Att bita ihop i ett lerigt dike

Visst bjuder vi på många relativt vackra bilder från vårt lilla renoveringsprojekt. Men det är i själva verket långt ifrån glamouröst. Många gånger är det bara för oss att bita ihop och agera och i söndags var ett typiskt sådant ögonblick. I söndags blev undertecknad nertvingad i ett  smalt och omåttligt lerigt dike som Marcus grävt i fredags (vilket orsakade sveda och ryggvärk). För att vår nya mur mot vägen, tillika en av fyra väggar på vår arbetsbod, inte ska dra ut sig fukt nerifrån och stänk från landsvägen har vi målat den med kallasfalt som skydd.

Eller vi och vi. Jag tvingades som sagt ner i det här nedrans smala diket. Fick balansera på en planka i botten av diket med en foten och spjärna emot dikeskanten med det andra benet för att inte ramla. Arg som ett bi och 10 kvadratmeter målad kallasfalt senare trodde jag att jag hade ett resultat. När Marcus plötsligt kommer och påpekar att jag skulle ha målat två decimeteter längre ner. Två decimeter längre ner i lervällingen. Två decimeter som i princip inte går att komma ner till utan att vara gymnast. Ännu argare vek jag ihop mina 175 centimeter och halkade ner i diket igen.

kallasfalt

Det regnade ju i alla fall inte…

Therése

Relaterade inlägg