Alla vill göra ett avtryck

Ett av helgens projekt (förutom att fortsätta att putsa väggarna) var att flytspackla golvet i teknikrummet inför golvläggning av det här Marockanska cementgolvet. Att flytspackla kunde ju inte vara så komplicerat tänkte vi och satte igång.

Vi städade ordentligt så att inte ens ett enda litet ynka dammkorn fanns kvar på golvet, klistrade fast kanter runt golvbrunnen och rören där vår jordvärme ska gå upp och tätade runt dörrkarmen.

flytspackling01 flytspackling03

Vi blandade två påsar flytspackel och hällde sedan ut det på golvet och drog från golvbrunnen för att få till fallet. Ganska okomplicerat och så här bra såg resultatet ut:

flytspackling02 Precis så rejält men samtidigt också så osexigt som man förväntar sig att ett nyligen flytspacklat golv ska se ut. Bra så. Vi förseglade dörren noga för att familjens ettåring inte skulle kunna ta sig in.

Ettåringen verkar dock tycka att de mest förbjudna platserna är de allra mest intressanta (vi kan ju innerligt hoppas på att den idén växer bort med åldern). När hon envist försöker glänta på dörren och mamma och pappa unisont ropar ”NEEEEEJ!” blir det liksom kittlande att fortsätta med djävulstygen. Men vi hade ju ändå förseglat dörren ordentligt så det kunde ju inte skada om hon stod i dörrspringan och tittade in på sina föräldrars mästerverk till golv.

Plötsligt kommer ett riktigt avgrundsvrål inifrån ladan. Slug ettåring har med envishet och outgrundlig ettåringskraft lyckats putta upp dörren och klafsar förnöjsamt runt i det halvtorkade flytspacklet. Till råga på allt så fastnar gummistövlarna i storlek 20 i flytspacklet när Marcus försöker avlägsna ettåringsmonstret från brottsplatsen.

Där står vi. Med ett flytspacklat golv med ett par gummistövlar i. Vi jämnade ut golvet så gott det gick och eftersom det skedde i slutet av helgen så vet vi ännu inte hur resultatet blev. Antingen så har vi ett helt okej flytspacklat golv eller så kommer ettåringen få höra om sina otyg tills hon ångrar det.

Renoveringsbebis vs. föräldrar 1-0.