Året börjar så smått lida mot sitt slut. Vi har varit ägare till ladan i snart ett år. Under det gångna året har det hänt en hel massa vid ladan. Alltså sånt som ingick i våra renoveringsplaner. Men det har också hänt en hel del som inte riktigt ingick i planerna men som vi fått ta hänsyn till under årets gång.
1. Hunden fick skabb – Vi hade en skabbräv inneboendes under vår husvagn i ett par nätter i somras. Vår Jack Russel som har naturlig jaktinstinkt var inte speciellt glad över vår nya sambo (inte vi heller för den delen) och sviterna av bortjagningsförsöket blev att vi fick en liten vovve med extrem klåda. Ett veterinärbesök och ungefär en tusenlapp senare var Alice på bättringsvägen. Räven då? Den gick sitt öde till mötes (om det var naturligt eller ej förtäljer inte historien) på ett fält några hundra meter från ladan.
2. Simone tog husvagnens förtält och dess innehåll – Simone, den första höststormen, var inte nådig. Mitt på blanka eftermiddagen ringde vår granne och meddelade att förtältet var på väg att lyfta och att alla grejer vi hade i förtältet (papper, böcker, kläder och en matgrupp i ek) hade börjar leva sitt eget liv på gårdsplanen. När vi väl hunnit fram hade vindens krafter fällt hela förältet, vänt det ut och in och kapslat in hela husvagnen. Vilken syn! Vi revade förtältet som om vi hade revat segel i en havsstorm och i mörker och pinande vind plockade vi kringflygande grejer, tältpinnar och möbler för att de inte skulle flyga ut på vägen. Och stod uppe på byggställningen i alldeles för höggravidt tillstånd och assisterade Marcus som skruvade fast en skiva från ett hål i fasaden som stormen tagit.
3. Vi har fått en ny familjemedlem – I början av november kom Edda till världen. Under tiden i magen har hon dock blivit van vid att vara med på sin mammas och pappas renoveringsupptåg, hon har bland annat sågat, spikat, byggt byggställning, skruvat fasad, klippt gräset, varit med och gjort en stenläggning i gatsten. Att Edda behagade komma gjorde också att Therése inte var i sitt esse i renoveringsarbetet alla gånger under sommaren och att Marcus istället fick dra ett lite tyngre lass. Men nu är vi två lyckliga föräldrar med ett nöjt barn som inte har något emot att vara i ladan.
4. Vi har stormsäkrat en studsmatta med gråsten och jagat plåttak i storm – När stormen Sven gjorde sitt intågande över den skånska slätten oroade vi oss för våra nya fönster och att något skulle blåsa in i dem. Barnens studsmatta svajade i vinden och vi sprang med gråsten i tiokilosklassen och la över benen på studsmattan. Vi jagade även delar av ett gammalt plåttak som stormen tog och försökte förpassa ut mot landsvägen. Att jaga plåttak med vassa kanter i storm är inget att rekommendera.
5. Bilen – det svarta hålet – Det står 1-1 mellan Marcus och Therése i trafikvådlighet på tomten. Tidigt i höstas backade Therése på en mjölkkanna som står på vår uppfart för att markera trekammarbrunnen för att vi inte ska köra på den. Therése backade rakt på mjölkkannan som kasade ner i brunnens första kammare. En ramsa svordomar utan like ekar över tomten.
I stormen Sven envisades Marcus med att göra en sväng mitt på gräsmattan för att komma nära ladan då vi skulle bära in vinterdäck i bilen. Detta trots Theréses avrådan. Resultatet? Vi kör fast med sommardäcken i vår leråker till trädgård. Försöker komma loss men slirar bara. Grannen Tore kommer och drar upp oss med sin hjullastare.
Men värst av allt i den här helveteshistorien med bilen är att den behagade stanna mitt på landsvägen några kilometer från ladan tidigt i våras. Det visade sig att kamremmen hade gått och ironiskt nog två dagar innan vi skulle lämna bilen på verkstad för kamremsbyte. Och till råga på allt vid ett miltal som med råge underskred miltalet för rekommenderat kamremsbyte. En månad, många tårar och 40 000 kronor senare går bilen (fortfarande) som en klocka.
Men bortsett från oväntade händelser som dessa ovan och att arbetet tar ungefär dubbelt så lång tid som vi trott så går det framåt.
