväntade händelser som dessa ovan och att arbetet tar ungefär dubbelt så lång tid som vi trott så går det framåt.
Våra fönster och dörrar är alltså på plats. Ja, med undantag för ytterdörren som kommer att monteras på torsdag. Huset har fått ögon – eller fönster som det brukar heta.
Minns ni hur det såg ut innan vi påbörjade renoveringen? Vi har grävt djupt i arkivet för att kunna visa före- och efterbilder 360 grader runt ladan. Vi börjar i öster där solen går upp.
Östra sidan före
Östra sidan efter
Södra sidan före
Södra sidan efter
Västra sidan före
Västra sidan efter
Minus byggställningen så är denna gavel helt fantastisk. Tyvärr så förtar byggställningen lite av upplevelsen av detta stora fönsterparti.
Norra sidan före
Norra sidan efter
Något som är extra roligt med våra fönster är att vi är först i Sverige med att köpa dem enligt fönstermontören som inte kände till att det någon gång tidigare sålts eller monterats i Sverige. Det är otroligt vackra fönster i otroligt bra kvalitet och vackert hantverk, tillverkade i Danmark av Kronevinduer, som vi hoppas att fler får upp ögonen för.
För oss återstår nu arbetet med att sätta foder utvändigt runt fönstren innan vi äntligen kan ta bort byggställningarna utvändigt.
Då börjar det banne mig likna något!
Andra advent i ladan och regnet öste ner. Det öste ner så pass mycket att vi inte var speciellt sugna på att gå ur bilen.
Innan vi åkte till ladan var vi på besök på en av våra favoritloppisar i ett litet samhälle nordväst om Sjöbo. Vi fyndade lite småsaker och gjorde därefter en avstickare genom Tolånga och stannade till på gårdsbutiken Tolånga 17. Vi fick inte med oss något hem denna gång men vi kommer snart att återkomma. Deras köttdisk är magnifik och innehåller ett och annat som passar på julbordet och så är vi spekulanter på en fårskinnsfäll till vår nya familjemedlem.
Fårskinn från Tolånga 17.
Dagen till ära skulle vi fortsätta arbetet med våra stallfönster, som vi påbörjade för några veckor sedan. Vi hann dock knappt sätta igång arbetet innan strömmen gick och den behagade inte komma tillbaka förrän mörkrets inbrott heller. Vi hade medhavda matlådor att värma i micron till lunch men det enda som passade att äta i kallt tillstånd var ena matlådans åtta kalla (men hemlagade) köttbullar.
Dagens lunch för två.
Vår nya familjemedlem krävde underhållning och var inte alls nöjd med att hennes mamma och pappa försökte komma framåt i renoveringsarbetet.
Bebis eller kanin?
Och vips så hade vi klarat av vår första andra advent i ladan. Med regn, strömavbrott och kaninhopp.
Stormar är helt enkelt inte vår grej. I stormen Simone blåste förtältet av vår husvagn och vi fick rädda det så gott det gick mitt i blåsvädret.
Igår lyckades Marcus med konststycket att köra fast bilen i vår leråker till trädgård. Och ingenstans kom vi, däcken bara slirade mot jorden.
Men vi hade i alla fall ett helt nyinstallerat fönster så att vi kunde stå inne i ladan och titta ut på eländet.
Och vi har också världens bästa Tore med hjullastare som granne som fick komma och dra upp vår fastkörda fransyska ur leråkern.
Sven är förklaringen till den suddiga bilden. Var lite svårt att hålla balansen i blåsvädret och fota samtidigt.
Så nu kan vi bocka av att bli bärgade på sin egen trädgård. Förhoppningsvis första och sista gången.
Joråsåatt.
Efter ganska många timmars arbete (betydligt fler än vad vi hade räknat med) är våra gavelspetsar isolerade med hampaisoleringen som vi hämtade för ett par veckor sedan.
Att isolera med hampa var inte det enklaste. Det hade varit betydligt enklare att använda isolering som säljs i skivor (hampaisoleringen finns inte i skivor ännu). Vi blev alltså tvungna att hitta en metod för att lyckas isolera väggarna med lös isolering och få den att stanna kvar. Det tog ett tag innan vi fick kläm på det.
Fördelen med att isoleringen är lös är att vi packar in den tight mellan reglarna, vilket innebär att det inte blir några springor (något som är vanligt att få mellan isoleringsskivor) och undviker därmed ett av de vanligaste energiläckagen som finns i hus.
När isoleringen väl är inpackad mellan reglarna satte vi vindpapp utanpå, dels för att hålla isoleringen på plats men också för att få en fuktbroms.
Det dammar ganska mycket när man arbetar med materialet och vi kan därför rekommendera att använda munskydd, något som ännu inte hade införskaffats då dessa bilder togs.
Nu återstår bara ekpanel som skall sättas på insidan av gavlarna, sedan kan vi också bocka av gavlarna som färdiga.
Simone har med besked dragit in över landet. Hon visade sig lite smått redan i förrgår då vi höll på att arbeta invändigt på ladan.
Och igår fick vi stifta ordentlig bekantskap med detta yrväder när vår granne ringde och lät meddela att förtältet till vår husvagn blåst av och vänt sig ut och in över husvagnen. Papper, arbetskläder och annat som vi hade i förtältet for över gården.
Visst hade vi en farhåg om att detta kunden hända men vi lugnade oss själva med att förtältet ändå stått hela sommaren och det har ju blåst en hel del då också.
Men ingen höststorm.
Det blev en sen utryckning till Sjöbo. På vägen dit väjde vi för både rådjur och nedfallna grenar (efter bilfärden förstår man varför rådet är att stanna inne). När vi väl började närma oss Sjöbo hade trafiken helt avstannat, bilar vände på vägen till följd av ett träd som rasat över vägen. Istället för att vänta på att trädet skulle bli bortforslat åkte många på cykelbanan som går parallellt med vägen. Vi hann precis svänga av på en tidigare avtagsväg men kom bara ett par hundra meter in på vägen, där vi möttes av ett träd som måste ha fallit över vägen bara sekunder innan. Vi hade sån tur att vi kunde åka en liten avkrok genom ett sommarstugeområde och runda det nedfallna trädet och på så sätt komma fram till ladan.
Ett par sekunder efter att vi (nästan med våld) pressat in förtältet i husvagnen. Vika snyggt var omöjligt.
Blåsten var inte att leka med och efter en timmes arbete i skenet från våra billysen hade vi fått så bra ordning det går att få på grejer som far runt på en gård i stormen. Förtältet lyckades vi också fälla och vi kunde åka därifrån lite lugnare i själen. Den återstående farhågen var husvagnen som svajade ordentligt i vinden.
Igår: Simone vs. Marcus och Therése – 0-1.
Det är ganska precis ett år sedan vid bestämde oss för att vi absolut ville ha ladan. I mitten av september hittade vi ladan, eller rättare sagt tomten, som då var till salu. Och väldigt snabbt blev vi förälskade i både ladan och platsen och såg möjligheten med att förvandla den ensamma ladan till vårt sommarställe.
Vårt första möte med ladan.
Innan vi bestämde oss för att köpa ladan ansökte vi om ett förhandsbesked om bygglov, för att få veta om vi ens skulle få tillåtelse att bygga om ladugården till hus. Det tog ett par månader innan vi fick svar på vårt förhandsbesked – och som tur var blev det ett positivt svar.
Och nu, ett år senare är vi i full gång och även om förälskelsen haft sina upp- och nedgångar under året så består den fortfarande.
Under några veckor har vi haft en renoveringssvacka och mest dragit fötterna efter oss. Ja, till viss del i alla fall. Vi har sysselsatt oss med andra saker som för arbetet med ladan framåt, bland annat har vi återigen varit i Danmark (för vilken gång i ordningen har vi inte riktigt koll på längre) och köpt två ugnar på danska Blocket. Här kan du läsa mer om att handla på danskarnas motsvarighet till Blocket – dba.dk.
Men under den gångna helgen ryckte vi upp oss och fick en hel del gjort.
Marcus har förberett för att vi ska kunna sätta in ett fönster i den gamla hönsluckan genom att putsa ytan jämt. Detta hålet är alltså det lilla, lilla fönstret som är nere vid husgrunden bilden nedan.
Vi klippte vår 4000 kvadratmeter stora gräsmatta för (förhoppningsvis) sista gången i år. Och så påbörjade vi en ordentlig röjning och inuti ladan för att få lite bättre ordning. Vi började även att resa en ställning mot ena gaveln på insidan av ladan för att kunna förbereda med reglar för att sätta fönster i.
På lördagskvällen slängde vi ihop en smulpaj med massa äpplen och kanel som vi tog med oss till vår granne Tore och hans bror Karl-Erik och fikade på på söndagseftermiddagen. För fika får man inte glömma bort att göra.
Söndagen var en typisk höstsöndag med regntung himmel men när vi sa tack och hej till Tore och Karl-Erik och gick vår lilla väg mot ladan hade vi sällskap av den här vackra hösthimlen.
Så dessa gråa höstdagar till trots hade vi två ganska bra dagar i ladan.
Vi trotsar det gråa och regntunga höstvädret och är på väg till ladan med en hink kalkfärg och en arsenal av allsköns musbekämparmedel. Idag ska vi måla på ytor som måste vara målade innan vi sätter in fönster och dörrar.
Och så ska vi bekämpa möss som bekymrar undertecknad. Möss råkar nämligen vara något av det absolut värsta jag vet.
Ikväll återkommer vi med en rapport om vad som hänt i ladan under den gångna veckan.
Det blir ett aningen kylslaget hej idag. Vi är ute vid ladan en sväng och förbereder för lagning av hål i taket, på den sidan där vi tog ner tegel förra helgen och ska laga under den kommande helgen.
Vi var dock inte beredda på att det skulle vara så kallt som det är och att flyttfåglarna skulle cirkulera så intensivt över oss.
För några veckor sedan tog vi ner allt tegel på framsidan av ladan. Och idag var det baksidans tur. Till hjälp hade vi Oden och Ofelia.
De kan närmast liknas med två spindelmän på taket.
Trärännor och madrasser är ett vinnande koncept för att få ner takteglet.
Hur får man två barn, 11 och 13 år att ägna en dag till att ta ner ett tegeltak?
Mutar med pizza.
Marcus: Therese, det här är allvarligt.
Therese: (Hinner tänka typ tio saker som det skulle kunna handla om; taket som håller på att läggas, elen till husvagnen som strular eller något annat hemskt som skulle kunna hända fredag den trettonde)
Marcus: Solen håller på att gå ner bakom träden istället för bakom kullen.
Puh!
Marcus är en riktig loppis- och auktionsräv. Lite till mitt förtret ibland. Han släpar nämligen hem både det ena och det andra och visar med stolthet upp sina ”fynd”. Vissa grejer kan jag ändå medge att vi haft väldigt mycket nytta av men det finns också en hel del prylar som fått ett rejält lager byggdamm på sig. Oavsett om det faktiskt är vettiga saker eller inte är Marcus allt som oftast väldigt nöjd.
Exempelvis har Marcus burit hem följande av mindre tveksam karaktär:
Och så har vi fynden av relativt tveksam karaktär:
Det finns även en mängd så kallade fynd som jag tvärt satt P för, exempelvis en hel låda med ungefär 12 stycken drejade honungsburkar (de står fortfarande kvar på Vincos loppis i Hedeskoga om någon är sugen), flera dragspel, en trumpet (ingen i familjen spelar trumpet) och 50 skitiga glasflaskor (på scouternas loppis i Rydsgård).
Själv har jag en liten fetisch för blåvitt porslin och när tillfälle ges får sådant gärna följa med hem men större utsvävningar än så pysslar jag inte med. Än så länge.
Livet med en lopp-a-holic, alltså. Man vet aldrig vad han kommer hem med.
Vi ställde till med kräftfest i lördags kväll. Från början var vår plan att sitta i förtältet till husvagnen vi sover i men så kom vi på den storslagna idén att istället flytta in festligheterna i ladan.
Sagt och gjort.
Vi hängde kräftlyktor som Therése mamma hade med sig och dukade så fint vi bara kunde utifrån våra primitiva förutsättningar.
Ölen kyldes på ladan-vis – med kallvatten i en hink eftersom vi inte har något kylskål som rymmer öl för en hel kräftskiva.
Med kräftklonyp i pannan hjälper inte ens pussar.
Och när mörkret började falla tände vi lyktor på bordet och i fönstren, bet ihop mot den svala kvällsluften och skålade för vår första fest i ladan.
Akustiken!? Förvånansvärt bra med tanke på att det föredetta stallet är helt urblåst, både en, två och tre snapsvisor revs av under kvällen.
Och kräftlyktorna lös mysigt i taket och vi konstaterade att köket i ladan kommer att bli en helt fantastik plats att umgås på. För platsen vi satt på är densamma som vårt blivande köksbord kommer att stå på.
I sann Cajsa Warg-anda fick duken, som glömts ute i ett augustihällregn, torka på byggställningen inne i ladan. Inga konstigheter.
Och detta är säkert bara ett av många andra tänkbara användingsområden för en byggställning.
Vi har köpt en massa begagnat tegel. Bland annat så kommer allt tegel till vår murstock från en gammal ladugårdsbyggnad som ligger mellan Sjöbo och Tomelilla. Att köpa begagnat tegel är både miljövänligt och billigare än nytt tegel. Äldre tegel håller i regel också bättre kvalitet än vad nytillverkat tegel gör.
I Danmark är begagnat tegel otroligt eftertraktat och säljs till dyra priser, upp emot 20 kronor kan man få betala per sten. I Sverige är vi inte uppe i dem priserna ännu men det kan också vara av den anledningen att mycket gammalt kvalitetstegel från husrivningar i regel mals ner vid rivningar istället för att återvinnas och säljas på nytt – trots att det är fullt funktionsdugligt. Men det bedöms vara billigare för en rivningsfirma att mala ner teglet och begrava det tillsammans med rivningsmassorna än att sälja det vidare.
Därför är vi extra glada över att vi hittat teglet till vår murstock och även att vi fått köpa några lastbilslass med tegel från ett rivningshus i Fyledagen som vi kommer att använda till andra projekt.
Teglet i vår murstock har vacker patina efter tidens tand och passar dessutom bra till de andra delarna i tegel, runt fönster och dörrar, som finns på vår lada och är från 1920-talet.
Och idag ska murarna färdigställa vår skorsten och som kronan på verket ska den krönas med en rad stenar som vi fått snygg fasade i kanterna av Tegelmäster i Bara i utbyte mot en vetelängd. Det är vad vi kallar byteshandel när det är som bäst.
